torsdag 30 april 2009

Olika nyanser av nördighet

Det känns himla fint att märka att det räcker med ett par hängslen för att man ska dyka upp på världens gaydar igen. Jag trodde jag helt hade tappat det, men nej, så länge det hänger ett par hängslen från mina höfter så finns jag.

Igår tillbringades dagen på ett stort sjukhus där man med andan i halsen sprang mellan föreläsningar hos plastikkirurger, tandläkare och psykologer. Jag vet inte varför det är så, men i min utbildning är det helt klart det medicinska som tänder mig. Från att sitta längst bak i hörsalen, frånvarande skissandes fåglar, till att sitta längst fram och överösa föreläsaren med frågor... Det är två olika studenter. Rockbruden säger att hon får rysningar av sjukhusmiljöer och Musikalartisten säger att hon "inte vill hålla på med sjukdom", men själv sitter jag på helspänn hela dagen, suger i mig informationen som en svamp på speed. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som fascinerar mig så, och jag verkar heller inte kunna förmedla känslan till någon annan.

Sydsvenskan gav Wolverine två av fem. Fantasy och science fiction sågas alltid av kritikerna och älskas av publiken, synd att det ska vara så. Det måste bedömas utifrån vad det är, utifrån dess egen genre, genrens egna spelregler. Och jag känner, djupt i mitt flåsande nördiga tonårshjärta, att Wolverine kommer att tillfredsställa alla mina behov. Det gör inget att de har gjort både Wolverine och Sabertooth för snygga. Gambit är ju med. Och Emma Frost. Det är X-Men. Det är kult. Det är hemma.

tisdag 28 april 2009

Inne i bubblan

Idag ska jag plugga, jobba, städa, packa, luncha med Rockbruden och sitta hundvakt. Men hjärnan surrar av oavslutade meningar, hittar inget fokus. Finner mig själv sittandes mitt på golvet, med ett tungt hundhuvud i knät. Om jag tittar ut genom fönstret ser jag målaren jobba i vår nya lägenhet. Var förbi igår kväll, alla ytor är täckta med papper och han har redan hunnit slita ner tapeterna i sovrummet. Effektiv liten pöjk. Igår klev jag in på min institution och möttes av en affisch som annonserade min utställning. Kände mig generad och exalterad på samma gång. Mitt huvud snurrar runt begrepp som "systerskap", "livsval" och det där med att "stanna upp", och det är inte det att jag försöker vara kryptisk, jag kan helt enkelt inte formulera några meningar av det, mer utvecklat än så blir det nog inte idag. Jag lyssnar på soundtracket till Once, dricker mitt te och kliar hunden bakom örat tills han stönar.

fredag 24 april 2009

Kompabilitet och det

Min själsfrände kommer hit i helgen, och trots att jag träffade henne ganska nyligen så saknar jag henne mer än någonsin. Kanske för att jag, när jag var där, blev påmind om känslan av att ha henne nära. På många sätt är vi som natt och dag, och ändå... fan, when she bleeds I bleed. Jag ska också göra nåt så olikt mig som att para ihop två människor. En styggelse, jag vet, men det här är ett specialfall. De kommer säkert tycka bra om varandra, men sen om det blir nån gnista... det kan man ju aldrig förutspå. Fan vet vad det egentligen är som får två människor att passera den gränsen.

Igår fick vi nycklarna till lägenheten och studsade runt och fuldansade i den en stund. På måndag flyttar målarna in. Idag ska vi hämta färgkartor. Det här med att välja färg är knepigt, särskilt eftersom M är färgblind. Vi ser olika färger, så vi måste hitta en färg som funkar i bådas hjärnor. Insåg dessutom att vårt första gräl kan bli över nåt så otroligt löjligt som inredning, där vi båda har starka åsikter. Blev nästan osams över en eventuell ommålning av ett imaginärt köksbord. Ja men ni hör ju. Det är inte ens gulligt, det är bara löjligt. Blev irriterad och stressad och gav mig ut och sprang. Kom tillbaka en 4o minuter senare och var snäll. Då var M också snäll, och så var vi snälla mot varandra en stund.

onsdag 22 april 2009

Shoot me up!

Huvudvärk still going strong. Uttorkad hela tiden, hur mycket jag än dricker. MEN: Insåg att jag håller på att TBE-vaccinera mig, det vill säga jag har en gnutta TBE i kroppen, det vill säga det är fullt normalt att känna sig lite sjuk. Det där med vaccineringen är intressant förresten, tack vare att en snubbe på jobbet fick hjärnhinneinflammation eller nåt åt det hållet och tack vare att jag jobbar på ett privat företag, så vaccineras nu hela jäkla kontoret. Samtidigt skippas vi alla iväg på hälsokontroll. Vi får gå till en privat sjuksköterska som är så fruktansvärt glad och trevlig och babblig och supereffektiv att hon måste gå på nåt knark. Hon har ett mycket stabilt dart-grepp när hon kör in nålen i min axel och hon tycker att min sambo är "urkul". Jag gillar henne. Men det hindrar mig inte från att känna mig jävligt ambivalent till hela gräddfilsgrejen. Bra sjukvård ska fan inte vara någon klassfråga och man ska inte behöva en sjukvårdsförsäkring för att "få tillgång till en specialist inom 24 timmar".

På tal om något helt annat, jag har hittat himlen:

måndag 20 april 2009

Blykepsen är min

Att gå och lägga sig med en spränghuvudvärk för att sedan vakna med samma spränghuvudvärk, det är fan vidrigt. Att sedan gå HELA dagen med denna huvudvärk, det är downright orättvist. Snart har jag haft huvudvärk i 24 h. Har jag fått en hjärntumör?, frågar man sig.

Jag sitter inne på kontoret, med gardinerna fördragna och solbrillorna på, för att ljuset från datorskärmen sticker mig i ögonen. Håller jag på att förvandlas till vampyr?, frågar man sig.

Jag bälgar i mig örtte för jag inbillar mig att det är det enda min kropp vill ha just nu, och bara tanken på mat gör mig illamående. Har jag blivit gravid?, frågar man sig.

Jag kan inte med 100% säkerhet svara nej på någon av ovanstående frågor, men det är utan tvekan så att jag tycker mer synd om mig själv än jag skulle behöva göra. I ett försök att fokusera på något annat:

Imorgon ska några av mina alster transporteras till en annan del av staden. Där ska de först låsas in i något slags magasin, för att sen hängas upp. Sen inleds min första utställning, och den varar i tre veckor. Känsla inför det: Nyfikenhet blandad med mild prestationsångest.

söndag 19 april 2009

Att leva jetset

Jomensåatteh en annan har ju tillbringat helgen med att köra ut mitt i skogen, gräva en djup grop och dumpa två stora tunnor rinnig bajs i den. Hastig övertäckning, hastig avfärd. Hejdå bajset. Nu ses vi aldrig mer.

onsdag 15 april 2009

Dåliga vibbar

Jag har en tendens att gå i spinn över saker. Det är inte så många i verkliga världen som vet det, för jag tycker att det är ett så jävla osexigt drag att jag praktiskt taget aldrig pratar om det. Exempel på saker som får mig att gå i spinn:

M går förbi mitt skrivbord på jobbet, pussar mig hejdå men ser mig inte i ögonen, går direkt med en vink över axeln. Jag säger "vi ses hemma", han svarar med något slags grymtande läte. Inte ett vanligt beteende för Skånes mest verbala snubbe. En stund senare ser jag honom genom fönstret, gåendes långsamt och liksom sorgset nere på gatan. Efter en stunds knapprande på datorn och funderande så skickar jag ett sms, frågar om allt är okej. 45 minuter senare har jag fortfarande inte fått nåt svar.

Sånt gör mig kissnödig.

Man borde kunna tagga viktiga sms med en svarslatenstriggare. Har man inte svarat på sms:et inom en halvtimme så får man en lätt elchock. Inte så att man ramlar omkull eller så, men så att man rycker till och det i alla fall gör lite lite lite ont.

måndag 13 april 2009

At last...

Vi har fått en lägenhet. Eller, den har fått oss, i och med att den letade upp OSS och inte tvärtom. När vi började segna och ge upp och tyckte synd om oss själva så ringde helt plötsligt hyresvärden och erbjöd oss en lägenhet i huset bredvid. Dagen därpå fick vi komma och titta på den. Tackade ja på stående fot, i morgon skriver vi kontrakt och om en månad flyttar vi in. Hoppla!

Allt har gått så fort att jag fortfarande inte riktigt kunnat glädjas åt det. Jag fejkar lite för M:s skull men egentligen har jag fortfarande inte fattat det. Mind's a blank. I mitt huvud går jag igenom hur den ser ut, för att försöka skapa nån slags känsloreaktion. Det känns rätt och jag vet att den är skitfin, kanske den finaste vi har tittat på. Den är stor och snygg och har både eldstad och balkong. Fiskbensparkett och fönster i tre riktningar. Till och med trappuppgången är snygg, klädd i marmor. Men jag tror helt enkelt att jag har hetsat upp mig över så många lägenheter som vi inte har fått att jag helt enkelt inte kommer landa i det här förrän vi faktiskt börjar bära in våra grejer. Får en sån som jag bo så? I verkligheten?

Systeryster var på besök över påsken, en välkommen paus i alla måsten. Hon tar fram kultursnobben i mig och gör mig glad. Hon fick mig att prova väldigt tjusiga klänningar och fick mig att inse att nej, de får mig faktiskt inte att se ut som en transvestit. Och vi åt väldigt mycket, för det gör man med henne. Innan man har slutat äta en måltid diskuterar man redan vad man ska äta sen. Ett ständigt glufsande, och nu känner jag mig i behov av en detox. Vi diskuterade ingående sånt som vi aldrig har diskuterat tidigare. Kärlek, till exempel. Och emellan strosandet och ätandet och pratandet så låg vi i varsin soffa och läste och lyssnade på musik. Hon läste mina gamla X-Men, jag läste Shadowplay av Tad Williams. Vi lyssnade på detta:


lördag 4 april 2009

Endorfiner

Varför glömmer man bort hur jävla fantastiskt det är när våren kommer? Alltså, man minns det ju rent teoretiskt. Men man (jag) glömmer alltid den där totala endorfinkicken av att strosa runt i solen den där första riktigt varma dagen, dricka läskeblask och se hur hela världen färgas varmt gul genom solglasögonen. Jag lämnade Löplabbet med ett stort flin på läpparna och ett par nya supersnabba skor (ÅH! Underbara affär! Underbara kunniga personal! ÅH!), traskade sen runt i staden och köpte ny parfym, födelsedagspresent till Amasonen och en ny bok från Science Fictionbokhandeln. Hamnade på Davidshalls torg, denna lilla guldklimp i Malmö där latteföräldrarna alltid hänger (ni vet, småbarnsföräldrar som är välbärgad medelklass som inte verkar uppleva det där med föräldraskap som nåt slitigt alls utan mer som en lyxig tid då man tar med sig sin lilla tysta designerbebis i designervagnen till designercafét och möter upp med liknande föräldrar och dricker just - latte). Jag hade dock ingen designerbebis utan fick nöja mig med att läsa i min bok, dricka min smoothie i solen och lyssna på Florence and The Machine. "The dog days are over..."

fredag 3 april 2009

Jogg jogg jogg

Löpning är prylnördarnas sport. Man kan köpa hur mycket pryttlar som helst, det finns egentligen bara två saker som hindrar en:
  1. Plånboken.
  2. Hur töntig man är beredd att se ut i spåret.
Det är ju också så, att om man har mycket high-tech löparprylar, då måste man på nåt sätt kunna backa upp det med ett jäkla löpsteg och en kondis som en nigerian. Du måste vara en "äkta" löpare, det vill säga en långdistansare, gärna med många års erfarenhet. Paradoxalt nog så är de flesta av de gamla rävarna man ser väldigt low-tech, de springer i skor från -74 och har såna där korta fladdriga shorts som killarna i Juno. De lyssnar heller aldrig på musik.

Själv tror jag att jag ligger någonstans mitt emellan, jag ser till att ha vettiga träningskläder men håller mig (än så länge) borta från pulsmätare och specialhandskar. Jag tror egentligen inte det beror på att jag inte är prylnörd, för så fort jag går in i en sportbutik kliar det i mina fingrar, utan för att jag helt enkelt inte lyckas hålla igång löpningen i tillräckligt långa perioder för att jag ska fixa såna grejer. Jag har sprungit i åratal, men med väldigt långa avbrott, vilket innebär att så fort jag kommer upp i vettiga distanser och kanske skulle ha användning för de lite mer nördiga prylarna, så händer nåt, ex en förkylning, och så är jag ur synk. Plockar upp träningskläderna igen tre månader senare.

Den här gången har jag dock fyra saker som är till min fördel:
  1. Jag har tid.
  2. Det finns bra spår i närheten av min bostad.
  3. Jag har en outdoorsy partner.
  4. Jag känner mig mer hooked än någonsin.
SÅ. Idag ska jag göra nåt så lyxigt som att ta mig till Löplabbet, detta under av affär, och prova ut ett par nya springskor. De jag har är visserligen inte från -74, men väl från 2002, och jag har fått skrivet på näsan att man ska byta skor varje säsong. Det var mer än jag visste, och KAN möjligtvis förklara varför mina skor är så sladdriga medan de i affären är så hårda, och varför jag de senaste två månaderna får ont på sidan av högerknät.