Ett steg mot kulturtant

Jag har blivit äldre nu igen. Jag åkte hem till den lilla stad där jag är född, och efter två dygn hade jag åldrats med ett år. 27 måste ändå anses vara en respektabel ålder. Jag menar, jag introducerades till underbara Melody Gardot häromdagen och hon är tre år yngre än mig. Jag börjar, enligt mig själv, komma upp i en ålder då jag vill ha presterat något. Inte blivit klar, men påbörjat något mer... beständigt. Eftersom jag är mitt uppe i min utbildning så får man väl säga att tavlorna är det enda jag har på gång just nu, så det är där jag lägger krutet. Jag arbetar med ett tema som jag tror blir bra, och jag letar utställningslokal. Möjligtvis en tatuerarstudio i närheten av där jag bor, men inget är bestämt. Jag tror egentligen att ett café hade passat bättre. Saknar Café Banjo! Min syster snackar om att hitta det som funkar, det folk vill köpa, men det är inte det som det handlar om. Det handlar inte heller om att uttrycka något djupt inom mig, jag är ingen exhibitionist (inbillar jag mig). Snarare... att få folks reaktioner, positiva och negativa. Se vad det är som folk går igång på. What makes them tick. Det är som ett kvitto på vad min skit egentligen är värt. Och nu, när jag har kommit upp i en respektabel ålder (jooo!), så vill jag inte längre sitta själv och pula med min skit. Jag vill hänga upp det, och se vad folk tycker. Ja okej, det är rätt exhibitionistiskt. Bite me.

Klättring

Igår klättrade jag för första gången i mitt liv, och jag hade sjukt roligt. Jag blev fastspänd i en sele och fick öva på att hissa mig nerför ett rep med hjälp av en massa mekaniska prylar, och jag fick öva på att klättra uppför ett rep med hjälp av ett gäng knutar. Jag fick också testa att klättra uppför en klättervägg, och det var häftigt men svårt. Jag kom bara halvvägs och sen kom jag inte vidare och M fick hissa ner mig, men nästa gång, då jävlar. Jag hatar att göra mig själv besviken. Jag fick också öva på att vara den som står nere på marken och säkrar, det vill säga den som håller emot i repet när den andra klättrar, och som sedan hissar ner människan när hon/han är klar uppe i toppen. M klättrade upp och ner som en spindel och jag hade fullt sjå att hinna med. Det var spännande att se en helt ny sida av sin sambo, och sexigt att se honom göra något som han så tydligt behärskar. Men häftigast var ändå att hasa över kanten, se marken långt långt där nere, och sen släppa taget. Lita på att repanordningen gör sitt jobb. Det var hisnande, och jag gjorde det om och om igen tills jag gjorde det utan att tveka och till slut hängde avslappnat i repet och gungade fram och tillbaka. Shit jag hade inte trott att jag skulle tycka det var så roligt. Det enda jobbiga var skorna. Klätterskor ska nämligen vara så trånga att tårna är böjda, och för en ovan fot är det fan plågsamt. Jag hade föredragit att klättra barfota, men det är tydligen inte koscher. Men gud, jag vill dit igen, snart. Det hinns tyvärr inte, utan istället kommer nästa gång jag kommer i kontakt med en klätterutrustning vara inuti en kolsvart, blöt och kall grotta. Förhoppningsvis kommer jag våga hasa över kanten även då...

Hos Plupp och lämlarna

Om två veckor sätter jag mig på ett tåg norrut och går inte av förrän 23 timmar senare. Där möter jag upp med två antagligen mycket skäggiga män, en blekfis och ett muskelberg, och så beger vi oss ut i vildmarken utrustade med torkat kött och snabbkaffe. Där vi ska slåss med mygg och kasta oss huvudstupa ner i grottor. Okej kanske inte huvudstupa. Men ner i grottor ska vi, och dessa kommer antaligen ha några vertikala delar. Därför måste jag inom en väldigt snar framtid ta mig till en klättervägg och lära mig grunderna i klättring, en sport som aldrig har intresserat mig nämnvärt... men nu när det har ett så tydligt syfte så känner jag mig riktigt sugen. Allt för att jag så smidigt som möjligt ska kunna ta mig ner i (och upp ur) underjorden. Jag vet att de flesta tycker det låter som en kass semester och kanske till och med som en mardröm, men bara tanken på det får det att pirra i magen på mig och jag vet inte varför. Det har bara alltid varit så.

Min tid består mest av att fixa saker just nu, bocka av saker på listor. Men jag planerar också en ny tatuering, en ganska stor sak som ska sträcka sig upp på ena sidan, från höftbenet upp till bröstkorgen. Det är svårt det där, att hitta ett motiv som inte är tacky, som är personligt och samtidigt snyggt på kroppen. Jag gillar inte alls den klassiska tatueringsstilen med dödskallar som röker cigarr och kinesiska drakar och fjärilar och gud vet vad. Har letat igenom massvis med tatueringstidningar men allt känns som upprepningar av sidan innan. Nej tack. Men nu tror jag att jag har hittat rätt motiv, fastän första gången jag såg det var egentligen flera år sen. Det är personligt, retro, annorlunda, snyggt och helt klart musikorienterat. Det är väldigt jag, tror jag. Vem det nu kan vara. Det är återigen det här med jaget, om det är något permanent eller ständigt föränderligt. Essensen av en själv. Men det är kanske för högt krav att ställa på en enda sketen jävla tattovering. Bättre att försöka vara lite mindre pretto och bara boka en tid. Jo.

Synden!

Funderar lite allmänt kring det här med porr. Det gör jag av tre anledningar:

1. Jag lyssnar på Jenna Jamesons självbiografi "Att älska som en porrstjärna". Skriven av Neil Strauss, samma snubbe som skrev Mötley Crüs biografi. Jag gillar hans stil, mycket rakt på sak, inga ursäkter. Och torr skön humor.

2. Jag fikade häromdagen med en av mina nya favoritmänniskor, och hon dök upp med Playboykaniner i öronen. Jag ska inte säga att det provocerade mig, men det gjorde mig häpen och nyfiken. Vi började diskutera porr och kom fram till att vi båda var av samma liberala åsikt, men att jag ändå inte skulle ta i hela Playboy-grejen med tång. Jag tipsade henne istället om suicidegirls.com, ett mer intressant substitut, utan silikon och skrattretande utstyrslar. Jag hade helt glömt bort den sajten, trots att jag en gång i tiden var en ganska aktiv medlem, och jag hade glömt hur kul den är.

3. Jag har introducerat M för sajten och vi hamnade i en diskussion om pin-up vs porr, och enades om att pin-up alltid är mer intressant och framför allt mer kreativt. Det lämnar en del åt fantasin samtidigt som det ofta är en lek med kostymer och roller. Mer manlig pin-up hade också varit roligt tycker jag, à la Tom of Finland men kanske med lite mindre skräckinjagande erektioner.

Ja där bakade jag kanske in mina funderingar lite i mina anledningar, och jag har egentligen inget att komma med här, inga resonemang, inga slutsatser, inga frågor. Mera någon slags generell tanke om porrens plats i vårt samhälle, vad som driver de som arbetar med det, vad som driver oss andra, moraliserandet kring det hela och den problematik som finns. Varför pin-up är PK och mest sådär "härligt dekadent och retro". Ja och så vidare, bla bla bla. Porr porr porr. Dags för lunch, jag har med mig vegetarisk lasagne. Och på tal om nåt helt annat blir jag 27 om en vecka, grattis på mig. Hade det här varit på 1800-talet så hade jag varit fyrbarnsmor vid det här laget, och alltså lyckats yngla av mig utan att se en enda instruerande porrfilm. Men det var kanske enklare då.

Solen och jag

Jag har tillbringat två dagar på stranden med några av mina favoritflator. Det är lite sjukt faktiskt vilka snygga brudar jag har i min närhet, och det gjorde mig gott att spendera tid bland bröst, rumpor, långt hår, nagellackstår och saronger. Jag fick också snacka av mig om sex, något jag gör alldeles för sällan nuförtiden trots att mitt behov knappast har minskat. Enda nackdelen är att jag brände mig. På arslet. Och på vristerna. Och i korsryggen. Och på en fläck på baksidan av ena armen. Men framför allt på arslet. Jag har solskyddsfaktor 30, men vad hjälper det om man bara smackar på det lite oengagerat här och var och gör det alldeles för sällan? Jag är och förblir ett nöt. En bög garvade så han fes och föreslog att jag skulle doppa rumpan i yoghurt, men jag skulle iväg på filmkväll och man kan fan inte hasa omkring med en mjölkprodukt i brallan. Sociala konventioner and all that. Istället fick jag hasa ner lite granna i soffan, lägga upp benen på soffbordet, och låta rumpan liksom hänga i luften. Har man bara luft i huvudet så får man se till att man i alla fall har lite kreativitet i kroppen.

Semestern och Döden

Återkommen från vildmarken, solbränd, finnig, skitig och myggbiten. Det börjar sakta sjunka in att jag, på sätt och vis, äger ett hus. Kanske inte tekniskt sätt, men i praktiken. När jag målar det nya staketet så är det MITT staket. När jag sent på kvällen i skenet av ett stearinljus skissar upp framtida renoveringar, då är det MINA renoveringar. Och när jag hoppar från bryggan, då är det MIN brygga jag hoppar ifrån. Och nu har jag, tillsammans med sammanlagt nio andra människor, spenderat en vecka i MIN sommarstuga. Och det är egentligen inte äganderätten det handlar om, utan mer om det faktum att jag slutar se det som att jag hälsar på i M:s liv, och börjar se det som VÅRT liv. Ja herregud det kräver sina versaler, tydligen.

Och Michael Jackson har alltså dött, min gamle hjälte. En gång i tiden tyckte jag att han var det häftigaste som fanns, han var The Shit. Ni skulle ha sett mig på Roliga Timmen, iförd hatt och handske. Sällan har en tioårig blond skitunge moonwalkat som jag. Sen gled han in i sin Peter Pan-vision och jag gled in i puberteten, och även om jag fortsatte att lyssna på hans gamla album ibland så hittade vi aldrig riktigt tillbaka till varandra. Och nu när han är död så får han aldrig chansen att återta tronen, att återigen bli den hjälte han en gång var. Jag tror visserligen inte att det hade varit möjligt, men man kunde ju ändå göda ett litet litet hopp, långt där inne, innerst inne, där en osnuten tioåring fortfarande tar sig i skrevet och mimar till Speed Demon som om det inte fanns någon morgondag.

Så det så

Det är så jävla mycket som handlar om inställning. Förhållningssätt. Strategier. Jag möter en sommar som inte alls blir som jag hade tänkt mig, både positivt och negativt. Mer resor, mindre pengar. Kaaaan möjligtvis ses som en dålig kombo, men so be it. Jag tar med mig en vattenmelon och en vän ut på balkongen. Dagens soundtrack är Promoe, i alla konstellationer men utan Svennebanan. Imorgon drar jag ut på landet i en vecka, bortkopplad från allt som har med rinnande vatten och elektricitet att göra. Pekar finger åt ekorrhjulet en stund, om än i rent önsketänkade.