fredag 30 november 2007

Bring it on

Jag är ju inte bloggartypen som skriver flera inlägg per dag, men dagen som är idag är visst inte en dag som andra dagar. Imorgon är det alltså fest, då jag i herrkläder och mustasch (som nog faktiskt får bli en traditionellt påmålad) ska underhålla ett gäng snygga och roliga queers. Mitt i matlisteskrivandet slog det mig: För första gången ska Mössan och Amasonen trängas under ett och samma tak. De har setts en gång förut, på en offentlig plats, och Mössan bemötte Amasonens nervösa leende med en mycket frostig kommentar för att sedan låtsas som att hon inte fanns. De är alltså båda mina ex, och under en kort period i början av 2007 dejtade jag båda samtidigt, vilket resulterade i en rejäl dos drama. Det var under en tid då hormonerna höll mig i ett järngrepp och hjärnan hade åkt på semester. Ah, those were the days. Men i alla fall. Nu ska de för första gången spendera en hel kväll i varandras närhet, men det borde gå smidigt eftersom ingen av dem, så vitt jag vet, har några känslor för mig. Är jag hemsk om jag ändå, långt där inne, känner mig lite uppspelt över möjligheten till lite dramatik? Visst att tillvaron har varit lite väl tillrättalagd på sista tiden, men inte vill jag väl dra upp gammalt groll till ytan för det? Nej... Vill jag ha drama får jag fasen sluta förlita mig till mina ex, och börja skapa lite själv. Det behöver röras om i grytan, men den här gången kan det väl ske på min egen bekostnad?

Bilder från Rom

...Visserligen några veckor för sent, men det spelar ju ingen roll för er, eller hur?

(och ja, de är tråkigt hyperanonyma, ni får ursäkta min blyghet)





torsdag 29 november 2007

"läppar vita som ebenholts"

I Eslöv spelade jag wii-spel. Där blev jag brädad i bowling av en cp-skadad brutta med världens rakaste strike. Jag åkte snowboard på en sån där liten elektronisk bräda som man ska balansera på, och fick min rumpa sparkad av en kille vars ben är mer eller mindre förlamade (men som hade armmuskler to die for). Och sen fick jag råstryk i Eye-toy, där jag och en liten kille med koordinationssvårigheter skulle dirigera en orkester. Det var hur kul som helst, så kul att jag bokstavligen talat fick kasta ut mig själv för att hinna tillbaka till Malmö i tid för att se genrepet av Snövit, en teater- och dansföreställning som DU faktiskt måste se om du är i krokarna. Jag blev helt betagen, och gick därifrån med ett inåtvänt leende på läpparna (hur ser det ut? som en tant när hon tagit ut löständerna?). Det händer inte ofta, och det är därför jag senare, mitt i natten, skrev en recension som skulle kunna sammanfattas i denna superamerikanska fras: If you're only gonna see one show this winter, let it be this one.

onsdag 28 november 2007

Dandyism

Jag har undersökt herrekipering, och kommit fram till två saker:
  1. Det är komplicerat. Det verkar finnas olika storlekssystem, och vilken storlek du än väljer så är byxorna sydda för någon som har ben som en stork. Inte har alla killar långa ben? Betyder det att alla killar lägger upp sina byxor?
  2. Min kropp är som gjord för herrkläder. Varför har jag inte tänkt på det tidigare, när jag stått och provat tjejbyxor som på mig ser ut som gammeldags ridbyxor på grund av avsaknad av höfter? Herrbyxor är lika raka som jag! Man blir tårögd.

I morse var jag uppe nästan mitt i natten för att släppa in vaktmästaren så han kunde fixa elementet i mitt sovrum. Ska bli fint att vakna på morgonen utan att tro att jag ligger i en snöhög någonstans i yttre Sibirien. Han tyckte jag var snassy i min pyjamas, så han fick en pepparkaka på vägen ut.

Djupare än så blir inte dagens inlägg. Jag ska strax bege mig till Eslöv, hålan som alla glömde.

måndag 26 november 2007

Du kan få min helg.

Vältrat mig i självömkan nästan hela helgen. Självömkan är så jävla sexigt. Självömkan har på sig raggsockar och träningsbrallor med knän, äter Mascarponeglass och ser äckelskumma filmer som Down With Love (fy Ewan, fy!). Självömkan bjuder över vänner för att de ska lyssna på dig när du ligger på golvet och sjunger ååååål baaaaaj maaaj säääääälf (dånntoannabiiiiii).

Det började med Tomboy. Det var Tomboys fel, kan man säga. Jag skulle inte ens dit, egentligen. Men sen var jag helt plötsligt där i alla fall, men det var jättelite folk, och de som var där var de så kallade Övervakarna, trevliga men mycket reserverade människor som ägnar mycket tid åt att övervaka andra människor för att se till att de spelar enligt spelreglerna. Och det är klart som fan att jag spelar enligt spelreglerna, övervakningen är överflödig och gör mig bara irriterad. Sen spelade bandet som lät som Babyshambles och de var söta på ett lite gymnasialt sätt, men jag var som sagt irriterad och sen blev jag uttråkad och sen blev jag besviken då jag återsåg mitt span och insåg att hon inte var min typ även fast jag inte har en jävla aning om vad som egentligen är "min typ". Jag tror inte jag är hennes typ heller.

Ja och sen fortsatte helgen i samma anda. Jag skulle inte ha gått utanför huset, det var helt enkelt en sån där helg då inget blir som man tänkt sig. Eller betyder det mest att man har tänkt sig för mycket? Fan vet. Jag målade två tavlor, den kommersiella varianten som säljer för jag vill köpa en projektor. Jag läste ut ännu en roman av Neil Gaiman, och planerar att införskaffa precis allt som han någonsin har skrivit. Började på The Powerbook av Jeanette Winterson, men jag tycker hon är ojämn. Jag kan inte gilla en roman bara på grund av det vackra språket, jag behöver en kärnfull historia också.

Jag har för övrigt funderat på en sak. Jag har sett att dragkings fixar skägg genom att limma på nåt slags hår. Var kommer det där håret ifrån? Är det nåt de köper? Klipper de sig själva? Någon som sitter inne med kunskapen?

torsdag 22 november 2007

Hormoner hormoner hormoner

I en tid då jag suktar feromoner i kombination med östrogen så omges jag av testosteron och åter testosteron. Manliga (heterosexuella) bekanta från förr ploppar upp som kantareller i skogen, både ex och vänner, och även de som är både och. Och trots ett sting av frustration så gillar jag det, male bonding är nåt jag behärskar, trots att jag varken gillar sport eller Slitz. Vi ses, vi dricker Kilkenny, vi pratar om Kärleken, vi säljer möbler till varandra, vi tipsar varandra om musik. Allt är precis som vanligt, med skillnaden att för en gångs skull är mitt kärleksliv inte rörigt, medan deras verkar desto skakigare. Sen går jag hem, och drömmer hela natten om en überromantisk romans med en MTF (en sjukt snygg version av Sylar i Heroes...?), pre-op, som är machomanlig med hårig bringa och superfemme på en och samma gång, och jag vaknar med en varm känsla i magen och ett skratt i munnen, och försöker somna om igen men lyckas inte. Tvingas erkänna att det har blivit morgon, att jag inte är upp över öronen förälskad, att verkligheten är verklighet. Hasar ut i köket och berättar om min dröm för Amasonen. Det gör jag varje morgon, hon verkar tycka det är kul. Hon flinar åt mig, kallar mig romantiker, och återgår sedan till att prata med sig själv. Jag hasar vidare ut i badrummet, öppnar ett öga och sneglar på min tuppfrilla i spegeln, och undrar om fler såna romantiska drömmar skulle bli resultatet av ännu mer manligt umgänge, och hur man i så fall skulle göra för att dem att innehålla lite mer bröst. Bara lite.

För övrigt är det festplanering på gång. Det vankas mustasch och läderslips, och en bög yrade något om att komma invirad i grön marsipan.

måndag 19 november 2007

Jag är inget utöver biologi

Du vet vad som är på gång när du shoppar tre dagar i sträck.
Du vet vad som är på gång när du äter dig sjuk på mörk choklad med chili.
Du vet vad som är på gång när du ringer upp kollegor och skäller ut dem för att de inte använder samma arkiveringssystem som du själv, trots att du aldrig har berättat för någon hur det fungerar.
Du vet vad som är på gång när du ständigt drömmer om kurviga latinas.
Du vet vad som är på gång när du blir arg av åtsittande kläder.
Du vet vad som är på gång när du hyr film och vill slå Amasonens ex för att hon inte hänger med i handlingen.
Du vet vad som är på gång när du blir illamående av lukten av gröt.
Du vet vad som är på gång när du blir gråtfärdig av att prova underkläder.
Du är ett girigt, ilsket, frossande, självömkande monster.
Du är en plåga för din omgivning, och ändå står de där med varmvattenflaska i ena handen och Girls just wanna have fun i den andra. Du blir gråtmild igen, och dämpar det med en handfull choklad.
Du är en vandrande klyscha.

torsdag 15 november 2007

Får jag bjuda på en drink och en tubtopp?

Befinner mig just nu i ett vakum. Post-Rom, pre-kurs. Bara jobb. Och inte ens så mycket jobb för den delen. Försöker avsluta några tavlor. Jag har snöat in på absurda porträtt och mustascher. Men det räcker inte, jag har gått från att ha för lite fritid till att ha för mycket, och nu är jag uttråkad istället för stressad. Fika, film, middag, pub, det räcker inte, jag vill mer! Jag vill att livet ska vara mer! Framför allt handlar det kanske om att jag verkligen på riktigt måste ta mig ut i svängen igen. Jag har faktiskt ett litet span på gång, med betoning på litet. Varför spanar jag alltid in så korta tjejer? Har jag månne en dvärgfetish? Eller är det Beskyddaren i mig som visar upp sitt fula tryne? Det vore i och för sig praktiskt, i och med att både jag och Amasonen just nu rensar ut våra garderober på kläder som vi har krympt i tvätten. Dejtar jag en dvärg kan jag även bli hennes sugarmama och ge henne en helt ny garderob. Visserligen SO last season, men ändock. Är man dvärg får man inte vara så kräsen, tänker jag. Jag skänker även bort en hel del företagsloggade kläder som jag inte vet om de någonsin har haft ett syfte. Men de vill hon kanske inte ha. De är dessutom i normal människostorlek.

Den här dansar jag till medan jag diskar:

tisdag 13 november 2007

When in Rome...

Tillbaka från Rom. En särdeles trång stad, måste jag säga. Och ganska underbar, där man helt klart kan bo, nån gång. Kullerstensgränder, slitna stenhus, lummiga små takterasser på precis varje tak, pinjeträden fulla av några slags skrikiga undulater. Jag har lärt mig en massa bra italienska ord, som man kan utbrista samtidigt som man gestikulerar så mycket man orkar. Alltid användbart. Jag har även vunnit i ett hissrace på hotellet klockan sex på morgonen, dansat improviserad flamenco på Piazza di Flore, och fått epitetet "nordisk gudinna" av en ungersk kollega. Han nådde mig upp till vaden, så jag kan förstå om han är lättimponerad. Jag har även sett många väldigt vackra italienskor. Allt som allt en mycket lyckad (affärs)resa.

Så får vi väl beta av de lesbiska intrigerna också. Amasonen har nu slutgiltigt (antar vi) gjort slut med den där bruden. Vi hade ett allvarligt samtal innan jag drog, där vi pratade om ansvar, stake och respekt. Jag vet inte hur mycket det samtalet påverkade hennes beslut, men nu verkar det vara taget. Alltså är jag inte längre inblandad i en sexlös trekant, vilket känns som något av en befrielse. Och på tal om nåt helt annat, så har hon inte packat upp sina böcker än. Jag kollade igenom några av dem igår, i jakt på något nytt att läsa (har precis avslutat "American Gods" av Neil Gaiman, rekommenderas varmt). Hittade ett kort instucket i en bok, ett som jag skickade till henne för snart 1,5 år sen, när jag körde lite uppvaktning på distans. Något om midnattspicknick, lyktor och glittrande ögon. Rätt fint om jag får säga det själv. Symboliskt nog var kortet instucket i "Fröken livrädd och kärleken", vilket fick mig att småle. Trodde inte hon hade kvar det kortet, men jag antar att som lesbian är man knappast bortskämd med uppvaktning så man sparar på det lilla man får. Och nej, det väckte inte upp några gamla känslor på nytt, om nu någon började flina det Sluga Flinet där ute framför sin skärm.

onsdag 7 november 2007

Ingen anledning att fäkta, roligare att fly.

...Och så blev de "ihop" igen. Utan att vara ihop. Utan att ha rett ut något. Vilket betyder att jag fortfarande har ett hem fyllt av underliggande spänningar, av sneglingar, av nervösa skratt. Det är inte så enkelt att jag inte gillar Amasonens brud. Det gör jag, men hur ska jag kunna känna mig bekväm med någon som bevakar varje ord, varje gest, varje blick? Som jämför sig med mig hela tiden, är jag bättre än henne, är jag sämre? Är jag fulare, är jag snyggare? Som jag kommer på med att följa mig med fundersamma ögon, som om hon försöker föreställa sig hur det var när jag och Amasonen var tillsammans. Och så jag, som vet mycket mer om deras förhållande än jag någonsin bett om att få veta, jag vet sånt som är personligt, som inte skulle föras vidare, särskilt inte till mig. Ville jag någonsin veta? Nej. Hur hanterar jag då detta? Jag åker till Rom. Vi ses nästa vecka käraste flickor & Co.

måndag 5 november 2007

Alltid hejdå

Så har Amasonen slutligen gjort slut med sin icke-flickvän. Det är verkligen omöjligt att förutsäga reaktioner, jag trodde att jag skulle känna mig lättad. Det har varit så oroligt, tjafsigt och bråkigt, och en hel del av tjafset har på sätt och vis handlat om mig. Om min och Amasonens relation, hur en enkel platonisk närhet kan kännas som ett hot. Jag förstår varför, jag gör verkligen det. Men ibland förstör man bara för sig själv när man ständigt visar upp sina nojjor, sina svagheter, sina rädslor. Jag menar inte att man ska ljuga och dölja, men att man kan tona ner det. Ta sig i kragen, se sig själv utifrån och fundera på vilka sidor man delar med sig av, och hur många av dessa som är positiva och konstruktiva, både för en själv och för ens partner/dejt/kk.

Men det här inlägget var inte tänkt som en moralkaka, jag ville ju prata om att jag trodde att jag skulle känna mig lättad. Nu skulle jag slippa förhålla mig till någon som inte kunde förhålla sig till mig, jag skulle slippa hamna mitt i spända stämningar, slippa lägga på den tokroliga ytan bara för att låtsas att jag inte vetat. Men när hon hade gått, och Amasonen stod vid fönstret och såg på medan hon låste upp sin cykel, och hon såg så otroligt trött ut, sliten, ledsen, tom... Då kändes det mest sorgligt alltihop. Att det inte gick. Att det alltid tar slut. Jag tror inte på livslång kärlek, det är inte det. Men flatförhållanden verkar ha en så förbannat kort livslängd.

fredag 2 november 2007

Blogg i punktform

  • Förlängt ännu en månad. Jag ruinerar mig på att bjuda på sista-jobbdagen-kakor, men gör åtminstone kollegorna barnsligt förtjusta (och möjligtvis lite rultiga, om detta fortsätter).

  • Jag har slut på böcker att läsa, och har lånat en samling med lesbiska erotiska noveller av Amasonen. Amerikanska. Problemet är att de i mina ögon inte blir särskilt erotiska, för merparten av dem är så inkörda på den klassiska femme/butch-grejen, där butchen är dominant och mansgrisig och femmen är underdånig och falsk. Jag blir bara irriterad.

  • Om en vecka åker jag till Rom. Det ni. Jag hade tänkt köpa vinterskor där, men det är 20 grader där nere nu, så det kan bli svårt. Jag vill bara påpeka det.

  • Sen så har jag funderat på en grej. Väldigt många flatbloggare bor i Stockholm eller Göteborg. Finns det någon där ute som bloggar från Malmö? Jag har inte sett nån vad jag kan minnas.