Det här är vad som pågår på ytan: Solen skiner, det är t-shirtväder i San Francisco. Jag sitter på Coffee For The People på Haight Street och de spelar Bob Dylan i högtalarna. Jag skriver på uppsatsen och det går riktigt bra. Min fot är nästan bra, och för att fira det så har jag köpt ännu ett par icke-ergonomiska skor. Jag har redan packat ner dem i resväskan för jag skäms lite för att visa dem för mina flatmates som häcklade hipsters igår. De är väldigt mycket hipster. Jag känner mig upprymd över filmen "Kyss mig" (eller hur!?). I dörröppningen till fiket sitter en fin hund och väntar på sin matte som köper kaffe, och utanför sitter hemlösa kids och solar utmed husväggen. Det luktar hasch och nybakt bröd.
Det här är vad som pågår under ytan: Jag är så in i helvete förvirrad. Jag vet inte längre vad jag vill med livet, vad jag vill med nåt. Jag vet inte vem jag är. Jag har ingen jävla aning. Jag vet inte hur jag vill forma min framtid. Allt är i gråzonen, inget känns varken rätt eller fel. Och jag jagas av känslan av att jag håller på att måla in mig själv i ett hörn, helt utan anledning.
Snälla Bullen, säg inte att jag ska prata med mina föräldrar, för de skulle inte fatta.
2 kommentarer:
Erkänn, du vill ha butchflatan. ;)
Ha ha! This is SO not about the butchflata. Även om hon kanske, på sätt och vis, var en av de utlösande faktorerna. Men nej, jag skriver faktiskt klartext för en gångs skull, det handlar om precis det som jag skriver. Ju. :)
Skicka en kommentar