Nu är jag ditt ex.

Idag har jag kysst Mössan för allra sista gången. Det var egentligen inte meningen från början, vi satt och pratade om allt som inte kommer att bli av nu, och grät och snorade och höll om varandra och var sams men ändå väldigt ledsna. Lutade pannorna mot varandra. Och sen tog vi båda liksom sats mot varandras munnar, ren reflex. Skrattade lite generat när vi insåg vad vi hade varit nära att göra.
"Oj det var ju..."
"Det liksom bara..."
Och sen kysste vi varandra. Det finns inget mer bitterljuvt än gråtmilda kyssar, när läpparna är alldeles svullna och salta.

Vi har fortfarande en del av varandras saker. Det känns bra. Vår relation är inte slut, den läggs bara på is ett tag för att sen förhoppningsvis utvecklas till något annat. Jag vet redan vem som vid det laget kommer att ha klivit in på Mössans scen och jag hoppas att jag inte kommer att behöva se dem tillsammans för de passar så jävla bra ihop.

Nyheter ej relaterade till mitt lesbiska drama: Jag ska inte volontärarbeta på Pride för jag måste jobba just då, Amasonen har raggat upp en dragking, det står en man nedanför mitt fönster och sjunger Knockin' On Heaven's Door med tjock afrikansk brytning, och här kommer dagens musiktips:
Dismissed - Uffie

Jag grottar ner mig i soffan med min bok, min musik och en balja te. Jag är singel, jag är tom i både kroppen och knoppen. Det är dags för något slags lugn.