fredag 29 februari 2008

Vintern rasar...

Ehm, heh, ja, jo, hem, jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja! När man rör sig från olika måsten så luktar det ibland tydligt av vår, och jag tänker att det måste bero på det. Det dyker upp tjejer överallt, och helt plötsligt är jag synlig! I mataffären gick jag och mimade till Noisettes och tittar plötsligt upp och möter en nötbrun blick över frysdisken (lägg märke till kopplingen Noisettes-nötbrun, det kan inte vara en slump). På väg hem, bakis och skakis, möter jag en piercad latina som blinkar åt mig fastän jag ser ut som om jag har spenderat förmiddagen kramandes toastolen. Jag blir kontaktad på qx av tjejer jag sett ute i stimmet men aldrig pratat med, och de vill fika. Jag sitter på bussen hem från jobbet och kan inte låta bli att snegla på en brutta som sitter en bit bort och ser söt och homo ut, och hon sneglar tillbaka och ler. Jag tänker att det KAN också ha något att göra med att det nu är för varmt för att ha mössa på sig, så min frilla syns. Min frilla säger "obskyr sexualitet" på ett sätt min klädstil inte gör, och vi vet ju alla att det är enklare att flirta med någon som man tror skulle vilja flirta tillbaka. I helgen ska jag dessutom träffa min "blivande fru", som Rockbruden har förklarat. Jag vet inte vem det är, men en liten fruga kan ju inte vara av ondo. Vi går mot ljusare tider, gott folk!

Jag har dessutom helt snöat in på skissandets ädla konst, och skissar av allt som rör sig. Även det som inte rör sig, som cykelvägar till exempel. Nu väntar jag bara på att det ska bli lite varmare, så ska jag sätta mig på nån uteservering med skissblocket i näven och försöka föreviga "känslan av en karaktär, en rörelse", som min mentor säger. Det är så pretto att jag blir alldeles generad, men vad gör man. Jag får väl köpa mig en basker då.

måndag 25 februari 2008

Det bruna giftet

Fernet är en sprit under kategorin "bitter" med ett ursprung från Milano, Italien. Fernet är mest känt för dess goda matsmältande och mytomspunna medicinska egenskaper. En fernet innehåller en mängd olika örter och kryddor. De många olika växterna ger drycken den mörkt gröna nästan bruna färgen. Vanliga ingredienser är malört, mynta, apelsinskal och saffran. I Sverige finns idag två klassiska fernets som inte smaksatts med extra mycket mynta. Dessa är Fernet Branca och Fernet Menta.
-Wikipedia

Drick det inte. Det ser ut som tjära och smakar som as. När du ute på krogen vill köpa Turkisk Pepparshots, och de säger att den är slut men att de har Fernet, tacka nej. TACKA NEJ.

När du sedan hasar hemåt bland alla nyduschade och rosiga brunchätare, med bh:n i jackfickan, basketkängorna blöta av öl och med en huvudvärk brännande mitt emellan ögonbrynen, då kommer du förstå varför jag varnade dig. Du klättrar in på bussen, segnar ner på ett säte, tvingar tillbaka lite magsyra, och lägger allt fokus på att stilla magen och förtränga smaken och doften av, ja just det, Fernet. Kanske sviker ditt förrädiska sinne dig och släpper ändå fram ett litet leende mitt i all bakismisär, vid tanken på det senaste dygnet, men tro mig: Tacka nej till Fernet.

fredag 22 februari 2008

Trevande möten

På vägen till dejten insåg jag att det faktiskt inte var första gången jag mötte upp med en tjej som jag pratat med på internet. En gång i tiden, när jag bodde i London, så mötte jag upp med en tjej som jag pratat med på Sylvia. Sylvia, kan ni tänka er! Fast vad jag har sett så finns den sajten kvar. I alla fall, hon var au-pair i Schweiz, hennes familj var i London över en weekend. Vi möttes upp i Hyde Park, hon gav mig en gerbera. Senare på kvällen var vi båda väldigt fulla och stod längst fram på scenen inne på G-A-Y och hånglade som om det inte fanns någon morgondag. Sen blev hon jätterädd för allt det där homosexuella och försvann ur mitt liv.

I alla fall, vem bryr sig, nu var jag alltså på en ny "blinddate". Eller träff, eller drink, eller möte, eller vad fan man vill kalla det. Och hon... var jättetrevlig. Intelligent, intressant, rolig, pigga mörkbruna ögon, hon hade många genomtänkta åsikter och verkade trygg i sig själv. Men... jag vet inte hur mycket man ska förvänta sig från en första träff, men det flög inga gnistor. Hon är ganska långt ifrån min typ, rent utseendemässigt, även om hon är väldigt söt. Det behöver i och för sig inte betyda något, eftersom jag inte direkt har någon typ. Är jag hennes typ? Vet ej. Hon sa att hon gärna ville ses igen, så då får vi göra det helt enkelt.

Ikväll kommer Amasonens ex på besök och ska stanna några dagar. Hon har alltid haft problem med att jag och Amasonen umgås, och har inte velat höra talas om mig. Jag har aldrig upplevt det där med ex som jobbigt, men det gjorde helt klart hon och det får man ju respektera. Vi har aldrig pratat med varandra, men jag tycker instinktivt bra om henne. Och nu ska hon alltså dela våra 76 kvm med oss. Jag håller tummarna för att det ska gå smärtfritt.

onsdag 20 februari 2008

Självbild och förolämpningar

Jag och min kiropraktors snygga receptionist hade blandat ihop datumen igår och jag kom en dag för tidigt för min akupunktur. God damn it. Blev därmed tvungen att skjuta på dejten/träffen/mötet/drinken med den främmande tjejen. Det händer alltså imorgon, om allt går som planerat. Jag har tänkt ut en passande outfit; tights, skjortklänning och stövlar, plus ett stort örhänge. Artyfarty i lagom dos, hoppas jag på. Vi har ingen helfigursspegel hemma, så man vet aldrig hur man egentligen ser ut förrän man ser sig själv i ett skyltfönster. Ibland en något oroväckande syn.

Igår när jag sprang min vanliga runda blev jag praktiskt taget nercyklad av en dryg tonårsgrabb som borde veta hut. Han flinade ett groteskt våldtäktsflin och väste nåt som jag inte hörde, eftersom jag lyckligtvis hade M.I.A. dånande i öronen. Jag blev helt paff och skrek det första jag kunde komma på efter honom. Varför skriker jag aldrig något coolt? Det blir alltid något konstigt, som ibland knappt kan tas för en förolämpning ens. Man borde ha en inövad ramsa som satt i ryggmärgen, som kastades ut per automatik så fort man hamnade i en sån situation. Men det har jag då alltså inte, och därför improviserar min hjärna vilt. Den här gången blev det pungsvin.
"Ditt jävla pungsvin", för att vara exakt. Han bara skrattade, och det hade jag nog också gjort om jag var en testosteronstinn ungjävel. Jag vet inte om de finns på riktigt, men i min hjärna är ett pungsvin ett litet djur som bor någonstans i Afrika och bökar runt och käkar rötter någonstans på de bördigare delarna av savannen. Har ni någon bra ramsa som man kan köra, skicka gärna över den till en frände i nöd.

tisdag 19 februari 2008

Flattery will get you a long way, I fear.

Tentan från helvetet är avklarad, men känslan av tillfredsställelse låter vänta på sig. Förbannat irriterande när man har pluggat tills det runnit blod ur öronen, och så ligger fokuset på tentan någon helt annanstans än vad man väntat sig. Som en av de första ut ur salen hade jag den stora äran att bevittna nästan samtliga kursare snubbla ut från tentan storögda och förskräckta, för att sedan hämta sig och börja spy galla över föreläsare och kursansvarig. Men men. This too shall pass.

Helgen har ägnats åt konst. Diverse vernissage, och mycket eget skapande som varit mer än lovligt otillfredställande. Ju närmare en utställning jag kommer, desto mer missnöjd blir jag med mina barnsliga pannåer. Jag borde kunna göra bättre ifrån mig än så här. Amasonen säger att jag ska vara mindre självkritisk och se det som att en utställning blir ett första stickprov, testa gångbarheten. Jag lyssnar motvilligt.

Stod utanför jobbet häromdagen och pratade med en kollega. Blev plötsligt omfamnad av Mössan som var på väg hem, och mitt hjärta svällde lite. Det är något med hennes okonstlade rättframhet som får mig att tycka hemskt mycket om henne. Fick senare ett mejl där hon förklarade hur hon hade sett mig bakifrån på avstånd utan att förstå att det var jag, och tänkt "vilken snygg rumpa som står där och lyser". Som den sucker för komplimanger jag är, så flyttade jag raskt mejlet till mappen "viktigt", trots att jag associerar lysande rumpor till babianarslen, vilket jag hoppas att hon inte menade.

Imorgon ska jag förresten på dejt. Tror jag. Jag ska i vilket fall gå ut och ta en drink med tjejen från QX. Jag kan inte minnas att jag stämt träff med någon från QX tidigare, känns lite skumt. Jag hoppas att ingen av oss visar sig vara en psykopat, eller en lemlästande seriemördare.

Är lite tom i både huvud och hjärta, och tänker därför raskt överge detta inlägg till sitt öde till fördel för en kopp te. Dags att återigen hasa omkring på kontoret som en osalig ande och mumla oegentligheter. Vi brukar referera till det som "fika".

torsdag 14 februari 2008

Dejting

Jag tar till mig Ajjas kritik och slutar mesa. So be it om någon här omkring har hittat min blogg. Som man bäddar får man ligga, som det heter.

Jag har börjat prata med en tjej på qruiser. Jag blir nästan generad när jag tänker på det, så länge sen var det sen jag qx-flirtade. Det är inte riktigt min grej, egentligen. Men hon är söt, hon är intressant, hon är inte inne ormgropen. Det har varit kvällar då vi har suttit upp till två på natten och "pratat". Men det där med internätet, det är klurigt. Man kan berätta hur mycket som helst om sig själva, och ändå inte ha en aning. Och man fortsätter att ha ingen aning tills man har träffats. Kanske klickar man inte ett endaste dugg. Kanske klickar man, men på ett annat plan än man hade hoppats på. Så en träff diskuteras, i all försiktighet. Allt är hemskt försiktigt. JAG har blivit väldigt försiktig. Ibland skulle jag verkligen vilja vara bög. Två veckor efter bögens pojkvän åkt till Australien och de återigen gått över till ett öppet förhållande, så har bögen ett booty call. Och då tycker han att han har tagit god tid på sig. Inte konstigt då att han lutar sig tillbaka, betraktar alla flator omkring sig, och gapskrattar.

måndag 11 februari 2008

Pins and needles

Idag hade Benknäckaren bestämt att det skulle bli akupunktur. Så han körde ner 30 nålar i ryggen, nacken och huvudet på mig och gick därifrån. Jag låg med ansiktet nerpressat i britsen och repeterade kranialnerver, ventriklar och detaljerna i öronsnäckan (tentavecka) tills det kändes som om mascaran hade klibbat fast i pappret och han skulle tvingas klippa av mina ögonfransar för att få loss mig. Blev långtråkigt. Till slut kom han tillbaka och drog ur nålarna och lovade att göra om det om en vecka. "Det låter finemang det", sa jag.

Det har dykt upp någon, hon som jag har nämnt tidigare. Lite i taget avslöjar hon mer om sig själv, och det var länge sen jag var så nyfiken på någon. Men jag vet inte ens om jag vågar ge henne ett alias än.

lördag 9 februari 2008

Spökena och jag

Mjo, jag tror nog att Hipp kan bli en väldigt bra gayklubb, så småningom. Först måste folk lära sig att hitta dit, och sen måste de höja temperaturen så man inte fryser brösten av sig. Annars var det väl som vanligt, men kanske med lite fler spöken än vanligt samlade på ett och samma ställen. Spöken som inte betedde sig som man trodde just de spökena skulle bete sig, och för att sammanfatta det hela och samtidigt vara totalt kryptisk så kan man väl säga att jag kände mig stressad, upplyft, förföljd och smickrad, allt på en och samma gång. Inviter emottogs men genomfördes icke, då jag har har blivit en jävla tråkmåns som nu även i onykter tillstånd tänker efter innan jag gör något, och om man stannar upp och tänker efter så är det redan kört, då blir det inget, eftersom det nästan alltid är en dålig idé, särskilt med den typen av spöke.

I kväll är jag och äter tapas hos bekanta till Amasonen. Skulle man kunna tro. Men i verkligheten spenderar jag kvällen med kurslitteratur och en hund. Hunden har precis kräkits garntottar. Jag utger mig verkligen inte för att vara någon expert på hundar, men jag är ganska säker på att det inte är meningen att hon ska göra så. Å andra sidan ser hon väldigt nöjd ut, så jag kan ha fel.

torsdag 7 februari 2008

Munnen den ska skratta o va´ glad

Nämen bonjour grinighet! Hasar omkring på kontoret och försöker få nåt gjort men har inte lyckats slappna av i käkarna tillräckligt för att munnen ska sluta se ut som ett uppochnervänt U. Försöker pigga upp mig själv med att dra några smaskiga anekdoter från föreläsningarna för några äckelmagade kollegor på lunchen, men det hjälper bara tillfälligt. Grusig i ögonen, värk i ryggen, halsinfektion som smakar bäver, och ett hår som bara hänger. Tentastress och social stress och CSN-stress och jobbstress. Skorna täckta av hundhår för jag sitter hundvakt igen och hon verkar ha legat och sovit på mina skor. Drömde att jag och hunden var osams, jag höll fast henne i nackskinnet och vi visade tänderna åt varandra och morrade och jag var också hund, fast samtidigt människa. Vaknade fylld av en djurisk aggression som kändes konstigt tillfredställande. Kanske är grinigheten en slags baksmälla från nattens bravader.

Ikväll ska jag bli klippt, äta semlor och titta på Gaygalan. Mitt liv är så jävla fantastiskt.

onsdag 6 februari 2008

Hipp

På tal om ingenting så tycker jag att samtliga queers i Malmö och omnejd på fredag bör infinna sig på Hipp, där vi kan bevittna och stödja födelsen av en helt ny gayklubb! Mixat, verkar bli bra musik, ganska dressat och åh åh åh, kristallkronor! Biljetter kan köpas på Café Banjo. Sisten dit är en semla utan mandelmassa.

tisdag 5 februari 2008

Det är bara döda hudceller.

Mötte upp med en bög.
Jag: "Snygg du är i håret."
Han: "Jag vet. Synd att man inte kan säga detsamma om dig."
Jag: "Brutal ärlighet mitt i baksmällan, lovely. Jag har faktiskt fått komplimanger för den här frillan."
Han: "Kvart i fem utanför klubben kanske."
Jag: "Pfff, klockan var säkert inte mer än... fyra."
Han: "Flator säger vad som helst för att få sig ett gnugg."
Jag: "Det blev inget gnugg."
Han: "Så du menar att du gick hem igår utan gnugg, med den frisyren, utan att göra någon koppling mellan de två?"
Jag: "Ät din ciabatta och var tyst, annars blir det inget Flashdance för dig."

fredag 1 februari 2008

Samma lika

Ett litet paket dunsar ner på skrivbordet, rakt framför mina ögon. Ett snett litet leende i förbifarten. Jag tittar förundrat upp. Öppnar paketet, hittar två skivor med Jolie Holland. De som varit med ett tag minns kanske en insinuant diskussion mellan mig och Kollegan angående nyss nämnda artist, och nu har han alltså gett mig tillbaka, dubbelt upp. Jag flinar, möter hans varma blick, och det hoppar till i magen. Trodde ni att den historien var över? Nej nej, det handlade bara om en touch av självbedrägeri. Allt fortgår som vanligt. Jag är ett homo, som då och då fastnar med blicken på virveln i en viss mans nackhår. Han ser ut att ha mjuka öron, som man kan vika.

Samtidigt figurerar det en ny karaktär någonstans där i periferin. Jag vet inte än om hon vill komma närmare än så, och jag känner henne inte ens tillräckligt väl för att ge henne ett smeknamn. Men hon har fångat min nyfikenhet, och jag gillar det jag har sett hittills.

För övrigt kan jag nu lägga till en talang till mitt CV. Jag kan kranialnerverna utantill, i rätt ordning. Titta bara: olfactorius, opticus, oculomotorius, trochlearis, trigeminus, abducens, facialis, vestibulo-cochlearis, glossopharyngeus, vagus, acessorius och hypoglossus. Jag förstår att ni är imponerade.