Jag har nog aldrig njutit så mycket av att vara singel som jag gör just nu, och har gjort sen det tog slut med Mössan. Det är bara jag i mitt liv, och mitt liv har varit så väldigt trevligt på sista tiden. Jag älskar att det är JAG som väljer alla aktiviteter, att det är JAG som väljer vad jag ska äta till frukost, att det är JAG som väljer när jag vill hänga med vilka människor. Jag behöver inte trösta, jag behöver inte bekräfta, jag behöver inte reda ut, jag behöver inte kompromissa, behöver inte hålla tillbaka. En helt egoistisk tillvaro, och i fullständig harmoni trots att så mycket i mitt liv hänger i luften just nu, kanske mer än någonsin. Precis ALLT måste fixas, och allt hänger på mig. Och jag känner ingen press, ingen stress, bara ett glatt lugn. En tillförsikt, skulle man kunna säga. Jag mår aldrig så bra som när jag är singel.
Jag är nyfiken på den här Hera, och viljan att träffa henne igen växer med varje mejl. Och jag tänker att nu är egentligen perfekt tillfälle att träffa någon, nu när jag inte längtar efter det, när jag faktiskt inte är särskilt sugen. För om jag träffar någon nu, och blir kär och bestämmer mig för att gå in i ett förhållande, då är det inte för att det är något jag behöver, utan något jag vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar