fredag 29 maj 2009

I själen en bergsget

I juli ska jag och lite blandat folk åka till nordligaste Norrland för att fotvandra och grottklättra. Det kräver prylar, som jag nu jobbar på att skaffa mig. Amasonen brukar stolt spatsera omkring i sina soft shell-jackor och kalla sig "friluftsflata", men jag kan meddela att jag snart går om henne med mina Icebreakerunderställ och allt vad det är. Turligt nog fick jag nyss ett stipendium på en imponerande summa, och behöver därför inte snatta prylarna utan kan skaffa dem på det traditionella sättet. Igår provade jag ut ryggsäck, och den mest bekväma var själklart den dyraste. När jag stånkade omkring inne på Naturkompaniet med den låtsaspackade väskan på ryggen så tänkte jag att det här med att ta sig ut i naturen, det är fan inte folkligt. Den natur som enligt allemansrätten ska tillhöra oss alla, den tillhör egentligen bara de priviligerade, de som har råd och tid och energi. Och de som inte har dålig rygg, jag är ju helt sjuk i huvudet som ger mig ut på nåt sånt här när min rygg blir självmordsbenägen av några matkassar. Men vad fan. Man måste ju leva också. Och bara tanken på att återigen befinna mig mitt i det karga, oländiga, tysta och vackra... Herrejävlar vad jag är klar med klibbiga storstadssemestrar. Ge mig berg, is och glasklara fjällbäckar any day. Kalla det elitistiskt, men på senaste tiden har jag känt mig förbannat trött på civilisationen. Trängsel, avgaser, bråkiga människor, tjafs om skitsaker. Vill skala av. Sitta utanför min hydda och hålla käften. Låta skägget växa och leva på bär och fisk som jag har fångat med händerna. Och sånt kostar, tydligen.

tisdag 26 maj 2009

Sweet dreams are made of this

I natt drömde jag en helt fantastisk dröm. Jag var nån slags vampyrliknande varelse (fast jag tålde solljus), jag kunde röra mig väldigt fort på något slags krälande vis, vet inte riktigt hur jag såg ut men jag var Erotik personifierad. Jag skred omkring på tjusiga tillställningar i galaklänning och på undergroundklubbar i läder och nitar, och var jag än var så dyrkades jag, rum tystnade av hänförelse när jag klev in. Det var inte något jag kände stolthet inför, eftersom det för mig var helt självklart, det naturliga tillståndet. Över huvud taget kände jag inte mycket känslor, och jag var knäpptyst. Som ett tomt kärl, bara instinkt. Det enda som uppfyllde mig var lust, av den djuriska sorten. Jag gjorde ingen skillnad på människor, vem som helst var välkommen. När klockan ringde var jag mitt uppe i en tyst men vällustig trekant med två ansiktslösa främlingar, och jag vaknade med ett stort flin. Kände mig som en katt som legat och sovit i solen och sedan sakta vaknat och sträckt ut sig sådär njutningsfullt som bara katter kan göra. Hade jag kunnat spinna hade jag förmodligen gjort det.

söndag 24 maj 2009

Bröllop + sprit = hell yeah

Igår gifte sig två av mina favoritmän, efter en nio års lång förlovning. De inväntade lagändringen like good little soldiers, och nu kom den, så nu var det dags! Själva vigseln tog kanske tre minuter, och sedan ägnade vi resten av dagen åt sjukt god mat, mousserande rosévin (sjukt Fab 5) och väldigt goda cigarrer. Och mojitos. Och rödvin. Och bananöl. Och gin & tonics. Och konstiga drinkar gjorda på det som fanns kvar i skåpen. Sen var vi alla fulla och rosiga och mycket överens om att man borde gifta sig oftare. Bicurious var där, en snygg tjej som ofta proklamerar sin känsla av tillhörighet till den lesbiska världen. Hon ser ut som en flata, hon umgås med flator, och hennes sug efter att få vara en del av den världen fullt ut är så starkt att det rinner ur porerna på henne. Enda hindret är hennes manliga sambo, som hon verkar väldigt lycklig med. Förståeligt, han är en trevlig prick. Men varje gång jag träffar henne så känns det som att hon uppvaktar mig, och även om jag är en sucker för komplimanger så gör det hela mig en aning... generad. Och när jag är generad och har alkohol tillgängligt, då dricker jag. Ännu mer. Att jag sen mitt i natten tog mig till bussen på mina höga klackar är lite av ett under, och idag betalar jag priset. Läge: raklång på soffan. Varför är min sambo inte hemma och serverar mig glass? I Kalix och jobbar? Vem tror han att han är?

torsdag 21 maj 2009

Köpt mig ett tjänstehjon

Det blev en försoningsöl, ingen gravöl. Något annat var visserligen inte väntat, men det var ändå en lättnad att sitta där i solen med honom, och återigen känna varför vi har hängt ihop i alla år, vad det är som binder oss samman. Mitt i allting sprang jag iväg och köpte en herrbetjänt. Ja inte den levande sorten av kött och blod då, utan den stelare varianten, i trä. Hittade den på Blocket, och gav upp ett illvrål. M har redan en sån, exakt en sån, och har länge velat ha ett matchande par. De är från 50-talet (designens decennium, ja?) och är svåra att få tag på för de har egentligen inget samlarvärde och sticker egentligen inte ut särskilt mycket. Men snygga är de, klassiska, välgjorda. Jag var så klart tvungen att ha den, och i min desperation betalade jag världens överpris. Men det var det värt, bara för att få se hans min när han kommer hem (människan är i Kalix). Jag gillar Blocket. Och Tradera. Vår nya folkrörelse. Reduce, reuse, recycle!

tisdag 19 maj 2009

For your eyes only

Lappar är ett underskattat verktyg inom konfliktshantering. Jag har alltid varit en stor anhängare av lappar och brev. Inte bara för att jag är så dålig på direkt konfrontation (min hjärna låser sig, jag kan inte tänka och känslorna hinner inte med utan slår till först en lång stund senare), utan också för att skrivandet har så sjukt många fördelar. Skrivaren får tid på sig att tänka igenom sitt resonemang, vad hen vill ha sagt och på vilket sätt. Har hen gott om tid på sig kan hen kanske dessutom föreställa sig eventuella reaktioner på brevets innehåll och förbereda sig på dem. Mottagaren får i sin tur läsa igenom budskapet i lugn och ro, utan krav på omedelbart svar. Det finns inget problem med turtagning, det blir ingen tävlan om vem som skriker högst, man undviker lätt klumpiga formuleringar och man skickar också ut en tydlig signal om att man VILL kommunicera om problemet, att man går och funderar på det och inte har stängt av. Ja det finns hur många fördelar som helst. Jag och en av mina dykedudes har alltid löst våra konflikter via mejl. I åratal. Det har funkat utmärkt. Så också denna gång. Det enda negativa är att när vi sedan träffas, in the flesh, så blir det lätt att vi bara fortsätter som om inget har hänt, eftersom vi har avhandlat allt via mejlen och inte känner oss riktigt bekväma med att dra upp det igen mellan fyra ögon. Vi vet helt enkelt inte hur man gör. Men imorgon ska vi försöka, över några öl. Det kommer antagligen resultera i att vi tar upp det, slätar över det, skruvar generat på oss och går raskt vidare till att diskutera något helt ovidkommande. Och i slutändan funkar det minst lika bra.

Och så dags för dagens mattips: Igår stekte jag ihop fisk, fänkål och citron. Gör inte det. Det är oätligt.

söndag 17 maj 2009

Josåatteh

Lösryckta händelser från de senaste dagarna:

Dj Samsons sidoprojekt MEN var roliga, bättre än väntat. Jag var full på ett sånt där inspirerat och glatt sätt och fick en ny killkompis som jag nu är väldigt nyfiken på. Hälsade på en gammal synd, men hon såg så otroligt skräckslagen ut att jag inte ens försökte inleda ett samtal. Kvällen urartade i beslut om framtida kreativa projekt och en hellride med en taxichaufför som trotsade tyngdlagen.

Köpte en gigantisk urna i brunt glas på Svalorna. Prutade ner den och fick dåligt samvete.

Iakttog Ockupationsfestivalen här i Lund. Såg en stressad kille i dreads springa omkring och fråga folk "Har ni sett en liten snubbe i grön tuppkam? Jag tror han blev nerslagen av polisen, han är min lillebrorsa, han är bara fjorton.". Det låg spänningar i luften, men det spelades också grym musik och det låg en doft av kryddig couscous över centrum. Samtidigt greps 80 Pridedeltagare (eller "gayaktivister" som media kallar dem) i Ryssland. Vittnen beskriver trots det händelsen som "lugn". Hur kan det vara lugnt om 80 personer grips? Om de bärs in i piketbilar om de talar med media?

Har testat det där med brun utan sol. Bra för en albino som jag. Funkar som fan, men kräver övning. Blev i alla fall tjusigt glittrig över hela kroppen. 

Packar upp. Och packar upp. Och packar upp. Det känns som om det aldrig kommer ta slut, men helvete vad fint det blir. Allt kånkade av kartonger har dock fuckat upp min rygg totalt, och nu har jag fått bärförbud. Har dessutom uppsökt läkare som säger att jag är kärnfrisk, förutom en uppfuckad rygg. Är tydligen för rak. Ingen svank. Tydligen ska man ha svank. Så nu ska jag till sjukgymnast, som ska ge mig ett träningsprogram för styrketräning. Najs. Styrketräning är butch på ett väldigt trevligt sätt, jag ser redan hur jag, svettig (och glittrig), stånkar 100 kg i bänkpress. Pannband i frotté har jag också. Ska penta håret.

torsdag 14 maj 2009

Mindre hjärna, mer hjärta

Är inne på kontoret och "jobbar". Vet inte riktigt vad det är med mig idag, har hur mycket som helst att göra men spenderade morgonen med att hasa omkring hemma och packa upp småprylar... Sedan när jag väl kom hit så jobbade jag en timme, och sen var det dags att ta lunch. Blev en långlunch med Mössan. Det här tjänar man inga pengar på! Men det var fint att träffa Mössan, mitt fina prydliga grubbliga ex. Hon försöker att ha ett förhållande med en tio år yngre tjej som säger sig aldrig ha haft lesbiska tankar innan hon sprang in i Mössan, men som nu menar att hon saknar "det manliga", vad nu det innebär. Jag axlade som vanligt rollen som hobbypsykolog och vi djupdök i ett resonemang om uppvaktning och romantikdödande hänsynstagande och försiktighet. Och om att tänka sönder en relation för att hjärtat är alltför tyst. Jag drog återigen upp de senaste veckornas slitningar och irritationsmoment mellan mig och M, och suckade och stönade inombords när jag hörde mig själv tala. Ett tydligt tecken på att jag har processat färdigt det här, nu vill jag inte ta i det längre. It's done, överspelat, utagerat, klart. Gott så.

I kväll blir det lesbisk rajtantajtan med DJ Samson på Chokladfabriken. C u there.

tisdag 12 maj 2009

Icke att förglömma

Nu har vi invigt lägenheten. I köket och på soffan i vardagsrummet. Och lite i matrummet, men där halkade jag på en plastpåse.

måndag 11 maj 2009

Ny adress

Vi har flyttat. Det gick inte smärtfritt, men det gick. Nu är jag ledbruten. Vi bor i en djungel av möbler, flyttkartonger och växter, och med min aggressionsnivå de senaste dygnen så är det fan jag som är Tarzan och M som är Jane. Och trots att jag nu jobbar på att återgå till mitt vanliga snälla och lugna jag, så är det fan gött att få vara riktigt förbannad. Den adrenalinkicken kan hålla igång en i timmar.

Lägenheten blir så jävla fin. Vi hinner bara inte njuta så mycket av den än, jag är mitt uppe i tentaplugg och M har jobb upp till öronen. Det känns som flera veckor sen vi hade sex senast, vi är mest trötta och stressade. Målare kommer inklampandes klockan sju på morgonen (fråga mig inte hur de tar sig fram till de ytor som ska målas, men jag har sett efter och de står inte och målar i tomma intet, så det måste väl betyda att de har lyckats), så jag är förpassad till köket. Mmmm, köket. Vårt fina gröna femtiotalskök. Häftigast i köket är kökslampan, en 70-talskreation i orange glas med svarta detaljer som M hittade på loppis. Den är så snygg att man vill dryhumpa den lite.

Har inte kunnat sätta pris på tavlan. Det är knepigt det där, man vill sätta ett respektingivande pris som får köparen att värdesätta tavlan, men det måste samtidigt vara ett pris som hon ska vara beredd att betala. Å andra sidan är jag rätt förtjust i den här tavlan och inte beredd att skiljas från den för en struntsumma. Svårt.

torsdag 7 maj 2009

L'artiste

OMIGOD OMIGOD. Det är nån som vill köpa en av tavlorna jag ställer ut. Dear me, jag tror jag måste ta mig för hjärtat lite. Och sen kanske göra en liten dans.

Beslutsångest. Vill jag verkligen sälja den? Människan har fastnat för en av mina egna favoriter. Å andra sidan... så jävla smickrande att en total främling har sett den och gillat den så mycket att hen är beredd att betala för att få ha den hemma hos sig. Men ändå. Shit, måste processa detta.

tisdag 5 maj 2009

Ödmjukhet

Jag behöver backa. En rejäl bit. Med min bitskhet, irritation och sarkasm har jag gjort den här flytten till något tungt och jobbigt för oss båda, bara för att jag känner mig stressad. Som om M inte var stressad nog. Återigen svär jag över hur mycket ens ex formar en, hur mycket ens bagage hindrar en från att se människan som man lever med NU. Jag kommer på mig själv med att tillskriva M egenskaper som tillhörde en människa jag levde med för åratal sen. Sunt?

Efter samtal har jag insett att det gäller för mig att släppa taget om kontrollen. Det här är i huvudsak M:s business, hans prylar, hans lägenhet som ska tömmas. Nu får jag börja hjälpa till på RIKTIGT, dvs sluta vara en bitch och börja vara hans kompis. Stötta istället för att driva på, hjälpa till istället för att leda. Ja herregud, insikter kommer farande som snorloskor nuförtiden.

Wolverine var ju förresten kick ass. Nörden i mig höll på att kissa i byxan av exaltering. Men om man ska vara riktigt petig så var det tre saker som störde mig lite:
1. Fel skådis spelade Stryker. Inte alls samma pondus som han i de tidigare filmerna.
2. Gambit ska vara fransk. Det vill säga ha en fransk brytning. Det hade han inte.
3. Sabertooth, dvs brorsan, är i serierna ful som stryk. Dubbelt så stor som fule lille Wolverine, ett sunkigt troll med underbett.
I övrigt var det pure bliss. Hur skulle man kunna ogilla X-Men och samtidigt påstå sig ha en själ?

måndag 4 maj 2009

Konflikter

Det är mycket nu. Vädret är fan fantastiskt och jag har haft underbara besök varje helg i en månad, men den här veckan... börjar inte bra. Jag är mitt uppe i en kurs som jag har noll koll på och som visar sig vara mycket tyngre än jag trodde. Jag är mitt uppe i flyttpackning, och försöker att genomföra det utan att förvandlas till en superbitch. M hamstrar och jag kastar, såna är vi. Så när jag öppnar skåp efter skåp fyllda av utslitna dammiga gamla prylar, så försöker jag verkligen att inte bli bitsk. Jag lyckas... kanske hälften av gångerna. Det hjälper inte att målarna jobbar i slow motion, så vi vet inte ens om lägenheten kommer vara beboelig på fredag. Då vi flyttar in.

Samtidigt har en svällande svulst i ett vänskapsförhållande spruckit och om man ska vara dramatisk så rinner det nu var överallt och vi försöker båda torka trots att vi inte vet om det är något som kommer överleva. Det är farligt när man låter osagda saker samlas på hög för länge, det ligger och gror och blir infekterat. (memo to myself: sluta titta på sjukhusserier) Jag är också i konflikt med min chef och jag är för dåligt insatt i regler och anställningsvillkor för att riktigt kunna argumentera för min sak, vilket får mig att känna mig korkad och... ung.

Jag hatar konflikter. Jag är för mesig för konflikter. De ger mig magsår. Som plåster på mina sår (jävla sjukhusserier) så ska jag nu bära min stora fina tomatplanta till nya lägenheten och ge den ett nytt hem ute på balkongen. Hurra för mig.