fredag 18 mars 2011

That feline beat

Katten jag bor med heter Tanner. A.k.a. Fatman. En väldigt gosig, väldigt pratsam vit och brun katt. Jag gillar katter, och han håller mig sällskap när jag sitter hemma och jobbar. De senaste dagarna har dock vår vänskap komplicerats något (ett mönster?). Tanner vill mer. Tanner har börjat runka på mig.

Har aldrig sett en katt runka förut. De är ju inte som hundar, de kan ju torrjucka lite då och då. Tanner börjar trampa frenetiskt på mig, med ett lite oroväckande uttryck i ögonen. Otroligt fokuserat, och samtidigt simmigt. Målmedvetet. Och det går inte att få hans lilla katthjärna att ändra riktning. Har han väl börjat så... Han trampar och trampar och trampar, tills han blir ivägsjasad. Då trampar han lite till där han står, och sen sätter han sig en lång stund och slickar på sin lilla kattsnopp. Sen går han alltid sin väg. Tanner är inte typen som ligger kvar och gosar, tar en cigg med askkoppen på magen. Han är mer wham bam thank you ma'am.

Inga kommentarer: