Spandex me baby

Finns det något roligare än att handla kläder för ett rent praktiskt ändamål? Man skulle i och för sig kunna säga att (nästan) alla kläder har ett praktiskt ändamål, att skyla kroppen och förhoppningsvis spegla ens personlighet/humör/läggning och samtidigt göra en djävulskt snygg. Men vi ska inte gå in på det, för jag har lust att skriva om en helt annan typ av kläder. Ofta vill man i och för sig att även dessa kläder ska göra en djävulskt snygg, men fasen, jag kommer tappa bort min poäng bland alla dessa brasklappar. Vi snackar den vindtäta jackan till seglingshelgen, termobrallorna till skidresan, vandringskängorna till backpackerturen, spinningskorna, regnrocken... jag äger inget av det ovanstående. MEN. Det kommer ett MEN. Jag har en hel del träningskläder, särskilt joggingvarianten. Jag är en sån som cirkulerar i parkerna, den varianten som INTE har en flaska T-Röd under armen. Inte heller den varianten som skriker åt änderna. Idag har jag inhandlat nya joggingkläder. De är hightech, de är tajta som ålskinn, de har en ficka i rumpan, de har reflexer, de har allt. Och när jag har dem på mig ser jag ut som... som... som Kalle Stropp. Jag inser det själv. Det är okej, jag bjuder på det. Jag är så förtjust i dem att jag vill gnugga mig emot dem. Slicka på dem. And BEHOLD, my saliva dries instantly! Is it a bird? Is it a plane? No. It's simply the wonders of Spandex.