lördag 21 april 2012

Hela jag ska bort!

Jag har köpt solhatt, en kasse böcker från Science Fictionbokhandeln och solskyddskräm för barn. Vi har hittat snorklingprylarna i källaren, nu ska vi bara lokalisera resväskorna. Jag lyssnar på Patrick Wolf och får feeling. Äter lösgodis och fuldansar. Vi drar en vecka till Egypten. Tjarrå discobrudar!

torsdag 19 april 2012

En gourmand i mitt hem

Ny upptäckt! Sigge älskar inte bara ost (han bokstavligen avgudar ost, i alla former, och när han fick en äppelrökt variant så tror jag han kissade på sig lite). Nu har han även fått upp ögonen för banan. Banan is the shit. De här två intressena är väldigt praktiska, för då kan vi ha gemensam picknickmat. Jag vill helst undvika att äta hundgodis, som jag tänker innehåller typ... koöga och kaninbäcken. I går kom jag hem sent och var glupande hungrig men var tvungen att rasta djuret först. Då tog vi med oss en stor bit ost, och satte oss på en bänk och delade på den. Mysigt. Det hade varit ännu mysigare om det inte vore för att Sigge satt två centimeter från mitt ansikte och flåsade och dreglade på mig, i extatisk väntan på nästa bit. Ju större hund, desto större volym dregel, och Sigge är ingen knähund. Men han verkade väldigt lycklig.

onsdag 18 april 2012

Inkörsporten till tyngre grejer?

När jag är stressad så reagerar jag på ett sätt: Jag skalar av allt kul. Jag skalar och skalar och skalar, tills det enda som finns kvar är mina måsten. Det gjorde jag förra året. Resultat? Mucho grinighet. All work and no play osv. Och nu får det räcka. Så jag köpte den här:



Wacom Bamboo Fun Pen & Touch Medium. Nu ska här jävlarimej ritas digitalt. Har fantiserat om det länge, men på något sätt prioriterat bort det och sen glömt det i all avskalning. Det här är hobbyvarianten av ritplattor och jag är osäker på hur bra den verkligen är, men jag tänker att jag provar med den här först. Fastnar jag för det så får jag väl spara ihop till en riktig. Spännande!

tisdag 17 april 2012

Älskade Birgitta

I går fick jag (och 69 andra) chansen att träffa Birgitta Stenberg. In the flesh. Jag har väldigt ont om uttalade idoler, förebilder, men hon är en av dem och har varit i många år. Jag inspireras av hennes sätt att närma sig livet, hennes sug att leva livet fullt ut, utan spärrar, utan att fastna. Och när jag närde egna skrivarambitioner älskade jag hennes sätt att kasta sig ut, handlöst, för att samla stoff till sina romaner. Nu har det gjorts en väldigt fin dokumentär om Birgitta, där filmteamet följer med henne när hon återvänder till Paris, Rom, New York, för att återse sina forna älskare och älskarinnor. Mötena är varma, men komplicerade. Deras historier är komplicerade. Kameran är iakttagande, men inte påträngande. Det gillar jag.
Birgitta var på plats vid filmvisningen, och hon verkade vara ungefär som jag hade tänkt mig. En alert kvinna med kluriga ögon, en komplex individ med både svärta och gnista, varm, öppensinnad, smart. Men också en 80-åring, som försvinner bort i sina minnen, upprepar sig och har sina favoritanekdoter som hon antagligen berättar för alla hon möter. Jag gillar den biten med. Även rebeller blir pensionärer, även om just den här rebellen nog aldrig kommer att gå i faktisk pension. All heil Birgitta Stenberg.

söndag 15 april 2012

Han vet vad jag vill höra

Jag: Du hjälp mig, ska jag ta den vita eller den svarta toppen?
M: Ta den svarta. Den blir mest Amelia Earhart.
Jag: Du förstår mig så bra. Ska vi inte ta och gifta oss du och jag?



Det kallas tvivel

Alltså, tvi tvi, peppar peppar, ta i trä och så vidare, men en naturkatastrof hade verkligen gett mig paus från mina i-landsproblem just nu. Jag försöker sätta saker i perspektiv, tänka på barnen i Afrika, men det resulterar bara i att en våt matta av dåligt samvete lägger sig ovanpå mina grubblerier. Det dämpar dem inte, det gör dem bara osmakliga.

Dricka alkohol funkar inte heller, för det verkar som att jag faktiskt inte tycker det är lika kul som det en gång var. Eller så var det bara den kvällen. I go through the motions, men hjärtat är inte riktigt med. Jag dricker öl och dansar, men entusiasmen saknas. Klubben har lagt upp bilder på fejjan, och kameran ljuger inte som man säger. Jag ser ut som en torrboll!

Jag besöker ett stall, och mockar ur en box för första gången sen mellanstadiet. Jag är uppvuxen med hästar så man tycker det borde sitta i ryggmärgen, men inte riktigt. Sen får jag den största allergiska reaktionen jag fått på flera år av stalldammet, och måste stå ute på stallbacken och nysa och snora och gråta, med svidande svullen hals, kliande näsa och röda ögon. Det kommer två gigantiska hundar och lutar sig mot mig så jag nästan trillar omkull, men solen skiner och skånsk landsbygd har sin charm. Kullarna rullar, dikesrenarna är gula av tussilago och jag får borra in ansiktet i en hästman. Det borde räcka.

fredag 13 april 2012

The other woman

Jag vet hur vi blir på fester, jag och Amasonen. Vi går in i vår bubbla, pratar sönder varandra. Så mycket att diskutera, hinner inte vara social. Efteråt tänker jag ofta att det är lite fånigt, vi slutar inte ens prata för att nån behöver pissa utan vi följs åt in på dass, som två små fjortisfyllor. Jag förstår nu varför det har funnits flickvänner som har känt sig hotade av mig. Jag tyckte länge det var märkligt och territoriellt, men jag ser det tydligare nu. Intimiteten, samhörigheten. Av någon anledning har mina partners aldrig känt sig hotade av henne. Men så är jag ju inte heller någon amason... kanske väcker jag inte såna känslor som får partners att vilja pissa in reviret.

Anywhooo... I kväll ska jag dricka sprit med Amasonen. Eller hon kanske inte dricker sprit nu. Men jag gör det. Och jag ser fram emot det. Livet blir lite lättare, lite roligare, när jag har exet/vapendragaren/familjemedlemmen/bästisen vid min sida. Hon speglar mig och gör mig lite mer begriplig.

onsdag 11 april 2012

Så jävla dum i huvudet

Nej det här håller inte på att utvecklas till en bildblogg. Jag är bara så jävla tradig nuförtiden, i mitt huvud snurrar bara Förvirringen.

På tal om nåt helt annat så blev hipsterparet som bor i lägenheten bredvid vår väldigt osams i morse. Jag undrar om de vet hur lyhört det är mellan våra badrum. Det är, utan överdrift, som att väggen emellan inte fanns. Varje morgon lyssnar vi på när snubben harklar upp en snorlobb, som tydligen är en del av hans morgonrutin. Men i morse var det inte harklingar. Det var skrik i falsett. Det var någonting med att hon skulle ha tagit undan någonting som var äckligt, och att hon var dum i huvudet. Så jävla dum i huvudet. Jag försökte föreställa mig att jag skrek det till M, men det gick inte. Och jag förstår verkligen inte hur man över huvud taget kan fortsätta att vara ihop när man väl har passerat den gränsen och skriker vad som helst till varandra. "Min partner sa att jag är en jävla hora men jag älskar henom ändå, det var ju bara för att hen blev arg." Nej. Otänkbart. Allt raserat. Respekt och tillit är något ganska skört, trots allt.

Har jag en hemlig beundrare på jobbet?

fredag 6 april 2012

Långfredag



Jag möblerar om. Sigge försöker hänga med i mitt släpande och stånkande, men slocknar till slut utmattad i sin favoritfåtölj. Den är lite trång, men han har älskat den sen han var valp så det verkar inte spela någon roll. Min lilla tryffel. Igår hade han slitit sönder en soffkudde. Shit happens.

Dagens känsloläge: Fundersam instabilitet. Ingenting känns självklart.

måndag 2 april 2012

Hjärtesorg och lila näsan

Min gamla vapendragare kom på visit i helgen. Ett sargat hjärta mår bra av miljöombyte och distraktion, det kan vi ju konstatera. Och Sigge är bra på att trösta. När vi var tonåringar så var det på nåt sätt okej att en tjejkompis tog ett snack med killen som hade sårat, berättade för honom vilken idiot han var och att han skulle vara jävligt tacksam att han fick andas samma luft som ens bästis. Det är verkligen inte okej att göra så längre, och det är inte längre lika solklart att killen har gjort nåt fel. Relationer har blivit mer komplexa, livet mindre svartvitt. Och som bästis blir man mer maktlös.Var är min magiska fingerknäppning när jag behöver den? Jag bor inte ens i samma del av landet, och ibland är det verkligen skit.

Min näsa krockade med Sigges (tydligen) stenhårda skalle i lördags. Det sa bang och kras och i några sekunder var näsan lila. Sen snöt jag ut blod. Inget verkar brutet, men näsan värker och ger mig huvudvärk. Sigge verkar helt obekymrad och har inte ens bett om ursäkt.