torsdag 29 april 2010

Nörderier på balkongen

Tre långa intensiva dagar tillsammans med en väldigt speciell patientgrupp. Jag är helt jävla slut i huvudet. Sitter ute på balkongen, röker mina vårcigg (när det blir vår får man röka, det är ju ett vårtecken and you can never hold back spring) och läser sista sidorna av "Dragon Haven" av Robin Hobb. Dör lite grann när boken tar slut, för nästa har inte kommit ut än. Robin Hobb är ett geni. I ett parallellt universum är hon min fru och det enda vi gör är att trycka ut små fantasybebisar hela dagarna. Men i det här universumet sitter jag på balkongen, klappar lite på boken och vältrar mig i den bitterljuva njutningen i att läsa ut riktigt bra böcker. Har ett berg av plugg att ta itu med, men väntar lite till. Lite till. Och lite till.

söndag 25 april 2010

Jag vill göda dig

Två alkoholiserade nätter i rad, och ingen baksmälla. Gudarna ler mot mig. Jag ler tillbaka. Jag dansar runt i lägenheten till tonerna av Prince, och njuter av att ha fått mata mina favoritbögar. Jag älskar att mata folk, det är så... ja jag vet inte vad det är, men jag spinner som en katt av att höra folk humma gillande mellan tuggorna och se dem ta om för fjärde gången trots att de redan är proppmätta. Klappar mig själv på huvudet, att jag har blivit så vuxen att jag faktiskt kan laga mat när jag lägger manken till. Jag är numera till och med så vuxen att jag kan bjuda på en grogg efter maten utan att ha behövt planera det innan. Svindlande. Jag gillar't, och high-fivear mig själv och lufthigh-fivear Prince. Inte för att han bjöd på nån grogg, men hey, behöver han det?

lördag 24 april 2010

Sol i hjärta sol i sinne

Det är varmt ute och jag sitter på balkongen i kvällssolen och tänker på gungor, varm asfalt, grilldoft, bikinituttar som är kalla långt efter att man kommit upp ur vattnet, tomater, cigg, nattliga cykelturer, trasiga converse, doften av solvarm hud, alkohol, skratt som får en att kasta bak huvudet, eldslukare och jonglörer, utomhuskonserter, öppna och raka blickar, avgnagt nagellack, utomhussex, picknick, maskrosor, sova med öppet fönster, slushpuppy, svett och så vidare. Det är konstigt hur livet känns lite mer möjligt när temperaturen stiger.

fredag 23 april 2010

Snygg och grinig

I kväll ska jag gå på ett sånt där tjusigt och Lundastudentiskt evenemang. Jag är M:s +1 (ser ut som en matematisk formel). Sittning, version non-light. Gud det är verkligen inte min scen. Jag gillar verkligen inte sittningar. Och jag har försökt! Vi kommer med all säkerhet få sånghäften. Jag kommer behöva konversera med främlingar jag inte kan relatera till. Jag kommer drunkna i pompösa Lundensiska traditioner. Och när "taffeln" är avslutad så blir det "dans". Jag undrar om det är kasedans som menas. Kasedans, ett underbart skånskt uttryck för pardans. Jag ser framför mig hur folk kasar fram och tillbaka över dansgolvet, som några slags trötta drönare. Jag är inget fan av kasedans. M lärde mig dansa foxtrott i somras, men det är fortfarande lite så att han får släpa runt mig. Jag gillar inte känslan av att bli förd, discodans är mycket mer min grej. Running man och moonwalk ål najt lång. Det som möjligtvis kan rädda kvällen är att jag har en sjukt snygg stass. Jag köpte en jävligt juste klänning i Krakow som går i ljust guldfärgat siden, svart siden och svart spets. Tänk 20-tal och casino. Till det kommer jag ha ett par nya svarta skyhöga pumps, även dessa i retrostil, och ett par örhängen som lyckas vara mörkgrå och bling på en och samma gång. Ja jävlar. Det är tur att jag i alla fall gillar att klä upp mig, blir kvällen ett långt frosseri i tristess kan jag ju alltid låsa in mig på toaletten och beundra mig själv i badrumsspegeln tills det är socialt accepterat att gå hem. Eller nej, det är ju otrevligt. Istället kan jag ju göra som alla andra, supa ner mig och låtsas att det är belevat. I kombination med de höga klackarna kan det nog bli en ack så vacker syn. M får fan vara sjukt glad, kåt och tacksam för att jag följer med honom på den här grejen. SJUKT.

onsdag 21 april 2010

SVRs medlemstidning


Kolonialistiskt någon?

tisdag 20 april 2010

Stressnivån stiger

Min hjärna är av teflon. Inget fastnar. Jag glömmer bort precis allt. Har du ringt? Det har jag glömt. Skulle jag höra av mig? Det har jag glömt. Skulle jag fixa det? Det har jag glömt. Betala räkningar? Det har jag glömt. Uppvakta min partner? Det har jag glömt. Skulle vi ses? Har jag inte skrivit upp i det i kalendern så finns du inte. Och jag skäms ögonen ur mig, men vad ska jag göra? Jag kan inte vara stressad och minnas saker samtidigt. Det verkar vara fysiskt omöjligt.

Jag är engagerad i Lundakarnevalen, som ett slags socialt experiment. Jag föraktar allt studentikost, men jag tänkte... when in Lund! Om jag någon gång skulle engagera mig i något studiesocialt så är det väl detta. Dessutom är min sambo mer än lovligt studentikos, och jag tänkte väl att det vore intressant att få en inblick i den delen av hans värld. Men nu vetefan. Det är som ett annat universum. Ett väldigt käckt, putslustigt och godmodigt medelklassigt universum. Det gör mig illa till mods. Folk är för... tillfreds. För nöjda med sina privilegier. För aningslösa. Jag vet inte. Jag funderar på att hoppa av. Det tar dessutom sjukt mycket tid, tid jag hellre lägger på tidigare nämnda saker som jag glömmer.

Och på tal om nåt helt annat så kanske mitt ex-jobb förläggs till Helsingfors och San Francisco. Det är lite tufft. Fräckt, som syrran skulle ha sagt.

fredag 16 april 2010

Vi är alla sluggers

Jag är barnsligt förälskad i att träna box med Brainy. Vi har skitkul, och det är nåt jävligt fint med att få bonda med en annan tjej på det sättet som en del grabbar bondar. Det vill säga fysiskt. Vi sparrar, vi brottas, vi puttas och knuffas, vi blandar vårt svett och vi skriker åt varandra att orka lite till, ta i lite mer. Vi är väldigt osnygga med knallröda ansikten och svettrufsigt hår, vi grimaserar och stånkar och luktar gammal sursvett från handskarna. Och det är nåt avslappnat befriande i det, ingen brudig fasad, bara ärlig kamratskap. Vi ser varandras kroppars svagheter, och vi ser det vi är bra på, och vi peppar varandra, skriker av glädje när den andra får till en riktigt snygg hook. Det vi inte har fysiskt tar vi igen genom ren jävla envishet. Brainy är en riktig slugger och som jag ropade till henne i något exalterat ögonblick: "Det är du och jag i en barfight!!"

Box är även en vacker studie i manlig fåfänga. Killen som börjar skuggboxas så fort han kommer in i rummet. Mannen som vinglar till lite när den kvinnliga instruktören demonstrerar uppercuts med honom, och som måste låtsas som att han trampade snett, inte att hon slog hårt. Killen som blir mer och mer mörkröd i ansiktet av ansträngning tills han får "kramp" i ena benet och måste vila resten av passet, istället för att bara erkänna för sin sparringpartner att han tog ut sig för mycket. Som sedan med en stoisk min sitter vid sidan om och masserar sin vad som om han plåstrar om en krigsskada i väntan på sin tapperhetsmedalj. Vackrast av allt är ändå när vi skuggboxas mot spegeln. Att se samtliga män i lokalen huka in i sin position, spänna ögonen i sig själva med den "farliga blicken", finta sig själva like Hollywood's watching, och man riktigt SER hur de alla fylls av en enda kollektiv tanke:
"You talkin' to me?"

tisdag 13 april 2010

Down by the water

Rafflande och lätt morbida observationer från kontorets akvarium:
  1. Fiskar blir vita när de dör. Som att all pigment sitter i livsgnistan. Och så flyter de såklart upp till ytan.
  2. Fiskar är kannibaler, men bara när fiskliket har legat ett tag och gottat till sig. De äter upp allt, till och med skelettet.
  3. Fiskar är väldigt känsliga för skador på luftblåsan eller fenorna. Sabbas de så kan de till exempel få tillbringa resten av livet uppochner. Eller som en fisk jag tittar på just nu, som tar sig fram genom att göra volter i vattnet. Dessa fiskar lever aldrig särskilt länge.
  4. Akvariefiskar flockas kring en närgången betraktrare, även om de aldrig har blivit matade av en människa utan genom en automatiserad maskin i taket. Nyfikenhet?

måndag 12 april 2010

Analyze this

Idag har halva min psykologiska utvärdering avklarats. Jag tror de kallar det så. Det är studenterna på psykologprogrammet som har rekryterat försökspersoner på bland annat min utbildning. Två träffar, och sen får man ett utlåtande. Jag tackade ja, av nyfikenhet. Det är ju som att göra ett facebooktest, fast på riktigt!

"Min" student var kompetent, hen kändes som en redan färdig psykolog. Vi hamnade nere på djupet och grävde ganska snabbt, vilket så här i efterhand får mig att känna mig en aning... naken. Blottad, utsatt, sårbar. Det är samma känsla som när jag gick till kiropraktor. Man började väldigt trevligt med att kallprata lite och snacka om vad som har hänt med ryggen sen sist, och helt plötsligt ligger man näst intill naken på en brits i lysrörsljuset med en dansk man som halvligger på en tills man knakar. I nästa stund är man utkastad på gatan igen, visserligen påklädd men fortfarande lika naken. Det känns som ett intrång, även om allt är i sin ordning och det är en själv som har sökt upp det och godkänt det och man fattar att det är bra för en. An invasion of personal space. Det är mycket som gömmer sig där under ytan, så är det väl för de flesta. Så resten av dagen har ägnats åt så snälla och lugna saker som möjligt. Glass i solen, fika med god vän, vampyrbok, lite målande och jazz i ateljén, och nu: ångkokta grönsaker (min nya matbesatthet, kanske i präktigaste laget men nomnomnom) och kostymdrama. Kanske inte världens mest traditionella sätt att skämma bort sig själv på, men det gäller ju att hitta sin grej.

lördag 10 april 2010

Höjer mitt glas

I går kväll hade vi invigningsfest av studion. Det blev fullt hus och vi åt snittar och drack skumpa. Vi enades om att snittar är ett sanslöst fånigt fenomen, men ganska gott, i alla fall de vi hade gjort. Detta trots att jag och Fixarn hade tvingats tröcka ihop dem på sisådär en kvart så de såg lite stressade ut, och trots att vi gjorde dem i Fixarns kök som är så häpnadsväckande snuskigt att han kommer behöva en eldkastare för att få det rent. Det sistnämnda avslöjade vi förstås inte för våra ärade gäster.

Det var en bra blandning på folket, studentikosa studenter, småbarnsföräldrar, queers, lobbyister och vanliga dödliga. De flesta drack nog mer skumpa än de borde ha gjort, men mest drack nog jag. Mmmm, bubbly. Turligt nog ingen baksmälla idag, så jag och M studsade upp tidigt och spenderade dagen i studion där vi ägnade oss åt mer eller mindre lyckade kreationer. Den där studion är fan det bästa som har hänt på länge. Snygg är den också, nu när vi börjar komma i ordning. Fixarn trollade fram några till 50-talsfåtöljer och en orientalisk matta från sin källare (as one does??). Det är så bohemiskt och hippt att jag kissar lite i byxan när jag tänker på det, men sånt har vi inte tid med. Dags att svida om, greppa vinflaskan i ett stadigt grepp, ta ett djupt andetag och kasta sig ut igen. No rest for the drunks.

fredag 9 april 2010

One ring to rule them all

Amasonen ska bli en ärbar kvinna! Hennes tjej har friat och de ämnar att gifta sig inom ett år! När vi på restaurangen igår började prata om det så blev jag, helt utan förvarning, sjukt emotionell och var tvungen att gömma mig bakom min meny för att jag hade tårar i ögonen. Det hade jag aldrig trott om mig själv, jag är verkligen inte bruden som romantiserar idén om äktenskap, jag fantiserade aldrig om rosaskimrande bröllop när jag var liten och i vuxen ålder har jag nog haft en närmast likgiltig relation till hela grejen. Men det är lätt att teoretisera kring ett socialt fenomen, och något helt annat att lyckas distansera sig från det när det gäller två människor som man älskar. Det där med bröllop, det kan ju vara något väldigt fint också. Ett sätt att fira kärleken, en utdragen uppvaktning av varandra. Ett tillfälle att få skapa en egen högtidsdag och forma den helt efter eget tycke och smak. Bjuda sina närmaste på fest. Och sist men inte minst, förenkla en framtida inseminationsprocess. För gud vad det snackas barn i flatsvängen nu. Eller åtminstone i min. Det är väl åldern antar jag. Även de mest inbitna players, de som skramlar runt mellan famnar som om det var ett maratonlopp, de går på avdelningen för mammakläder och tindrar med ögonen. Jag med. I alla fall, struntar fullständigt i hela äktenskapsgrejen, men blir tydligen rörd till tårar av tanken på att mitt ex ska gifta sig. Börjar bli blödig. Går och ställer mig i skamvrån och skäms. Återkommer när jag har blivit lite hårdare.

onsdag 7 april 2010

Upp och ner, ner och upp

Våga vägra vara konsekvent. Våga vägra vara begriplig. I går var jag som en liten våt bajs. Hasade omkring och vältrade mig i melankoli. Sa nej till allt. Var som Morran. Sen blev det kväll. Då blev det bättre. Blev ilsk. Vrede är alltid fint. Kände liksom lite så här:


Nåja, kanske inte riktigt så.

Idag däremot är jag glad som en lärka, eller i alla fall någon mindre fågel. Dunkar kursare i ryggen och strosar ner på stan i mina räsersolbrillor. Köper en 30-årspresent till Amasonen som lyckas säga precis allt. Den är lyx, den är queer, den är tongue in cheek, den är personlig, den är bling, och den är inslagen på ett väldigt tjusigt sätt. Hittade den i tredje affären jag var inne i, vilket måste vara ett personligt rekord. Jag jobbar efter smash-and-grabprincipen, snabbt in, snabbt ut. I morgon är det dags för hennes överraskningsfest, och jag blir lite flåsig när jag föreställer mig hur hon öppnar mitt paket. Strålkastarljuset kommer slås på, orkestern kommer spela upp en mastig fanfar, alla kommer gråta och det kommer regna konfetti från himlen. Någon kommer bli så till sig att hon/han släpper ut ett tjog vita duvor av bara farten. Så kommer det bli, och bara tanken på det får mitt humör att hålla sig ovanför ytan. MEN, efter sol kommer regn som vi brukar säga, så jag räknar kallt med en dipp igen mot slutet på veckan. Hurra för mig. Och hurra för dig.

måndag 5 april 2010

Romantic getaway

Helgen var fantastisk. Jag använder inte superlativ så mycket för det är fan inte mycket som förtjänar det, men den här helgen var otrolig. Min sambo uppvaktade mig och jag uppvaktade honom. Vi ägnade oss åt varandra, och åt konsten, och åt maten, och åt att stillsamt iaktta människor, och åt att dansa disko i det snyggaste hotellrummet jag någonsin hyrt. Vi upptäckte en ny artist som heter Esther Orkester, väldigt fin. Särskilt "A Drunken Rendez-Vous". Jag är nu trött och glad och kär, och ska ägna kvällen åt vampyrbok och åt att titta på när M packar. Han reser till Libyen igen, hejdå M!

lördag 3 april 2010

Påsk

Har spenderat två dagar ute i stugan med M och Fixar'n. Har röjt skog. Kändes butch. När vi blev för trötta med våra olika sysslor tog vi en paus i solskenet, satt i den skraltiga och gnisslande hammocken utan dynor. Varsin öl i handen, som tre tysta apor på rad. Lyssnade på skogen och varandras klunkande. Det var fint. Som ett Norrlands Guld-moment, fastän vi var i Blekinge.

M har precis avslöjat att helgens överraskningsresa tar oss till grannstaden Köpenhamn, där vi ska shoppa oss hesa, äta oss glosögda och bada oss skrynkliga på ett spa i det osedvanligt lyxiga hotell vi ska tillbringa natten på. Sedan bär det av till Louisiana. Bring. It. On.