...så ringer en av mina närmaste män upp mig på jobbet. Vi pratar om kvällsplaner, jag hör att han sitter i en bil. Jag hör hans man prata i bakgrunden. Och så hör jag hennes skratt. Mössans skratt. Och inser att mina två närmaste män sitter med Mössan, i Mössans bil. Hjärtklappning och ångest och kallsvett. Så de har börjat umgås. Jag hör hennes hesa skratt så tydligt så det känns som att jag sitter där i bilen med dem, med henne, alldeles nära henne, och jag hasplar ur mig något casual, skämtar lite, hoppas att det bara var jag som hörde att rösten gick upp lite i falsett där, och gör allt för att avsluta samtalet så snabbt som möjligt. Ja vi hörs sen då, ja ha ha, ja just det, ja nej nu måste jag gå och andas genom en påse en stund såatteh hejdå hejdå.
Man tycker man kunde bli förvarnad innan världar bestämmer sig för att kollidera. Eller som i det här fallet, åka bil tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar