Action

Jag har nu skickat iväg ett mejl till min handledare från i somras och frågat om de skulle ha intresse av att ta in någon på 20%. Eller om hon känner någon annan som skulle vara intresserad. I mitt huvud upprepar jag mantrat: Attitude beats skills.

Svullnad och oro

Igår boxades jag med Brainy. Hon har ett knästöd à la Forest Gump, med metallskenor och remmar, och under en övning råkade vi slå ihop våra knän så det sa TJONG. Jag hoppade omkring på ett ben i några sekunder och väste aaaoooaaaaooo, men sen gick det över och jag tänkte inte mer på det. Senare på kvällen började det svullna och ömma mot byxtyget, och inte på ett ekivokt härligt sätt. I dag är jag en slagen hjälte och haltar fram. Tänker ändå att det kommer bli ett tufft blåmärke att visa upp sen. Inget ont som inte har något gott med sig, säger jag lite snusförnuftigt och ler krampaktigt!

I övrigt är jag fullt upptagen med att dämpa min oro över framtiden. Jag har två praktikplatser som hänger i luften och som redan borde ha påbörjats, jag har ett exjobb som inte har blivit godkänt än trots att jag skulle behöva köpa flygbiljetter och förbereda mig teoretiskt, jag tar examen i juni men mitt studiemedel tar slut i mitten av mars, jag har för lite att göra på jobbet och oroar mig för att bli uppsagd, samtidigt som jag oroar mig för att jag har för lite färsk arbetserfarenhet inom mitt blivande område och kanske borde säga upp mig och försöka söka något som ser bra ut på min CV sen, för min största oro av alla är att jag inte kommer få något jobb. Jag läser nu mitt åttonde år på universitetet, mitt allra sista. Sen är det alltså tänkt att man ska göra någon slags karriär. Jag tittar hålögt ut genom fönstret och tänker att jag skulle behöva en drink, men faktum är att sen Bakfyllan Numero Uno för över en månad sen så har jag inte ens velat lukta på alkohol.

Make my day

Fan nu ska jag sluta hasa omkring med min melankoli under armen som nån utsmyckad knähund. I dag hände det två oväntade och sjukt bra grejer:

1. När jag tränade yoga i morse och kom upp i Stående Hund, så satte jag plötsligt hälarna i golvet. För första gången! Trodde jag skulle stå och balansera på tårna resten av mitt liv, but noooooo. You may now call me sensei.

2. Jag har häcklat min kvällskurs i flera veckor. Jag har bitchat om den, jag har drömt våta drömmar om att hoppa av den, jag har undvikit den och jag har VERKLIGEN inte gjort några hemuppgifter. Och så idag så går jag dit, och har skitkul. Antecknar som en tok, deltar i diskussioner och skrattar och känner mig pepp. Trots att jag har suttit i föreläsning åtta timmar i sträck idag. Sjukt. Men fick mig att dansa lite grann på vägen hem.

Jag säger inte att det väger upp för all skit som östes ur förra veckan. Men det distraherar, och jag kräver fan inte mer just nu.

Närhet

Har det verkligen bara gått en vecka sen valet? Känns som minst tre. Inte bara för att varje dag med alliansen vid makten känns som en dag för mycket, utan för att det har hunnit hända så väldigt mycket. Så många dåliga besked, så mycket emotionell berg- och dalbana där jag pendlat mellan glosögd apati och maniskt pepp, men också så många fina stunder med fina människor. Jag har virat mina människor omkring mig som en värmande filt, och det är en oslagbar kur mot nedstämdhet, ensamhet, osäkerhet och andra jävliga tillstånd. Just nu känner jag så här:

Det enda jag verkligen önskar mig i livet, det enda som är konstant, är att jag vill ha de människor jag älskar nära. Gärna i samma hus. Jag har sagt det många gånger förut, jag tänker satsa på vuxenkollektiv. En gård ute på landet. Ja. Allting annat är kosmetik. Kom.

Mogna kvinnor

Jag har haft min mamma och hennes bästis på besök. Det är något väldigt avslappnande med att gå och shoppa med medelålders kvinnor. Prestigelöst. Jag kan hålla upp en tröja mot ansiktet och fråga "är det här min färg?", jag förväntas inte veta. Jag förväntas inte ha koll på någonting. De flamsar och babblar, det blir aldrig tyst. Man kan slappna av, låta sig viras in i deras ljudmatta och svepas med. Vi går och fikar och de sörplar njutningsfullt på sina lattes och säger att så här ska det vara när man är på semester, och deras leenden färgar av sig på mig. Jag gillar medelålders kvinnor, och särskilt dessa två.

När som helst nu så opereras hunden. Jag uppdateras via sms och känner mig maktlös. Måtte inte djuret dö. M sitter på ett gigantiskt sovjetiskt hotell och håller sin oro i schack.



Edit: De fick avliva hunden. Helvetes jävla skit fan fan fan.

Beslutsångest

Kan inte bestämma mig för om dagens ord är strypsex eller okynnesbajsa.

Natti natti.

höger hopp snurr fjong split

Tittar på när de tränar dansaerobics.

Det ser sjukt svårt ut.

Tror jag håller mig till mina vanliga pass.

Men det är vackert att titta på alla studsande hästsvansar.

Och rumpor med för den delen.

The messenger

Tatueraren har en hund. En ganska stor hund. Han älskar alla människor, men mest av allt älskar han M. De är bästisar, de älskar varandra. Så fort han känner doften av M så börjar han gny, vill bara springa till honom. De är lekkamrater, och det lyser om dem av lycka när de är tillsammans. Över huvud taget är det nåt speciellt med M och hundar. Han relaterar till dem, de relaterar till honom.

Jag hatar att jag nu måste få tag på honom i Ryssland för att berätta att de har hittat en elakartad tumör i hans bästis. Att han ska opereras på fredag för att se exakt var tumören sitter. Att de kanske måste avliva honom. Jag hatar att höra M:s röst gå från glad och sprallig till tyst och sorgsen. Sen dyker något plötsligt upp, och han måste snabbt lägga på.

Det får vara nog med sorgliga besked nu! Det känns som att vi får fem i veckan just nu. Enough!

Fallulah

Say bye-bye

Jag är ledsen. Ända in i själen ledsen. Jag skulle egentligen sitta i föreläsning 9-20 idag, men jag skiter i allt. Sitter framför teven och slöglor på Resident Evil-triologin och käkar godis. Även om jag visste att det här skulle hända, så gör det mig ändå så otroligt ledsen och besviken. Det får mig att känna att min röst är överflödig, eftersom den ändå aldrig gör någon skillnad. Men rösta måste man ju, även när majoriteten av svenska folket är hellbent on destruction.

Jag flyttade från Frankrike av två anledningar:

1. Jag kände mig alienerad och ville hem till min egen kultur.

2. Jag insåg att jag inte kunde leva i ett land som för den politik som Frankrike för.

Och nu är Sverige på väg åt exakt samma håll, och snabbt. Jag vill inte vara med, jag vill isolera mig från allt det här elaka hårda, jag vill inte bo här om det ska vara så här. Jag känner ingen fighting spirit idag, jag vill inte ut och demonstrera, jag vill bara... vända ryggen åt Sverige.

M har åkt till Ryssland. Och vädret är också skit.

från övervåningen på stugan

Mot Sherwoodskogen!

Dröm: Var hemma i byn där jag kommer från. Sprang genom ett grönt sädesfält, grödan räckte mig upp till midjan. Jag bar en picknickkorg på ena armen och det låg åska i luften. Tunga mörka moln gjorde dag till skymning, och jag sprang för att hinna in under tak någonstans. Bondens traktor hade kört upp stora spår i åkern, och där kravlade daggmaskar stora som enorma boaormar. Jag stannade upp och slets mellan viljan att skydda mig från regnet och viljan att rädda maskarna, som av någon mystisk anledning hotades att drunkna i regnovädret. Jag försökte lyfta flera av dem samtidigt och liksom slänga dem över axeln, men de var slemmiga och bara gled av. Jag äcklades av hur min axel var täckt i slem, och sprang därifrån. Någonstans jamade en katt så högt att det var öronbedövande. Slut på dröm.

Ännu en helg ute i stugan, den här gången tillsammans med Amasonen och Tjejen. Amasonen har planerat all mat så vi kommer säkert äta kungligt. Jag har dessutom hört något om ostbricka och vin. Det är lite skillnad från när det bara är jag och M där, då brukar vi köra på pasta och färdigsås. Och ganska stora mängder lösgodis, som knölas ner i fickor här och var och sedan blandas med jord, spik och fickludd. I vilket fall som helst så är min älskade höst här, och jag vill bara att den här arbetsdagen ska ta slut så vi kan ta vårt pick och pack och dra till skogs igen. Elda i kakelugnen, gå i skogen och plocka svamp, sitta nere vid sjön och bara njuta av stillheten, kura ihop sig i stugan när det har blivit mörkt och spela snuskalfapet i skenet av stearinljusen. Det känns också väldigt bra att lämna valvakan åt sitt öde, jag har förtidsröstat och vill inte ytterligare göda den klump i min hals som växer varje gång jag tänker på att Alliansen antagligen sitter tryggt där de sitter och att SD kommer ta sig in i riksdagen. Distraktion tack!

Nörden klappar takten

Nya iPod Nano.

Shiny pretty glossy!

Habegäret rider mig som en mara. Ge. Mig. Nu.

Främlingens hår

Jag har alltså börjat gå på styrkeyoga på morgonen. I gryningen, nästan. Det är fan nåt av det bästa jag har gjort, för helt plötsligt är mina mornar trevliga, behagliga. Och min trasiga kropp gillar det skarpt. Ofta sitter det dessutom en tjej i dreads snett framför mig. Hon får mig att sakna att ha tjejdreads i mitt liv. Jag vet precis hur de luktar. Stillsamt djuriskt. Hud, hår och halvfärsk svett. Allt det vi luktar om man skalar av alla syntetiska dofter. Och så i koncentrerad form. Jag hade ett ex som luktade precis så, fastän hon hade ett nästan helt rakat huvud. Först tyckte jag att det var en lite unken doft, sen började jag knarka den. Sen dess har jag alltid dragits till den där doften. Dessutom är dreads sådär sträva om man borrar in ansiktet i dem, som pälsen på en strävhårig hund. Jag får lust att ta tag försiktigt i en av hennes dreads och stoppa in den i örat på henne. Bara för att den passar så bra där, för att det går. För att åsynen av hennes hår gör mig på bra humör och fyller mig med en ospecifik längtan. Tack Gud för tjejer med dreads.

Hej hösten

Gå förbi

För många besked i dag.

För mycket att ta ställning till, för mycket att oroa mig över.

Andas med bröstet, inte med magen. Stel i nacken.

Vill bara rulla in mig i täcket som en grinig larv och sova.

Väck mig när världen har blivit kravlös och givmild.

Bra sak (ändå): Mitt nya skärp luktar sadelkammare.

Skogsidyll

Vem ska trösta Sverige

I dag infinner sig domedagskänslan. Rödgröna har enligt Sifo sjunkit till 42%. SD har gått upp till 6%. Det är så jävla obehagligt. Vänsterpartiet riskerar att åka ut, medan SD kommer in. Igår fick jag hem "SD Kuriren" i brevlådan. Jag läste den och mådde illa. Jag är rädd. Vi är obönhörligt på väg åt fel håll, och majoriteten av befolkningen tycker alltså att det är en bra grej. Om man ska tro på opinionsundersökningarna. Vi är omringade av högermänniskor och rasister. Obehaget strålar genom hela min kropp, och i bakhuvudet frågar en liten melodramatisk röst: Men var ska jag nu bo? Finns det något socialistiskt land kvar? Jag litade på Sverige att ro det här i land, och nu börjar jag känna mig smått hemlös.

Men Dockplats 2010 var väldigt bra. Gå och se.

Konsumera mera

Jag jobbar på ett företag där man kan bränna iväg hur mycket pengar som helst på en kundfest. Det bästa av det bästa, det mesta av det mesta. Det enda som saknas är att vi täcker in hela huset i bladguld. Min röda själ mår illa, och min gröna själ tänker bara "och imorgon kommer allting slängas". Jag isolerar mig framför datorn med hjälp av mina hörlurar (i dag är det mest Cookies N Beans som gäller, särskilt Beg, Borrow And Steal samt I Just Don't Have The Heart). Jag får sms om relationskriser som ger mig lite magont för där delar jag lite M:s längtan, dvs:
Alla ska få vara kära och alla ska få nuppa.
Jag försöker att inte lägga märke till all den febrila aktivitet som sker omkring mig, alla förberedelser för den här överdrivna festen, och istället tänka på att jag så fort jag har fått undan mitt pappersarbete kan dra härifrån. Sen ska jag äta middag med Amasonen och tjejen innan vi går till Dockplats 2010. Dit tycker jag även ni ska gå om ni är i Skånetrakten, för jag har hört från säkra källor att det kommer bli awesome.

jobbpresent från M

Hejdå gamla tangentbord och mus, välkommen 2000-talet!

i hörsalen

På min bänk står det:

allt e i kaos
jag behöver en paus

Någon har lagt till:

ska flytta till Laos?

Edit: Jag skrev till "nej! vi går och klär av oss!"

Today's been a good day

I dag har varit en sån där dag då allt bara klickar. Då livet bara är fint.

Jag gick upp tidigt som jag hade bestämt. Morgonsolen färgade allt lite orange och jag kände mig inspirerad. Gick och tränade yoga. Kom hem och åt en stillsam och rejäl frukost. Inget illamående. Tror jag är nåt på spåren här, ska testa samma koncept imorgon. Gick till föreläsning, hade trevligt med mina homies som jag inte sett på länge. Var vaken.

Under lunchen var vi ute och gick, och jag sprang in i en av mina äldsta vänner. Som gav mig en stor bamsekram och såg glad ut. Jag trodde att han hade släppt taget om mig och har känt mig ledsen över det, men han såg genuint glad ut. Verkade ha det bra. Jag blev så jävla glad. Kanske tar vi den där fikan.

Efter dagens föreläsningar gick jag och tränade step. Det var trångt och skitjobbigt, men ändå obegripligt kul. Jag suger inte. När jag kom hem var M hemma, och vi hamnade på golvet och han tog mig dit bara han tar mig. Lycka!

Vi har också fått en portkod till huset. Alla som har besökt mig vet hur välkommet det är. Tog hyresvärden 2 år, men vad fan. Nu sitter den lilla boxen där vi dörren, och lyser i all sin prakt.

Jag hoppas att ni också har haft en fin dag.

Köpenhamn i mitt hjärta

Jag är och förblir kär i Köpenhamn. Allt är lite bättre i Köpenhamn. Jag skulle vilja äta Köpenhamn. Faktum är att jag tror att jag gjorde det igår, sittandes på kajkanten och dinglandes med benen. Köpenhamn smakade chokladtårta och mintigt örtte. Jag såg väldigt mycket konst och design tack vare mina eminenta guider. Det blev väldigt lite alkohol för min del för jag har fortfarande bilden av förra helgens baksmälla from hell färskt i minnet, och det kändes ju faktiskt rätt nytt och fräscht att åka hem i natten utan att vara tung och sunkig av sprit. Kanske ska testa det nån mer gång. Men i vilket fall som helst: Köpenhamn. Allt känns lite mer inspirerat där. Framför allt jag själv.

I korthet

Jag har påbörjat mitt masterår.

Fullt ös medvetslös.

Är oheligt skoltrött.

Föraktar studentlivet.

Ser ner på mina kursare.

Håller käften.

Går hem och hetsäter nektariner.

Läser tantsnusk.

Är en fin människa.