onsdag 10 oktober 2012

Hejdå Constantin!

Fram tills jag var cirka 25 år så skrev jag dagbok regelbundet. Alltså sån i bokform, med penna, om ni minns. Med ett sånt smalt band som markerade var man var. Ibland gjorde jag misstaget att köpa en riktigt tjock bok, för det såg så gediget och vackert ut. Problemet var bara att det tog mig så otroligt lång tid att skriva igenom en sån bok, att det kändes som att jag hade förvandlats till en annan människa under tiden. Jag skämdes för det som stod i början av boken och ville separera det gamla från det nya. Jag ville inte ta bort det gamla, bara ställa det åt sidan. Ungefär så känns det nu. Ingen skam visserligen, jag gillar Constant Crush och det jag har skrivit här, men det finns en vilja att påbörja en ny skrivbok. Den här skrivboken innehåller exakt 1000 inlägg, är det inte poetiskt så säg?

Jag har skrivit här i sex år. Nu är jag 30, då var jag 24. Det säger ju sig självt att saker och ting var annorlunda då, även om jag kanske trodde att vissa saker var huggna i sten. Sexualiteten förstås. Helvete vad färdig jag är med den processen, så färdigältad. Det är skönt. Då, 2007, var jag en förvirrad och ganska ledsen flata, en förvuxen tonåring. Jag hade kunnat fortsätta att klassa mig som flata, men det andra är jag glad att jag har passerat. Jag har inte längre galna onenightstands och kärlekshistorier, det var länge sen jag skapade en riktigt bra fyllehistoria och jag lever inte längre i en resväska. Men det var också länge sen jag gick på antidepressiva, länge sen jag sårade skitbra människor utan att ens fatta det, länge sen jag var så full att jag tappade alla sociala hämningar, fick minnesluckor och sen spydde i två dygn. Hejdå Constantin. Nu gör vi nåt annat.

Vem skriver regelbundet i samma blogg i sex år, utan att vare sig utveckla konceptet eller designen? Jag, tydligen. Och jag tänkte fortsätta på precis samma sätt. Du ska få se, bloggdesignen på den nya är precis lika oinspirerad som denna. Den är faktiskt rätt lik. Lite mer färgglad kanske. Innehållet är också detsamma. Med skillnaden att jag inte är anonym, men egentligen... gör det så stor skillnad? Det kanske är roligt att se hur jag ser ut?

I alla fall. Maila mig på constantcrush(a)gmx.com om du vill ha adressen till den nya. Jag blir jätteglad om du vill följa med.

måndag 8 oktober 2012

Stort och smått och habegär

Först för att det är störst: Mina favoritherrar har i dag blivit pappor officiellt. Den lilla bebisen som de tog emot i våras är nu deras, på riktigt. Det går inte riktigt att ta in vidden av det. Men det går att ta den varma lilla glada bebiskroppen i famnen och snusa henne länge i nacken, och veta att något mycket rätt har hänt.

Och annars? Hej och välkommen till vecka 15. När är det egentligen tänkt att det häringa illamåendet och den däringa tröttheten ska gå över? Magen har börjat svälla nu, några brallor har förpassats till "vi ses om ett år-lådan", och jag tycker faktiskt inte att det vore mer än rättvist att jag fick börja njuta av det här med att vara på tjocken nu. Äckelkänslan är min ständiga följeslagare, och jag kan somna precis var som helst. Nåt som är tråkigt är dessutom att jag blir mätt på två sekunder. I helgen åkte vi ut några stycken till stugan och plockade svamp, och svampexpertbögen gjorde planetens godaste svampstuvning på blomkålssvamp (som för övrigt är min nya favoritsvamp, EN svamp räcker till en måltid för fyra pers och den är dessutom så inåtahelvete god). Jag blev proppmätt efter en mesig liten klutt. Känns jävligt B alltså.

Jag planerar att köpa alla mina julklappar på Etsy i år. Eller i alla fall många. Eller i alla fall alla julklappar som jag tänker ge till mig själv. Som till exempel galaxsjalen, kanvasväskan, diamantringen, eller varför inte pixellampan? Gud jag har en sån hipstersmak, men jag orkar inte kämpa emot. De ropar efter mig och mitt visakort!

onsdag 3 oktober 2012

Inskrivning

Tredje dagen med spränghuvudvärk. I dag tog jag paracetamol. Normalt sett har jag inga bekymmer med att stoppa i mig piller, men just nu känns alla kemikalier läskiga. Hade lika gärna kunnat låta bli, de verkar inte ha någon effekt. Mår som ett as och borde antagligen inte vara på jobbet. I går morse la jag min första gravidspya. Bättre start på dagens finns inte! Sen gick jag och M till vår nya barnmorska, och möttes av Harmonistugan från Himlen. Till att börja med är vår barnmorska både skittrevlig och apsnygg, och det är ju två avgörande egenskaper. För det andra är det jättefina lokaler, som får en att vilja ta av sig skorna, bädda ner sig i en soffa, beställa in en chai latte och läsa en god bok (jag tänker Anaïs Nin). För det tredje så kan de med lätthet erbjuda allting som vår förra barnmorska inte hade möjlighet till. Och det skaver i mitt vänstervridna hjärta att det är så, att bara de privata mottagningarna har möjlighet att ge fullgod vård. Det är nåt väldigt obehagligt amerikanskt över det. Men nu är det som det är, och vi väntar vårt första barn och behöver trygghet. Och det här kändes tusen gånger bättre. So be it.