Det känns verkligen inte PK att säga det, men jag gillar inte den här värmen. Jag gör inte det. Allt klibbar, man (jag) svettas konstant, jag blir mest trött och tom i huvudet. Får man vänja sig vid det gradvis så är det på nåt sätt lättare, roligare. Halva lägenheten ligger i stekande sol större delen av dagen, det är som en bastu. Jag försöker måla men blir mest arg över svetten som rinner på ryggen. Det enda vettiga verkar vara att sitta i skuggan på uteserveringar, så jag försöker hålla mig till det.
Inne på Malmö Konsthall, där vet de hur man tempererar ett rum. Där kan man gå hur länge som helst utan att vare sig svettas eller frysa. Idag var jag där och spanade in deras utställning av William Kentridge. Gratis konst är god konst, och när gratis konst är en sån etablerad konstnär som han, då blir man glad. Jag gillar den mannen, han har humor, och han försöker inte framställa konstnären som något slags mytomspunnet väsen som stänger in sig i sin studio och så ritamålaskrapa så blir det magi. Han pekar på vankandet och kaffedrickandet och stirrandet, och jag gillar det.
Jag gillar även bokbutiken de har på inne på Konsthallen, där går jag ofta och klappar på böcker. Klappandet är viktigt, jag tar in konstböcker genom att klappa på dem. Det ger en blandning av svettig prestationsångest, framtidspessimism och nyfiken inspiration. Går därifrån och muttrar "det måste gå, kan det gå, det kommer aldrig gå, det måste gå". För jag vill ju så inihelvetesgärna, även om jag klart och tydligt ser att jag inte har mycket att komma med. Men även konstnärer utan nåt att komma med måste väl få ställa ut ibland?
Efter konsthallen mötte jag upp med Mössan, och jag var disträ och alldeles för inne i mitt eget huvud. Men vi hade ändå trevligt, och hon sa att jag var söt. Som precis varenda flata i min omkrets just nu har även hon hamnat i ett triangeldrama, det verkar vara nåt som går nu. Kanske är det den här värmen som gör alla hormonstinna, överkänsliga och kåta. Mig gör den, som sagt, mest svettig.
2 kommentarer:
Hey, jag har också varit på konsthallen i värmen!
Tänk om vi gick förbi varandra där inne, och inte ens förstod att du var du och jag var jag? Liksom bara gled förbi varandra, som två skepp i natten... Ja det tål att tänkas på.
Skicka en kommentar