Ut i skogen igen

Äh. Nu tar vi semester. En vecka ute i skogen bland myggen och paddorna. En vecka med öppet hus där det blir en strid ström av några av de finaste människorna landet har att erbjuda. Jag ska gjuta en farstukvist. Glad midsommar, ses om en vecka!

Liking the scrubs?

You kissed a boy and you liked it

Jag drömde att M hånglade med nån random snubbe. Jag satt i en pampig fåtölj klädd i brokad och tittade på, snurrandes min cognacskupa. Jag tror till och med att jag var iklädd vinröd rökrock. Sexigaste drömmen på länge. Det är synd att M är så hopplöst monogam. Jag tänkte länge att det skulle förändras i och med att jag introducerade honom till queervärlden med alla öppna förhållanden och knullkompisar, men icke. Det verkar som att jag får fortsätta fantisera.

Gillar lite försiktigt

Jag sitter på jobbet, lyssnar på Timbuktus Sagoland och översätter informationsblad från engelska till svenska. Sakta sakta växer en liten känsla i mig, som en liten oansenlig växt som pressar sig upp bland ogräset, lättskrämd och skör. Jag börjar så sakteliga känna att ja, jag kan kanske jobba med det här. Det är kanske inte så tokigt ändå. Det kanske är mer än att "det här funkar för stunden", det kanske till och med är kul? Jag kanske till och med är bra på det? Det kanske blev rätt? Men jag stirrar inte för stint på känslan, jag försöker att bara snegla på den försiktigt ur ögonvrån för att inte skrämma den på flykt. "No emotion is the final one", som Jeanette Winterson skrev.

Oss änglar emellan

Hans kennelnamn är Serafino (betyder inte det typ "ängel"? eller i alla fall nåt med vingar?), men vi döper honom till Sigge. Kort för Sigvard. Och i dag shoppade vi till honom på Zoogiganten för väldigt mycket pengar. Ett dyrt litet väsen, redan innan han har kommit. Dagens humör är för övrigt nervigt och har varit hela dagen. Som myror i själen. Gör att jag säger saker som "kan du vara lite mindre fjantig?". Min partner är så mycket snällare än jag, och alla vet det.

Edit:

Wikipedia säger:

Seraf (plural: serafim^[1]) (hebreiska: שׂרף 'saraf' plural שׂרפים 'serafim', latin: seraph[us], plural seraphi[m]) är i judisk och kristen tradition en grupp änglar som uppvaktar Gud när han sitter på sin tron, medan de ropar Kadosh, Kadosh, Kadosh (Helig, helig, helig). Seraferna är sexvingade; ett par täcker de ansiktet med för att de står så nära Gud. I den kristna traditionen, är serferna de högsta änglarna, överkeruberna och Gudstronens väktare; dessa tre grupper tillhör dock gemensamt den högsta änglahierarkin. Serafim betyder på hebreiska 'de brinnande'.

Out in the park

Har precis varit på personalfest med mina nya kollegor. Åt sjukt god mat. Drack sjukt gott vin. Hade trevliga och surrealistiska samtal med kollegor som brukade vara mina föreläsare. Lekte lekar och GILLADE DET. Vet inte vad som händer med mig. Jag har till och med börjat lära mig att kallprata. Börjar bli gammal. Och inser att jag gillar mina kollegor.

Nu kan han komma

Jag har köpt tuggleksaker.

Snillen spekulerar

- Om jag var bög tror jag att jag skulle vara en björn.

- Nej det skulle du inte.

- Jo, jag skulle mysa omkring bland alla skäggiga män och häva öl.

- Constantin, du blir full på ingenting, de hade garvat arslet av sig.

- Äh. Jag klär i rutigt.

- Om du var bög skulle du vara som jag. Pretto, bitter och folkilsk.

- Men med skägg?

- Nej. Du hade haft några enstaka hår i klunga.

*tystnad*

- Gud det här samtalet gick inte alls som jag hade tänkt mig.

I juni 2011 är jag såhär

Som en liten påminnelse till mig själv, om jag någon gång i framtiden skulle undra. Hur var det egentligen, då i juni?

Lyssnar på: Det gamla vanliga prettodravlet, dvs obskyr pop och franska chansons. Med avbrott för vissa populärkulturella inslag, lyssnar till exempel på Monster med Kanye West flera gånger om dagen. Försöker bryta mina musikfascistiska tendenser och låter till och med M få välja musiken ibland.

Läser: Valpböcker. Amerikanska och svenska. I bland läser jag även kulturdelen i Sydsvenskan, men det är bara om jag sitter vid frukostbordet och inte når en valpbok utan att resa mig.

Tittar på: Supernatural säsong 6. Gilmore Girls säsong 3. Senaste sedda filmen är Gulliver's Travels med Jack Black. Jag älskar Jack Black, vilket jag antar betyder att jag har humor som en 12-årig grabb som precis har kommit i puberteten.

Matbesatthet: Ceasarsallad, granatäpplen och varmrökt lax. Äter dock mest pasta, eftersom jag till slut har erkänt för mig själv att jag faktiskt inte är intresserad av matlagning. Lättnad blandad med skuldkänslor.

Längtar till: midsommar. Då får jag en veckas semester ute i stugan tillsammans med favoritmänniskor. Jag längtar också till veckan efter midsommar, för då åker vi och hämtar Sigge, vårt djur. Men mest av allt längtar jag till känslan av att jag vet vad jag håller på med, att det jag gör är rätt. Any day now...

Fyller mina dagar: Med jobb, uppsatsskrivande och planerande inför valplivet och allehanda aktiviteter som händer den här sommaren. Men mest skulle jag vilja ha lite dödtid med M, ha tid att strosa ner på stan och ta en fika, eller bara ligga på vardagsrumsmattan och snacka och kittlas. Det var länge sen.

These are the days

Fantastiska dagar. Svettiga, krävande, hektiska, galna, vackra dagar. En examen som fyllde mig av sommarkänsla och en vag lättnad. Ett bröllop som ja, fick mig att gråta. Amasonen och Frun var så vackra. Jag har aldrig haft så kul på en så stor tillställning förut. Jag höll ett tal där jag av nervositet glömde bort hälften av allt jag skulle säga. Jag dansade tills jag trodde mina käkar skulle gå ur led av allt skratt, och jag fick för första gången se M full. Han var bedårande. Enligt Frun blir vi fulla på samma sätt: "du blir så himla rolig, och lycklig på ett sånt där... knarkigt sätt!".

Morgon efter vaknade vi i ett svettigt rum fyllt med sovande människor, och tog oss ut i den skarpa morgonsolen för ett dopp i havet. Långgrunt och iskallt, förstås. Resten av dagen ägnades åt att släpa saker fram och tillbaka, allt ljud och ljus som vi hade tagit med oss. Tills vi var redo att dö lite grann. Och för att avsluta ledigheten hjälpte vi M:s kusin att flytta dagen därpå. Varmt och slitigt som fan, men jag blev kallad "Wonderwoman" och sånt väger ju upp för en hel del. Snubben är arkeolog. Tips: Hjälp aldrig en arkeolog att flytta. De äger BARA tunga saker.

Sen blev jag förstås sjuk. Sådär som man blir när saker är färdiga och spänningar släpper. I dag hasade jag till jobbet, tog emot min första patient 08.15. Avbokade sedan resten och hasade hem igen, ryggen blöt av febersvett. Kan ändå se poängen med en påtvingad vila.

Allt som är nu

Varför är våren och försommaren alltid så hektisk? Jag inbillar mig alltid att jag ska spendera en massa tid ute på balkongen, sitta där och läsa tidningen och äta frukost i godan ro, men istället får jag påminna mig själv om att se till att växterna där ute får vatten så de inte dör. Min högsta önskan just nu är att få landa snart. En period då inget nytt introduceras, då vi kan få lite vardagslunk. Vänja oss vid det som finns, slappna av, och sen till slut till och med bli lite uttråkade och tänka "nu måste det hända nåt snart".

På fredag tar jag examen. Jag har varit stressad och orolig i fyra år. Stressad över att det har varit så mycket att göra hela tiden, orolig för att jag inte vetat säkert om det är det här jag vill jobba med. Det vet jag fortfarande inte, och väljer att inte gå in för djupt i den känslan just nu utan bara köra på ett tag. Det ska bli skönt att ta examen, även om jag faktiskt inte avslutar mina studier förrän i augusti då jag går upp med uppsatsen.

För övrigt så gifter jag Amasonen i helgen, och det kommer vara galet och antagligen ganska fantastiskt. Jag skiter egentligen fullständigt i bröllop, men kommer antagligen ryckas med av stämningen och böla en liten skvätt. Insåg precis att jag måste fila på mitt tal.

En till kul grej är att M:s kusin och hans tjej (som heter samma som jag, väldigt ovanligt) ska flytta in i lägenheten en trappa upp från oss. De är skitfina, äkta Lundensisk rödvinsvänster och sådär fint queer utan att själva riktigt veta om det. Jag och M har redan klurat ut att de blir perfekta hundvakter, skit samma att de är hundrädda.