Det här är nog det mest statiska triangeldrama jag någonsin skådat. Mössan får ingen flickvän, jag får inget hångel, och Amasonen... ja hon är bara frånvarande. Ingen får som de vill. Utom Amasonen såklart, det är ju trots allt hon som är Alfahonan i den här konstellationen.
Suck. Man kan ju bli frustrerad för mindre. Den senaste veckan har jag spenderat många timmar på café (tentaplugg) och sett väldigt många snygga flator. Får mig att tänka att jag borde släppa taget om de där två och ge mig ut på jakt efter något lite mindre komplicerat, något lite roligare, något som är lite mindre som blöta raggsockar och lite mer... rock.
1 kommentar:
Om man bestämmer sig att leva livet med minsta möjliga motstånd och bara göra det som faller en in, bara välja den lättaste vägen (den som enligt Bibeln leder till helvetet...?) så blir ens liv sjukt intressant efter bara ett litet tag.
Rekommenderas varmt om man har lite is i magen och inte är den ältande typen.
Skicka en kommentar