lördag 30 oktober 2010

Epilepsy is dancing

Om ni av någon mystisk anledning skulle ha missat den:

fredag 29 oktober 2010

Vara nöjd

Klurar vidare på det här med England. Lusläser NHS:s hemsida för att försöka få nåt grepp om hur det är för min yrkeskategori där (förutom att deras lön är högre).

London. Vill jag verkligen tillbaka? Det är skitigt, stressigt och trångt, och det är helt jävla omöjligt att sopsortera. Men också så mycket jag gillar och som jag har saknat. Shoreditch. Angel. Sainsbury's (!). Drinkbarerna. Hipstercaféerna. Är den här idén möjlig, eller lurar jag mig själv? Är det praktiskt genomförbart? Kan jag jobba utomlands som mitt yrke? Lägenheten kan vi hyra ut i andrahand, men vad gör vi med alla våra saker? Ska vi ta med dem? Magasinera? Är jag egoistisk om jag drar med mig M på det här när han aldrig har drömt om nåt sånt, eller lockar jag med honom på oanade äventyr? Jag tror han och London skulle komma väl överens.

Jag menar inte att vi ska dra dit dagen efter examen, men... just nu känns tanken på att stanna kvar här i lilla Skåne och jobba väldigt... trång. Jag vill mer. Jag vill ut. Det är så förbannat svårt att bara vara nöjd.
Ni som är så fina och läser min blogg, vad säger ni? Är ni nöjda med tillvaron? Har ni hittat er plats?

torsdag 28 oktober 2010

onsdag 27 oktober 2010

Känner mig lite utnött.

Så var då mitt livs nästa sista tenta avklarad. Antagligen klarad. Förhoppningsvis. Helt oproportionerligt stor var den, alla fick skrivkramp och alla satt kvar tills tiden gick ut. Galet, och slitigt. Ingen var pepp. Sen gick vi och fikade och köpte saker, som vi brukar. Jag handlade bland annat mat, så nu har vi mer i kylskåpet än öl och äppelmos. Vi har drunknat i måsten så mycket att vi inte känt att vi hunnit gå till ICA ens, så vi har haft slut på duschkräm i en vecka. Fått hälla vatten i gratisprover för att få ut det sista att gno in oss med. Living the high life. Men nu ska det bli andra bullar, jag har till och med köpt en sån där doftgrej som man hänger på toalettkanten, så nu kommer allt vårt bajs lukta satin silk. Det ösregnar ute och jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Stå ut med mig.

tisdag 26 oktober 2010

fredag 22 oktober 2010

Historiens vingslag och allt sånt

En stor fördel med att plugga i Lund är att man kan låtsas att man är i Oxford. Det vimlar av vackra tegelbyggnader från 1800-talet som är inklädda i murgröna, parkerna är närmast K-märkta och i centrum finns inget annat än kullersten. Det är ett vackert plejs helt enkelt. Vackrast är universitetsbiblioteket, som visserligen inte är särskilt vackert inuti, men väger upp det med sin pampiga fasad och den tysta läsesalen som är det absolut mest oxfordianska i stan. Tänk träpaneler, tänk stora tunga ekbord med stora tunga ekstolar, tänk gamla oljeporträtt som sträng blickar ner på en från sin höga höjd, tänk små läslampor i guld och grönt glas. Anglofil som jag är så tänder jag såklart på här mer än vad som borde vara tillåtet. Det kompenserar för så mycket som är fel med Lund, allt det som känns trångt och som kliar. Det överlägsna, det stagnerade, det gubbiga, det studentikosa, det käcka, det homogena. Jag kommer nog aldrig vara helt nöjd någonstans. Men jag gillar de gamla husen.

På tal om nåt helt annat så undrar jag varför mammor så gärna vill att alla andra kvinnor också ska bli mammor? De får något lystet, girigt, i blicken, som om de tänker sträcka ut sina kloliknande händer, dra en till sig och hålla hårt hårt hårt. "Visst är du en av oss? Eller hur? Eller hur?"
Herregud, skit i det du, vilt främmande människa.
Nästa gång tänker jag svara:
Nej jag hatar barn. När jag ser ett barn vill jag bara sticka kniven i det, och jag avskyr alla föräldrar, de borde döden dö.

torsdag 21 oktober 2010

onsdag 20 oktober 2010

Verkligen inte värre än så

Förutom min rygg är egentligen den enda anledningen till min grinighet att jag är så förbannat skoltrött. Det är inte värre än så. Jag kan inte uppbåda någon slags entusiasm för mitt ämne just nu, jag vill bara göra helt icke-akademiska saker. Jag vill inte plugga, jag vill inte skriva tenta, jag vill inte göra inlämningsuppgifter, jag vill inte ha betyg. Jag vill bara fly. Säga hejdå till alla de här människorna och sen aldrig se dem igen. Kanske inte ens de allra trevligaste, kanske inte ens de som jag räknar som mina vänner. Jag är trött på mitt sammanhang. Jag fantiserar vidare om England och M lyssnar. I bland känns han lite som en hund. Han säger att han är nöjd bara vi är tillsammans. Jag önskar att jag var lika enkel, jag önskar att jag också var som en hund. Han har så lätt för att vara tillfreds. Jag är för rastlös. Om vi var hundar skulle han vara en Golden och jag en Jack Russell. Men igår kväll storstädade vi lägenheten i tystnad, var och en med ljudbok i Ipoden. Ibland möttes vi, stannade upp och kramades och pussades, alltjämt medan ljudböckerna pladdrade i hörlurarna. Det var fint, det var vardag, det var tyst samförstånd och harmoni.

tisdag 19 oktober 2010

Får väl odla mitt unibrow

Ni som har varit med ett tag har säkert inte lyckats missa mitt gnäll över min rygg. Fascinerande läsning, I bet. Jamensåatteh här kommer lite till. I dag har jag nämligen varit hos ortoped. Röntgas ska jag, men ortopeden tror inte att de kommer hitta något. Han tror att det är muskulärt, vilket betyder att han kan göra fuck all åt saken. Jag har ju redan provat på sjukgymnastik, kiropraktik, akupunktur och massage. Vilket betyder vadå? Att det är så här mitt liv kommer se ut? Jag drar omkring med min jävla smärtande ryggrad hela dagarna. Inte nån gång ibland, utan hela jävla tiden. Ibland gör det så ont att jag inte kan andas ordentligt. Det begränsar mig, det påverkar min vardag. Det borde inte vara så, jag som är så snäll mot min kropp! Jag behandlar min kropp bättre än många jag känner, och ändå är det jag som sitter här som nån slags oinspirerad version av Frida Kahlo. Ja men jaha ja, livet kan ju gå och ta sig i arslet då.

måndag 18 oktober 2010

Utomlandet

Jo så att eh nu har man varit på sitt livs första och enda lyxresa. Kan en tro.
Bodde på ett ställe som heter Astir Palace, ett stort lyxkomplex med spa-anläggning, pooler med sån där infinite edge som jag nu lärt mig att det heter, en jävla massa sportgrejer, vattenskotrar, privat strand, tjusigt gym, och ungefär all typ av service man kan tänka sig. Kanske framför allt världens största och godaste frukostbuffé, där de verkligen serverade ALLT som man kan tänka sig att äta till frukost, inklusive champagne (fast den dricker man ju så klart). Lady Gaga bodde där härom veckan, men hon var säkert inte lika storögd som jag var. Jag hade väldigt svårt att inte vara den töntiga kusinen från landet. Badgalning som jag är så tillbringade jag nästan all tid snorklandes, helt fantastiskt. Vi hade så klart lite planerade aktiviteter och sånt också, men allt det bleknar i jämförelsen med det turkosa havet. Memo to myself: Måste. Utveckla. Gälar.

Idag tillbaka i verkligheten. Hade en föreläsning med en väldigt sympatisk engelsman som jag har träffat några gånger. Frågade honom om möjligheterna för en sån som mig att använda min legitimation i England, och det är tydligen inte nåt problem alls. (till skillnad från USA där det är typ omöjligt, men vem vill bo där?) Så nu fantiserar jag om att sticka iväg om ett år. Se något annat, leva något annat. M kan ju få jobb i princip var som helst, och om vi nu ska göra bebisar så kan vi ju lika gärna göra det i UK. Lockande tanke. Får väl se.

onsdag 13 oktober 2010

Maleonn

Snubblade över Maleonn, fotograf från Shanghai. Det här gillar jag.

Läs en intervju med honom här.



Det är trasigt, vi drar

Hemmet faller samman! Det är totalstopp i avloppet i köket, diskvattnet bara står i vasken och ser ut som urvattnad spya, och när jag skulle duscha i morse så lossnade duschmunstycket från slangen. Sprutade ner hela badrummet, inklusive halva taket, innan jag fick fatt på den vilda slangen. Fick inte dit den igen. Sitter nu och väntar på rörmokaren och pseudopluggar.

Saker börjar falla lite på plats. Praktikplatser fixade, uppsats mer eller mindre godkänd (har ingen handledare men har fått OK från San Francisco), och imorgon drar jag med jobbet till nån slags lyxresort utanför Aten. Vår chef har skickat ut ett dokument som i detalj berättar hur mycket dricks vi ska ge till olika typer av servicepersonal. Allting kostar sjukt mycket, men jag har ändå bestämt mig för att unna mig en grekisk massage. Det här kommer ju ändå vara min sista gratisresa på väldigt väldigt länge, så det gäller att mjölka det till sista droppen.

tisdag 12 oktober 2010

Dragen

Gud jag har verkligen en fetisch för små människor.

Och då menar jag inte barn.

söndag 10 oktober 2010

Släppa taget

Det är så mycket som handlar om att släppa taget om kontrollen. Let the chips fall where they may.
Stoppa mig själv, inte måla fan på väggen. Sluta oroa mig över saker som kommer hända, eller inte hända, oavsett om jag är orolig eller inte. Släppa taget om kanten och bara flyta med. Inte kämpa emot, inte konstruera en massa jävla invecklade resonemang i mitt huvud som är så invecklade just för att de är konstruerade. Inte tycka så mycket. Inte vilja så mycket. Inte fundera så mycket. Ryckas med i musiken, vara ett djur, inte försöka visualisera framtiden så jävla hårt. I kväll har jag varit hemma hos några av mina favoritmänniskor och målat fönsterkarmar och rivit ut ett skåp. Nog så.

torsdag 7 oktober 2010

Leaking of life

Konserten igår var nära nog en religiös upplevelse. Den bästa jag sett på flera år, hela publiken stod som i trans. Underbar sångerska, fantastisk trummis, sagolik kör. Mössan var där helt otippat, men eftersom konserten tog all uppmärksamhet så blev det inte så mycket snack. Jag drack min alkoholfria drink (garva bara, gör det) och njöt av den helt otroliga musiken, men kunde inte fokusera till 100% på grund av min jävla rygg. Den har varit suicidal i två veckor nu. Har svårt att hitta positioner som inte gör ont, vare sig det är sittande, stående eller gående. Det enda som funkar är att ligga ner på backen, så jag funderar på att skaffa mig en avlång kärra att lägga mig på så får M dra omkring på mig. Det blir som när en var liten, han får vara min häst och så styr jag honom med ett hopprep runt hans bröstkorg. Eller så väntar jag och ser vad ortopeden säger om 12 dagar, jag vet inte.

För att återgå till konserten så var det sjukt komiskt när vi efter konsertens slut banade väg genom publiken och insåg att alla var kloner. Tjejerna såg ut som en korsning mellan elektro-Robyn och tanter från 50-talet, mycket söta, och killarna hade alla floppy hairdos med rakade sidor, rutiga skjortor och mustasch/manpurse. Möllan i ett nötskal, och jag kan inte låta bli att gilla det. Det är så vit-nervös-medeklass-söker-sig-själv. Jag säger inte att jag står utanför det, herregud det är ju definitionen av mig (personligheten, ej klädstilen). Det är bara så kul att se en hel folkmassa som köpt samma koncept.

Äh. Nu drar jag till skogs.

onsdag 6 oktober 2010

Kvällens konsert

Wildbirds & Peacedrums på Babel i Malmö. Hell yes.


söndag 3 oktober 2010

Bloody Sunday

Jag tror fan att jag skulle behöva en naturkatastrof eller ett litet krig eller så, för här sitter jag och drunknar lite grann i mina i-landsproblem.

lördag 2 oktober 2010

Återigen Coco

Åh vad jag crushar på Coco Sumners. Jag menar titta bara. Och så är Robyn med också. Swoooon.

fredag 1 oktober 2010

I Blame Coco

Okej så hon hade inget jobb. Men hon var ändå pepp och skulle säga till chefen att jag fanns tillgänglig. Bättre än inget, och det känns ju alltid bättre att ha gjort något än att suttit på sitt arsle och grinat.

I kväll hade jag en slags vernissage, kan man säga. Det kändes som att det gick bra. Sen gick jag och åt indiskt. Det gick ännu bättre. Jag är bra på att äta. Det är lite av en spetskompetens skulle man kunna säga.

Känslan i kväll är lite så här tror jag:


(dvs: som att hasa omkring i en tom simbassäng bland pubertala fotomodeller och kasta upp en presenning i luften och sen bara vara lite håglös och elektro. du vet den känslan.)