I kväll kommer M hem från Svalbard. Sen är han hemma i ett dygn, för att sedan åka till Amsterdam. Je suis une gräsänka. På sistone har jag tillbringat mer tid tillsammans med M:s bästis än med M. Vi har blivit rätt tajta, han och jag. Vi kan kalla honom Fixar'n. Vi har blivit en sån sammanbunden trio att jag ibland undrar hur stor skillnaden skulle bli om jag började referera även till honom som min pojkvän, men de är så hopplöst traditionella pojkar att det skulle de nog aldrig känna sig bekväma med. Det finns dock väldigt seriösa planer på att köpa hus tillsammans, så småningom. Jag och Fixar'n hänger mycket i ateljén, jag målar och han... ja han fixar! Vi kan umgås i flera timmar utan att säga särskilt mycket mer än "bra låt det här", eller "dags att fika snart". Det är en avslappnad och hemtam tystnad. Jag och M firade för övrigt 2 år i söndags, grattis på oss. Jag var bakis och läste vampyrbok hela dagen, och sen kom en favoritbög på middag. Det var mycket romantiskt.
Det här med ateljén är rätt intressant. Jag har märkt att folk helt plötsligt tar mig för en Seriös Konstnär för att jag har den, som att ha ateljé automatiskt betyder att man har nåt att komma med. Det är ju knappast så att man behöver bevisa något för att få en, oftast räcker det ju faktiskt med att betala hyran. Jag är en självlärd nybörjare utan ambitioner att kunna leva på det här. Jag tycker det är kul, ibland meditativt, ibland givande. Och just nu: jävligt dyrt. Alla mina pengar går till material och alkohol. En bra utveckling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar