Amasonens återkomst

Amasonen har landat, och är både mjukare och snällare än jag mindes henne. Det är så lätt att skapa karikatyrer av människor i deras frånvaro, men verkligheten är alltid fan så mycket mer nyanserad.

Nu dejtar jag officiellt två tjejer samtidigt. Jag är så jävla avancerad. (helt rätt, där var jag allt lite ironisk) Men för första gången på länge känner jag mig totalt avslappnad inför mitt kärleksliv. Jag är mest kåt, glad och tacksam. När alla korten ligger på bordet finns inte längre något behov av hetsig analys. Nu lutar vi oss tillbaka, tar en dag i taget och myser i vårsolen.

Amasonen på väg ut genom dörren efter en lugn kväll av mat, prat och lojt hångel. Sneglar på mig med sin ljusblå blick, snygg som en käftsmäll, och säger:
"Det där var ett alldeles för långt förspel. Vi får avsluta det nästa gång vi ses."
Hon stänger dörren bakom sig, och jag står kvar i hallen och flinar som ett fån.

Det finns ett problem. Dubbelt så många tjejer betyder även dubbelt så många dejter. Vilket betyder hälften så mycket tid. Hela min vecka är uppbokad, och inte något av det har att göra med vänner, jobb eller plugg. Hur kan något så hedonistiskt och egocentriskt ge så lite tid åt mig själv? Och har jag egentligen någon rätt att klaga? Efter en höst av total torka så badar jag plötsligt i händer, ögon, bröst, rumpor och munnar. Det är så man kan bli religiös.