torsdag 24 juni 2010

La la land

Sista arbetsdagen innan semestern. Jag lyssnar på P3 Planets Granada-special och kan inte låta bli att surfa runt lite på billiga flygstolar. Ge mig en vacker liten oexploaterad hamnstad med mycket kultur och vackra badstränder tack! Kanske blir det nån sista minuten någonstans ändå.

I kväll kommer systern och imorgon bär det av med full bil till Blekinge skärgård, där det ska firas en riktigt klyschig Pripps Blå-midsommar med klippor, bad och sångfylld middag i kvällssolen. Efter några dagar vid havet bär det av till stugan för den traditionella veckan då vi håller öppet hus för alla som vill komma och hänga. I år slår vi gästrekord, minsta antal vid ett och samma tillfälle tror jag är sju och max kommer bli runt 20, till helgen då jobbarna dyker upp. Första året lyckades vi trycka in 14 pers runt ett långbord inne i huset, men det var på håret... Ja, vi får väl se hur det går helt enkelt. En underbar mix av folk är det i alla fall som kommer, och när jag tänker på det så försvinner all irritation över småkryp och påträngande natur. Gött mos!

Nu är det äntligen sommar på riktigt, och hela jag är som ett moln av harmonisk upprymdhet.
Ses om en vecka!

måndag 21 juni 2010

Stugan

Jag har aldrig ens kommit på tanken att köpa en sommarstuga. Det har inte funnits. Vad fan skulle jag ha den till? Men om nu någon skulle fråga mig "hur skulle din sommarstuga se ut?", så skulle svaret inte beskriva den sommarstuga som jag nu har. Den skulle inte ligga mitt inne i skogen. Den skulle inte ha tillgång till en mörkbrun skogssjö där man inte ser botten. Den skulle inte ha en tomt som kryllar av grodor. Och eftersom den inte skulle ha något av detta, så skulle den heller inte stormas av mygg, knott, spindlar stora som tändsticksaskar och sniglar. Jag har inga som helst issues med att huset saknar rinnande vatten och el. Det stör mig inte alls. Men det är så jävla mycket NATUR. Det är en ständig kamp att hålla naturen på avstånd, och jag lovar, det är en losing battle! Under sommaren känns fan stället som en krigszon. Skulle det inte vara en grov underdrift att säga att jag inte njuter?

Det finns dock förmildrande omständigheter. Att ta med en hund och se henne springa lös runt i skogen, hysterisk av lycka. Att sitta vid matbordet sent på kvällen, dricka vin, lyssna på P2 och spela Snuskalfapet. I skenet av stearinljusen. Att gå ner till sjön tidigt på morgonen, sätta sig längst ut på bryggan, andas in skogsluft och lyssna på det svaga kluckandet av vatten. Det är sånt som man kan älska. Kanske skulle jag begränsa mig till att bara åka dit under hösten och vintern, när naturen har gått i ide?

fredag 18 juni 2010

Precis hemkommen från en 30årsfest. Mycket trevligt med mat och en massa egocentriska men roliga teatermänniskor. Och ganska många småbarn. Vad gör man med småbarn? De vinglar omkring och gör ljud. Jag rättar till solglasögonen och sippar på mitt vin.

Sol i sinne

I går hoppade jag och valpen på bussen till Skanör. Vi hittade en bit strand där vi var helt själva, och djuret fick leva rövare bäst hon ville. Och det gjorde hon. Hon grävde frenetiskt (täckte hela sällskapet i sand), jagade bollar, badade och pulsade omkring i rutten tång. Själv försökte jag hålla igång en intelligent konversation utan att få munnen full med sand, och där emellan sola lite. Och bada, det var ju faktiskt riktigt varmt i vattnet! Årets första dopp. Det är rätt speciellt där ute, pittoreskt och så klart väldigt vackert, men jag vet inte riktigt hur jag känner inför ett samhälle där den första skylten man ser när man kommer dit säger "Golfbanor". Plural, liksom. Brattigt är bara förnamnet.

Jag tror det krävdes en ordentlig sommardag fylld med sommaraktiviteter för att jag skulle fatta att jag är ledig. L E D I G. Ett lugn har infunnit sig, jag andas med magen istället för bröstkorgen och jag stressar inte över "allt som måste göras" (ett luddigt begrepp). Jag klarade tentorna, om en vecka är det midsommar och sen drar jag och ganska många människor till stugan en vecka. School's out for summer.

onsdag 16 juni 2010

Inte zen

Buddistmunkar skulle skaka på huvudet åt mig. Jag är produkten av det västerländska samhället; jag blir aldrig nöjd. Ena dagen gnäller jag för att jag har för mycket att göra, nästa dag gnäller jag för att det är för lugnt och jag är uttråkad. Jag blir uttråkad alldeles för lätt. Symptomatiskt för Game Boy-generationen kanske? Ingen dödtid tack. Blip blop blip blop.

I går kväll hängde jag och Brainy i studion. Jag målade, hon spelade gitarr och sjöng vackert. Min crush på henne fortsätter. Jag hoppas att hennes entusiasm och nyfikenhet ska smitta av sig på mig, för nuförtiden känner jag mig mest blasé. Hon är så.... vetgirig. Och jag är så... nonchalant. Hur blev jag sån?

måndag 14 juni 2010

Hundvakt

I dag har jag och hunden jag vaktar varit i studion. Jag var lite fundersam till om det skulle funka, hon är fortfarande valp och får hon inte stimulans så skapar hon det (dvs tuggar sönder saker), men det gick över förväntan. Det har knappt varit någon där den senaste veckan och hettan var till en början olidlig, men efter lite vädring blev det bra. Jag kopplade in de nya högtalarna som M har fixat, satte på lite Cookies N Beans, gav hunden vatten och ben, och satte igång. Jag hade öppet ut i korridoren så hon kunde springa runt som hon ville, trodde vi var ensamma i huset, men sen kom det en stackars kille förbi och jag vet inte vem som blev mest skrämd, han eller hunden. Men hon skällde klart mer än vad han gjorde. Sen stängde jag dörren till korridoren, för säkerhets skull. Några timmars arbete blev det, och jag är nästan klar med K:s beställning. Det är svårt det där ibland, att veta när man är klar. Men jag tror det blir bra, ett bra motiv. Efter det drog vi runt lite på stan, jag hade någon slags diffus tanke om att fika, men till slut gick vi hem. Några timmar på ett nytt ställe fullt av nya dofter är tydligen mer än nog stimulans för en liten valp, för nu ligger hon utslagen som urvriden trasa på vardagsrumsgolvet och sover.

fredag 11 juni 2010

Jag vill öronmärka mina skattepengar tack.

Helvete vad less jag blir på det här jippot vi kallar Prinsessbröllopet. Jag visste inte att jag var en sån republikan förrän nu. Ser jag en till merchandise med deras stela leenden på så bryter jag ut i böldpest.

Att resa eller inte resa

M:s mamma vill att jag ska följa med till Svalbard om ett år. Hon vill det så gärna att hon är villig att betala hälften av resan, dvs runt 20 000 kr. Det är en jävla massa pengar. Jag förstår inte riktigt varför hon vill det, M påstår att hon tycker jag är trevlig men jag är skeptisk. M:s mamma är jävligt knepig. Generellt sett kommer jag bra överens med 50-talister eftersom jag är en tant i hjärtat, men hittills har jag aldrig riktigt klickat med mina partners föräldrar. De har varit allt från överviktiga radhusrasister till franska överklassnobbar, utan några gemensamma drag... ja förutom då kanske att de inte har varit särskilt sympatiska. M:s mamma är sympatisk, sure, men rätt jobbig att ha att göra med. Jag vet inte om jag vill stå i tacksamhetsskuld till någon som jag inte vill ha så nära inpå mig. Samtidigt... shit vilken resa. Två veckor på en båt med professionella fotografer, kock som fixar alla måltider, komma nära valar, isbjörnar, valrossar, isberg och glaciärer. Självklart vore det skithäftigt.

Fan, beslutsångest. Jag tänker att om man ändå ska lägga så mycket pengar på en resa, då ska man ju göra resan som man SJÄLV vill göra, på det sätt man SJÄLV vill. Inte "gå med på" ett paket som inte är riktigt det man själv skulle ha valt. Gaah, jag tror jag tackar nej. Jag lägger hellre mina pengar på att åka transsibiriska tillsammans med Vapendragaren, som det var tänkt. Kanske gör det mig otacksam? Motsträvig? Låt gå.

Och på tal om något annat så satt det en man vid bordet bredvid mig på en restaurang igår och berättade för sitt sällskap att män tänker mer långsiktigt, medan kvinnor lever mer i nuet. Det är därför som han måste jobba sent, han tänker på företaget. Hans fru däremot, hon lever mer för stunden, men så har hon ju också annat att syssla med, hon har ju barn.
Det är SÅ mycket underbart och fint i det uttalandet. SÅ mycket som man vill applådera. Älska den "moderna mannen". Lika fint var det att kvinnan som han var där med bara nickade och höll med, och inte på ett överslätande sätt utan jag tror verkligen att hon höll med. Hon såg inget provocerande i det uttalandet.

tisdag 8 juni 2010

Upparbetade spår att följa

Min mamma har blivit kvinnan som ringer upp och aldrig slutar prata, som berättar vad hon har ätit in i minsta detalj, vilka krämpor hon har och vad hon har gjort senast i trädgården. Jag har blivit dottern som lyssnar tålmodigt och sen muttrar efter vi har lagt på luren. Tänk vad gamla vi har blivit, min mamma och jag. Och så klyschiga. Gudarna ska veta att vi hade alla förutsättningarna för att göra det annorlunda, för att gå en annan väg, för att bli något annat. Men kulturarvet tar visst ut sin rätt. Det hade kunnat vara så mycket värre. Jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet, tittar ut på ett grått Malmö och dricker mitt te. I Ipoden pladdrar Kino. Jag försöker landa i nuet, inte stressa så mycket över framtiden, bara göra mitt jobb och fokusera på det. Låta hjärnan vila. Terminen är över, det är sommar nu. Men jag är som min mamma, tankarna hoppar och far i alla riktningar och det som kommer ut är egentligen inte det som är viktigt.

måndag 7 juni 2010

How sweet it can be

Helgen såg mig alkoholiserad, depraverad, skitig, flirtig och svettig, med blåsor på fötterna och solexem på bröstet. Malmö har behandlat mig väl, gjort mig både glad och utpumpad, och när jag väl stapplade in över tröskeln till lägenheten hemma så hittade jag M i ett liknande tillstånd på soffan. Sunkighet är icke att underskatta, och vi vältrade oss i det. Vi har knappt varit hemma på veckor, lägenheten ser ut som skit, kylskåpet är tomt (mac'n'cheese till middag, aldrig så gott som man hoppas) och högen med smutstvätt har en farlig lutning. Vi gör som Beatles, sjunger Let It Be och åker därifrån igen. I kväll väntar efterlängtad QT med mina favoritbögar, och jag har till och med lyckats tjata till mig en klippning. Jag är officiellt uppe ur min svacka.

fredag 4 juni 2010

Det luktar lite som frihet

De sista två tentorna för terminen är klara, at fucking last!
Jag firar med att bjuda på choklad ute på balkongen, och bjuda mig själv på en cigg eller två. Vildkaprifolen växer så det knakar, balkongen är varm like a whore's ass, och i kväll ska jag dricka öl med en massa trevliga människor. Så jävla fint!


onsdag 2 juni 2010

Äntligen en label

Idag blev jag kallad surkärring av någon som borde veta.
Visserligen en "glad surkärring".
Min sambo ser ut som en ostbåge när han sitter framför datorn.
Min snubbe är ett snacks.
Det är sånt som surkärringar tänker och påpekar och skriver.
ALL HEIL THE SURKÄRRING.

tisdag 1 juni 2010

Analysera det här

Igår hade jag återkoppling med den där psykologstudenten som har övat på att göra en personlighetsanalys på mig. Jag fick läsa hennes "rapport". Hon skrev mycket fint om mig, men de snälla sakerna kommer man ju aldrig ihåg. Hon skrev att jag "tenderar att intellektualisera händelser och känslor" (yeah, me and everybody I know) och att min styrka är min svaghet, att jag distanserar mig från folk genom att inte låta dem hjälpa när jag behöver det. Inget nytt alltså. Men det var ändå intressant att få träffa en psykolog (hon var nästan klar) och rota i saker, utan att för den sakens skull ha någon akut orsak att vara där. Ingen bråddjup ångest, ramaskrin eller fulgråt, bara stillsamma funderingar, ett vridande och vändande. Alla har väl nåt de skulle må bra av att rota lite i. Eller, jag vete fan om man mår bra av att rota i saker, när jag har gått därifrån har jag alltid känt för att trycka i mig 10 kilo choklad eller kedjeröka en timme eller två. Men det är åtminstone utvecklande för psyket.