Hello Africa

I have done the multi kulti och testat afrikansk dans. Jag har alltid häcklat afrikansk dans. Jag har alltid häcklat människor som dansar afrikansk dans. Det är nåt så otroligt fånigt med vita svennebananmänniskor som stelbent försöker jucka till bongotrummor. Det luktar desperat medelklass, en desperation efter något nytt, något som ska slå an en sträng hos oss, något som ska beröra oss, förvandla oss, göra oss mer barfota, mer jordnära, mer kraftfulla, mer ohämmade. Och det är så klart en nobel önskan. Men allt man ser är bleka harkrankar med stela ryggar och knotiga knän. Man blir aldrig fri sitt kulturella arv, och vårt kulturella arv är tyvärr inte att vara avslappnade och hämningslösa.

Men i går testade jag det alltså. Och jag fick alla mina fördomar bekräftade. Det var precis så, och jag var en av alla dessa harkrankar. Jag juckade för glatta livet, och jag hoppsade och svängde med armarna och försökte så gott jag kunde att vara lite mindre svensk. Och fanimej, jag hade riktigt kul! Jag skrattade åt mig själv när jag lyckades göra de fåniga rörelserna ännu fånigare, och jag tror fan att det är bra för mig, jag behöver vara fånig oftare. När jag kom hem var jag alldeles darrig i korsryggen efter all "bäckenrotation", och nu dagen efter tror jag nog att jag har överansträngt några muskler där för jag rör mig som en gammal kärring. Men lyckas jag återhämta mig tills nästa vecka så tror jag fan att jag ska gå dit igen.