Varning! Nostalgisk flashback!

Jag ids inte prata om jaget i presens, för jaget i presens är förvirrat. Istället ska jag berätta om första gången jag gick på en så kallad Lesbisk Förfest. Jag hade nyss flyttat tillbaka till Sverige, hade precis flyttat till en ny stad och börjat plugga. Min kompis storasyster, Ärkeflatan Numero Uno, som har figurerat i QX otaliga gånger och som på den tiden var en riktig player men numera har slagit sig ner med fru och bonusbarn, hade bjudit in mig på en förfest hos hennes innebandykompisar (som vi alla vet är det bara ett kodord för sportflator). Min sexuella vågskål hade på sista tiden börjat tippa från "bisexuell" till "lesbisk", men jag var fortfarande väldigt mycket en faghag och skrev sorgset i min dagbok att bögar hade så roligt medan flator verkade så bittra och arga. Vilket säger en hel del om hur mycket jag hade varit i kontakt med flatvärlden.

Ärkeflatan kom och hämtade mig i centrum och tog med mig till en väldigt ombonad lägenhet någonstansjagminnsintevar. Vad jag minns hade jag klätt mig på ett sätt som jag gissade skulle passa in, baggybyxor (men tajta över rumpan, jag var indoktrinerad av mina bögar och visste att allt handlade om rumpan, en åsikt jag håller fast vid än idag) och en t-shirt med tryck. På den här tiden hade ALLA flator en sån där sprejad spetsig kam mitt på huvudet, särskilt sportflatorna. Nej jag generaliserar inte, det VAR så. Det hade inte jag, men tänkte att mina blonda lockar ändå inte kunde vara en nackdel. Som ni märker hade jag tänkt igenom alltihop väldigt noga, vilket är livsfarligt när man är nervös inför en fest, för då kommer man gå hela vägen till festen och obsessa över sitt klädval. I alla fall, nu var vi framme. Och det var tjejer precis ÖVERALLT. Alla kände varandra, alla hade haft sex med varandra (fast det fick jag reda på långt senare), och varenda jävel stirrade på mig. Verkligen stirrade på mig, som om jag var kvällens underhållning och de väntade på att jag skulle trolla fram mynt ur örat eller dra fram en bukett plastblommor ur näsan. Det gjorde jag inte. Jag följde efter Ärkeflatan som en hund, och tittade storögt på regnbågsflaggorna i blomkrukorna, gayfilmerna vid videon, bröstböckerna i bokhyllan. Smuttade försiktigt på min rekorderliga cider, försökte se cool och avslappnad ut, och misslyckades antagligen totalt.

Eftersom jag var för blyg för att prata med dessa stirrande främlingar, så kedjerökte jag och halsade alkohol kvällen igenom. Jag insåg att de tjejer jag hade haft ihop det med innan hade varit som jag, newbies, totalt ovetande om de sociala koder som vår sexuella tillhörighetsgrupp hade anammat. Jag var det förvirrade ufot som satt i soffhörnet och inte ville ha snus.

Väl inne i RFSL:s lokaler slappnade jag av, inte bara för att jag var full och hade Ärkeflatans arm om min midja, utan för att stället drällde av plastiga, flamsiga, ytliga bögar. Här hade jag varit förut. Jag kastade mig ut på dansgolvet med Ärkeflatan i en eldig tango, high five-ade med butcharna i toalettkön, drog grova skämt med bögarna i baren, bjöd långhåriga flickor på cigg i rökrummet. Var allmänt full och glad, med andra ord. Några timmar senare satt jag med Ärkeflatan och några andra på en bänk utanför Mackedonkan, som sig bör. Det var dags att gå hem, och jag var inte längre ett förvirrat ufo utan mer en vanlig jäkla hes och vinglig brud en lördagnatt. Ärkeflatan ville veta om jag var bra på att kyssas, jag kysste henne och vad jag minns fick jag tummen upp. Ställde mig mitt på vägen, gjorde en bugning som trotsade tyngdlagen, och började min fnissiga vandring hemåt. Jag hade tagit ett snabbt kliv in i flatvärlden, och där blev jag förnöjt kvar. Men jag vill fortfarande inte ha snus.