Fylla är vad fylla var

Det finns de som skulle påstå att jag är här för att jobba med min uppsats. Tro inte på dem. Jag ägnar den mesta tiden åt att bli full. Det är jag bra på. I fredags följde jag med Maria, som jag bor hos, till en fest vid Dolores Park. I den parken kan man dagtid tydligen få tag på precis vilket knark som helst, ofta i form av kakor. Men det där vet jag inget om, jag stod inne i en tjusig våning fylld av gigantiska machomän och deras våp till flickvänner. Det diskuterades sport och vilket universitet man hade gått på. Och ansiktsvatten. Jag gjorde det enda rätta. Jag söp mig full på ett vällagrat vin med en helt häpnadsväckande boquét. Tror jag. Det var så det presenterades. Sen gick vi till Mission och nån minimal och svettig salsaklubb som hette nåt i stil med "Baoba" eller "Baloba" eller kanske "Baolab". Det var sjukt trångt och luktade fjärt, men alla tyckte att stället var "awesome". Jag skakade lite röv och försökte smälta in. Sen gick vi till stället vägg i vägg, som kan ha hetat "Beauty Shop". Där spelade de bara girly hits från 80-talet, vilket kunde ha varit kul, men jag var full och trött och blev klappad på huvudet av en av de gigantiska männen och kallad "pixie".

I går mötte jag upp med Liz för en bakisfika. Fikan utvecklades till en tur med färjan över till Sausalito.

Liz. Hårdare än hårdast.

färjan

Sausalito är ett litet turistigt men charmigt ställe där många hyr cyklar och drar runt i stora grupper. Vi var inte där så länge, men vi fick smaka på gratis Salt Water Taffy och vi tittade på många gigantiska båtar och fantiserade om det rika livet. Hela stället påminde mig om England. Isle of Wight, typ.

Sen åkte vi tillbaka och åt "the best burrito in town", enligt Liz. Jag är ingen stor burritokännare, men den var rätt god. Jag ville ju inte göra Liz besviken, så jag stönade och himlade med ögonen, som sig bör. Sen hamnade vi på baren Lexington (igen), jag blev full (igen) på en lokal öl som heter Racer 5 (igen). Vi spelade "jag har aldrig", och jag fick bland annat reda på att Liz har jobbat på en strippklubb och drivit en punkbar som var öppen dygnet runt. Vi beundrade alla snygga tjejer, byggde korthus av reklamblad och vrålade till No Doubt. Sen var klockan fyra och jag tog en taxi hem. Min taxichaufför var från Armenien och sa att han gillade min frisyr. Han sa att den var "different" och "reminds me of the 80's". Och det vet man ju, att om något årtionde är känt för sina snygga och smakfulla frisyrer, så är det åttitalet.