lördag 3 september 2011

Tillsammans

When in doubt
run in circles
scream and shout

Ångeststresssyndrom dämpas enklast med två doser rödvin och tre doser vänner. Den metoden tillämpar jag nu dagligen och återhämtar mig lite grann. Det här med att isolera sig när man har för mycket att göra, det fungerar säkert för en del... men tydligen inte alls för mig. Det gör mig inte mer produktiv. Det gör mig inte glad. No sir.

Jag tycker bäst om mitt hem när det känns som ett kollektiv. Köket fullt av folk, vi lagar mat, vi pimplar vin. Skratten studsar mellan väggarna och ljudnivån är hög. Det står musik på i bakgrunden, någon dansar ut i matsalen med grytunderlägg under armen. Vi äter, någon säger "det blir nåt fel på mig när jag kommer hem till dig, jag kan inte sluta äta". Jag hittar en gammal cigg i en byrålåda som vi njutningsfullt röker upp. Vi blir sittande länge med våra kladdiga vinglas, och Sigge ligger under bordet, inslingrad mellan våra ben, och sover tungt. När alla har gått går jag och Sigge ut i natten. Han är groggy av sömn så vi går alldeles sakta, sida vid sida. Det är alldeles tyst och stilla ute. Vi sniffar i luften, och det luktar höst.

En sak till. Det brukade vara heligt för mig att jag fick sovmorgon i alla fall en dag i veckan. Sova till typ 11. Jag är inte den morgonpigga typen, även om jag alltid önskat att jag vore. Sen vi fick Sigge har jag i princip aldrig sovmorgon, och jag har inte ens reflekterat över det. Jag saknar det inte. Jag är inte i behov av det. Är inte det märkligt?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jaha, ja då funkar ju inte mitt drömrecept på återhämtning - hyra stuga i Tällberg, gå på promenader, läsa bok, dinera i restaurangen, skriva, skissa, sova sova sova.

Constantin: sa...

Nej nej nej. Sprit sprit sprit är receptet som gäller!