Dagens lycka är gjord.

Min älskling har återvänt till mig. Fransyskan kallade henne för Lady Purple, jag döpte henne vid något alkoholiserat tillfälle för Flutterwing Princess (efter en My Little Pony), och en av mina bögar döpte henne en gång till Barbara. De har ännu inte delgivits den underbara nyheten, jag suger på den som en lilaglittrande karamell i väntan på rätt ögonblick då deras ögon ska tändas och deras ansikten ska spricka upp i stora gnistrande leenden och hela världen ska brista ut i sång, för äntligen, äntligen är hon tillbaka där hon hör hemma, i mina armar. Eller ja, händer. Jag har flyttat abnormt många gånger det senaste året, och någonstans i flytten försvann hon i gömmorna. Bara tanken på att hon låg där, alldeles ensam och kall, ihärdigt vibrerandes i ett desperat försök till kontakt, ger mig en klump i halsen. Men allt ska bli bra nu, jag ska pyssla om henne så som bara jag kan, visa hur mycket jag har saknat henne, hur speciell hon är för mig. Hon ska aldrig behöva vara ensam igen. Min käraste fröken låtsassnopp är hemma igen.