Jag är temporärt asexuell. Allt jag vill är att springa och måla. Springa och måla. Springa och måla. Och äta tonvis med grapefrukt. Och lyssna på Miss Li. Lagar mat åt Amasonen och lyssnar när hon berättar om det senaste i sitt lesbian drama. Skrattar så jag kiknar när en viss person ringer och hon slår om från sin vanliga jargong till någon slags mjuk och len, nästan viskande, ton som jag skulle vilja kalla "sängkammarrösten". Det låter som att hon aldrig har uttalat ett nej i hela sitt liv, och det gör mig väldigt fnissig.
Faktum är att så länge jag inte minns hur det känns att sova sked med Mössan och hennes katt, så är jag skrämmande nöjd med livet. Jag formligen sprutar ur mig tavlor, av varierande kvalitet visserligen, och igår när jag sprang spräckte jag mitt rekord vad gäller både distans och tid. Nästa år ska den här flatan baske mig springa ett litet maraton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar