En av mina män har införskaffat Nikes nya springskor som de framställt i samarbete med Apple. Nu kan han koppla samman sina skor med sin Ipod, genom en liten plastplupp inne i skon. För att koppla samman dem har han, såklart, även varit tvungen att köpa till en liten plastplugg till Ipoden. Sen mäter Ipoden distans, kalorier, tid, medelhastighet, etc. Och när han behöver det som mest, då trycker han i centrum på sin Ipod, och så spelas hans utvalda "powersong". Han hade självklart valt "Fame", musikalbög som han är. (aren't we all?) Varje runda lagras, så att han sedan kan föra statistik över sin träning.
Min respons blev relativt tystlåten, då jag låg på golvet och höll för magen och kippade efter andan av en imploderande skrattsalva. Det bör tilläggas att den här mannen inte har joggat en enda gång sen jag lärde känna honom för... fyra år sen. Han ska alltså börja nu. Å andra sidan är det kanske precis en grej som denna som får en prylbög som honom att motiveras. I vilket fall som helst så skrattade jag rått åt hans nördighet i ca fem minuter. Sen slog avundsjukan till. Jag vill också.
Jag kommer hem, petar lite med foten på mina helt vanliga, analoga joggingskor, och de ser ovanligt tråkiga ut. Inte en endaste liten smart Nike-märkt plastplupp döljer sig i sulan. Ingen räknar ut min kaloriförbränning när jag har dem på mig. Och inte kommer det någon "powersong" när jag trycker i mitten på min Ipod. Världen känns plötsligt så kall och orättvis. Jag kryper in under sängen, intar fosterställning, och gråter mig själv till sömns.
2 kommentarer:
Hahaha, denna förbannade konsumtionshets och detta satans prylbögeri. Oavsett hur nöjd man är med sin tillvaro så kommer det alltid någon jävel med sin nya jacka/ipod/fettförbrännande hårborste och så sitter man där och känner begäret svida i maggropen.
Hahaha. Du kan ju skratta så lagom gott sen när de ligger och dammar i nåt hörn efter två veckor. Förresten kanske jogging är det tråkigaste som finns. I världen.
Skicka en kommentar