Suck och stön och tandagnisslan och putläpp. Vad trött man kan bli på sig själv. Någon som vill byta skinn med mig några dagar? I natt satt jag uppkruppen i vårt stora köksfönster, rökte lånade cigg och tittade på festfolk. I huset mitt emot hade Heteroparet Bohem ordentligt förspel i soffan. Jag försökte så tydligt som möjligt visa att jag inte tittade på dem, som om de skulle ens lägga märke till mig där jag satt. Försökte få upp humöret genom att sjunga lite Philemon Arthur & The Dung, men för det första är jag hopplöst dålig på att imitera skånska, för det andra kan man bara bräka "subjeeekt och predikaaat" ett visst antal gånger innan man blir outsägligt uttråkad på sig själv.
Jag försöker förgäves att nå Fransyskan, för trots att hon är mer än lovligt labil så är hon trots allt den som känner mig bäst, och jag behöver fråga henne om vårt förhållande, hur det egentligen var, hur JAG var. Och jag måste fråga henne om vad hon tycker om mig och Mössan, inte för att hon någonsin har sett oss ihop eller ens pratat ordentligt med Mössan, utan för att hon redan innan något hade hänt, kom med en väldigt skarpsint analys som nu verkar förverkligas. Vad grundade hon den på? Hur visste hon att det skulle bli så? Jag är ett djur i bur, och jag kan inte komma underfund med om jag trivs i min nyfunna trygghet eller om mitt gnagande på gallret har med nåt annat än kli i tänderna att göra.
1 kommentar:
Du... det låter som om du vill ut. Det låter som om du börjar inse att du har pressat in dig själv i ett alldeles för litet utrymme och nu känns det som om bröstkorgen inte kan utvidgas ordentligt när du andas.
Struggling with the limits of this ordinary life, eller hur?
Skicka en kommentar