Igår var vi på bio, såg Allt om min pappa. Ett italienskt familjedrama, otroligt starkt. Gå och se den, om du pallar 1,5 h av tryck över bröstet, klump i halsen och tillbakahållna snörvlingar. Man går därifrån med en överväldigande känsla av att det är väldigt synd om oss människor. För att ta oss upp till ytan igen fick vi lyssna på en stor mängd snäll 60-talsmusik (och
När Kristoffer spelar flipperspel med De Lyckliga Kompisarna) och kramas och äta lösgodis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar