måndag 30 juni 2008
En vecka i Ingenmansland
Det lästes helt enorma mängder X-Men som M hittade åt mig på ett antikvariat. Han vet allt hur man tillfredställer en kvinna. Det badades dagligen, även när det var blåsigt och regnigt. Jag fick en tagg rakt in i handen som M klämde ut medan blodet pumpade och varet flödade (jo, precis så var det, det är dagens sanning). Det verkar ha blivit infekterat så nu ser det ut som om jag har haft en sugkopp på handen. Görläckert. Vi bildade en liten grupp som ska verka för användandet av ordet "pumpalens". Jag själv tänker anamma det som en förstärkning, till exempel "Nu ska jag minsann gå och ta mig en sup, pumpalens!". Men man väljer självklart själv ett passande användningsområde, då pumpalens är ett så kallat universellt begrepp.
Ramlade in i lägenheten igår kväll, och kände en sån enorm lycka över att vara hemma. Jag har aldrig älskat en lägenhet så mycket som jag älskar den här, särskilt just nu eftersom den både har elektricitet och rinnande vatten, och dessutom är relativt ren och helt insektsfri. Tvättade av mig för första gången på en vecka och kände mig återigen mänsklig. Passade på att låna lite av Amasonens svindyra ansiktsguckor och tittade sen på Smala Sussie. Kände att jag var i fas.
torsdag 19 juni 2008
So long cowgirls
Ha en go vecka allihopa!
P.S. Jag är förbannat förtjus i den här filmen, och jag har inte ens sett den än:
onsdag 18 juni 2008
Supernajs
tisdag 17 juni 2008
M möter queerfilm
"Guuud vad fin den var. Jag blev alldeles tårögd där i slutet, det var så fint, inte bara att hon fick orgasm utan alltihop."
Han får mig, med hull och hår, alltihop kan han ta.
måndag 16 juni 2008
Hur är det möjligt, man frågar sig gång på gång...
Med denna vetskap, hur kan man påstå sig vara lycklig, tillfreds? Hur kan man vakna på morgonen och känna att det är jävligt gött att bara finnas till, sitta vid frukostbordet och mumsa müsli och flina åt solskenet (jo det var soligt ett tag där runt åtta), kasta sig iväg på cykeln och känna hjärtat svälla i takt med musiken i öronen? Hur kan man sitta och glatt planera sin semester, fantisera om framtiden, titta på den man älskar och tänka "det blir bra det här"?
Ändå är det precis så just nu. Mitt i all djävulskap så är livet väldigt snällt mot mig, och jag är så jävla nöjd.
Man borde veta hut.
fredag 13 juni 2008
Jag är både otrevlig och bitter.
Har börjat på en ny pannå, en stor jäkel, ett beställningsjobb (underbart ord, beställningsjobb, någon har gjort en beställning hos mig, det är ett uppdrag, ger tavlan ett värde redan innan den är påbörjad, får en att känna sig som äkta vara vilket såklart är bullshit) Än så länge har den krävt en hel del tryckande och limmande, får väl se om den blir nåt att ha. Svårt att veta det där, om man gör nåt som är värt att ha. Jag har en bekant som är etablerad inom fasen det mesta. Bonniers ger ut hans diktsamlingar, Konsthallen ställer ut hans installationer, hans performance blir omtalade, hans fotoutställningar blir uppmärksammade. Men jag kan verkligen inte ta till mig hans grejer, jag tycker det är pretto, analt, tillkrånglat, intetsägande, urvattnat. Sist jag var på ett av hans performance pendlade jag mellan att nypa mig själv i handen för att hålla mig vaken, och förlora blicken i urringningen hos tjejen som satt mitt emot (och ja, jag inser att det är gubbgrisigt att stirra på flickors bröst). Men i alla fall. Min poäng är att kritikerna verkligen gillar honom, han får stipendier som försörjer honom i flera år, han skapar sig ett namn helt enkelt. Samtidigt sitter en vän till mig och försöker få sin roman utgiven, och tar emot refusering efter refusering, om förlagen över huvud taget bryr sig om att svara. Visst, hans roman är också rätt pretto, men vad är det som gör att en persons verk hyllas och en annans ignoreras? Förr hade jag någon slags fantasi om att de som gjorde något av kvalitet alltid kom fram förr eller senare, men jag är inte så säker längre. Jag tror det handlar mer om slumpen och förmågan att kyssa rätt arslen. På sätt och vis är det ju en betryggande tanke, för om jag någonsin skulle få för mig att verkligen satsa på konsten så skulle jag inte behöva oroa mig för om mina grejer egentligen var bra, så länge som jag höll mig inom de rätta kretsarna. Hmpfh.
torsdag 12 juni 2008
Resor och åldrande
Jag såg Juno härom kvällen. Om du inte har sett den, se den. Den är fantastisk.
M pysslar med naturfotografi. Förra sommaren hyrde han och några andra fotografer en liten isbrytare och åkte runt Svalbard en månad, fotade blodiga isbjörnar och gäspande sälar. Igår kväll satt han vid datorn och plockade ut bilder som ska vara med i någon slags utställning, samtidigt som jag planterade om alla hans krukväxter. Sen jag införskaffade balkonglåda har jag fått blodad tand för det där med att stoppa ner saker i jord, jag vet inte om jag borde vara orolig. Jag håller möjligtvis på att förvandlas till min mamma. I morse på väg till jobbet såg jag dessutom min spegelbild i ett skyltfönster, och håret var mer fluffigt än lockigt och jag såg ut som min mamma. "Det är nu det börjar", tänkte jag, och så tänkte jag på de gråa håren i M:s kalufs.
Biljetterna till Island är bokade. Jag sitter med min Lonely Planet och längtar. Valar och grottor och heta källor och vulkaner och lunnefåglar och islandshästar och kajaker. Vet ni att en delikatess på Island är rutten haj? Hajen får ligga i marken i sex månader, sen äter man den. Den luktar ammoniak och road kill, och eftersmaken är så jävlig att man får en snaps till att skölja ner den med. Eller så kan man beställa in ett halvt inlagt fårhuvud, intakt med ögon och allt. Eller en fårtestikelkaka. Det är ju helt fantastiskt. Jag tänker tvinga M att smaka på alltihop, så tar jag snapsen.
tisdag 10 juni 2008
Nyfiken i en strut
För det första: Hur ser ni ut, ni bloggare/läsare? Ajja, du är ju bara halvanonym så jag vet ju på ett ungefär hur du ser ut, och jag anar att 99% flata kör nån slags hip-hopstil (eller?). Hur ser ni ut?
För det andra: Min blogglista är tragiskt liten. Jag skulle vilja hitta fler trevliga bloggar att följa, men orkar inte klicka runt på folks listor! Min lilla räknare säger att jag har en hel del besökare per dag (lite mindre nu när solen skiner, men ändå), och jag tänker att många av er har säkert en egen blogg. Gör reklam, skicka din länk!
Shaken, not stirred
måndag 9 juni 2008
Det kliar och det skaver
Igår satt jag och en bög och tittade på "Paris je t'aime". Passande nog fick jag ett sms från Fransyskan. Hon bad mig att ringa, för hon hade "not the best day ever". Jag lät bli. Ångestklump i magen, tänk om det verkligen var på riktigt den här gången, tänk om det hängde på mitt telefonsamtal, tänk om hon har gjort nåt dumt. Man har rätt att säga nej, jag vet det. Jag kan inte dras in i det där igen. Det dåliga samvetet gnager ändå, för beslutet att INTE hjälpa någon, att INTE finnas till hands, är så klart egoistiskt. Även om man vet att ens hjälp faktiskt inte gör någon skillnad. Men hur säger man nej till någon som man hade under huden så länge, och som nu pratar självmord? Även om det är för den femtielfte gången?
torsdag 5 juni 2008
Det här är gnöl
- Muskelinflammation i korsryggen
- Hösnuva
- Mensvärk
- Huvudvärk
- Den vanliga värken i hela ryggen
Ovanpå det har jag lata ögon och fotsvett (vem fan hittade på att man skulle springa omkring i tättslutande tygskor på sommaren?). Inflammationen i ryggen borde kvalificera mig till en handikappsparkering, det tar mig fasen en hel minut att sätta mig ner. Är jag inte en tvättäkta kärring så säg? Herregud, kroppen ska inte trilskas så här mycket när man bara är 26, det kan helt enkelt inte vara normalt. Som tur är så har vi höj- och sänkbara skrivbord på kontoret.
För att ytterligare gnälla lite så slutar Fransyskan inte att ringa, och jag slutar inte att inte svara. Hint not taken. Hon lämnar meddelanden på min mobil, säger att hon tänker hälsa på i sommar. I helvete att hon ska.
Förutom kropp och ex så är livet ändå rätt lattjo. Skolan är slut, vädret är gött, M är härlig, jag är sams med mitt hår, och hela helgen ska spenderas på en klippa vid en sjö. Ikväll har jag blivit lovad valfri middag och vilken fantasyfilm som helst. Man blir ompysslad, jojo.
tisdag 3 juni 2008
Lata ögon vilar på en välsvarvad pojkrumpa
Efter examinationen lunchade vi på Grand. Det är nåt med kristallkronor som får mitt hjärta att slå dubbelslag, och jag älskar när man får vackra linneservetter. Maten var också god.
Sen åkte jag till optikern och testade linserna, får spänningshuvudvärk på jobbet. Tydligen har jag lata ögon. Här stressar man skiten ur sig dag ut och dag in, men ögonen, de jävlarna, de tar igen sig bäst de vill! Så nu ska jag införskaffa ett par läsglasögon. M lovade att virka ett färgglatt band så jag kan hänga dem runt halsen. Sen ska jag bara klä mig i Gudrun Sjödén, hennafärga håret och köpa med mig stora träsmycken från mina boytoyresor i Afrika, så blir mitt liv komplett, jag är officiellt tant.
Nu ska M komma och laga min cykel. Det är nåt jävligt sexigt med folk som kan saker som inte jag kan, och han har lovat att göra det endast iförd avklippta jeansshorts och Brandonfrilla.