Ve och fasa

Inne i ett provrum på Stadium upptäcker jag att jag har fått en liten mustasch. Alltså, den har väl alltid varit där, men den har mörknat. Jag tror det är det är den hormonella obalansen som blir nu när jag lever med en man. Testosteronet möter östrogenet, och så blir min stackars kropp alldeles förvirrad. Man ska inte blanda, det är emot naturens lagar. Kille är kille och tjej är tjej. När jag levde homosexuellt var jag i balans med naturen. Då hade jag ingen mustasch. Då badade jag i ren och klar östrogen. Nu råder total hormonell anarki. Nu när jag utsätts för all den här manligheten så vet min kropp inte längre hur den ska bete sig och befinner sig i en ständig identitetskris. Jag har även fått synliga triceps. Och barnen, tänk på barnen. Ska vi ha barn? Vågar man uppfostra barn i en sån här förvirrande miljö, där en kropp visst kan se ut lite hur som helst? Hur kommer det påverka deras självbild? Och det här med en trygg anknytning, hur blir det med det? Hur ska vi förklara? Nej, ta mitt råd. Håll dig borta från Stadium.