Glad midsommar!

Dags att packa mon petit sac och åka hem till fäderneslandet i några dagar. Att åka hem till föräldrarna har blivit detsamma som att åka på ett sånadäringa retreat. Man andas mycket, äter god mat, diskuterar livet, och har väldigt mycket tid att göra helt oviktiga saker som att strosa runt i trädgården, ligga på altanen och titta på molnen, och sitta i skymningen och lukta på kaprifolen. Allt detta medan man stillsamt pratar om allt mellan himmel och jord. Precis som på ett retreat, inbillar jag mig. Fast på senare år har det blivit en hel del vindrickande också, särskilt om systern kommer hem, då hamnar fokus helt på mat och vin... hon är som Skalmans mat-och-sovklocka. På speed.

Jag har skickat ett jagfinnsfortfarandehärmendumåsteintesvara-mejl till Mössan. Jag inbillar mig att det är viktigt, att det är att visa respekt. Jag har konsulterat mitt crew, och de säger att det är så. Hon har inte svarat, och det är ju okej. Jag fick för mig att jag såg henne på avstånd idag, men att hon hukade bakom en pelare när hon såg mig. Men det var på väldigt långt avstånd, så det skulle kunna ha varit en dvärg med mörkt lockigt hår som bara stod där och hängde lite. Svårt att säga.

Bögilögen har opererat sig i skrevet och jag är på väg dit för att lämna tillbaka hans kära Eva Dahlgrenbok. Jag antar att han känner ett trängande behov av att konsultera henne vad gäller smärta i dess olika former. De har en relation jag inte förstår mig på, men så har jag ju aldrig varit ett fan av Eva&Efva heller.

Vi diskuterade barn härom kvällen. Det här med flator och alla nya möjligheter för att skaffa barn. Det är hur fint som helst, ett stort framsteg, och samtidigt lite irriterande. För har man inte den där driften, den där moderliga törsten som alla kvinnor ska ha i ryggmärgen, som en tickande bomb i snippan som bara väntar på att få explodera, då var det lite enklare att vara flata förr. Eller snarare tvärtom, att vara flata gav en bra ursäkt att inte skaffa barn. Nu kan man inte längre skylla på lagstiftningen, och det finns de som tyckte att den tiden var ganska bekväm. Jag själv fantiserar ofta om en liten knodd i hängslebrallor, men alla (läs Amasonen), delar inte min förtjusning. Jag illustrerar känslan med en sketch:

(okej jag erkänner, hela det utlägget var bara en ursäkt för att få slänga in den sketchen)