Det är nog bara att erkänna, det här är nog inte en liten grop. Det börjar likna en regelrätt svacka. Jag är konstant låg. Min enda lösning än så länge är att göra. saker. hela. tiden. Distrahera mera, som man brukar säga. Jag har ingen som helst jävla aning om varför det är så här just nu. Om man kollar på det rent logiskt så är det ologiskt. Så just nu tackar jag ja till allt, i ren desperation. Vill du fika? Gött! Vill du gå på poetryslam? Jag är på! Vill du komma förbi och tatuera in KUK i pannan på mig? Jajemensan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar