torsdag 29 september 2011

Det är sånt som händer

För det första så var ryggan felsydd. Det är viktigt att få sagt. Den måste returneras, och sånt tycker jag är jobbigt. Trots den väldigt tydliga felsyningen (felsyddningen? felsyddandet? felsnyddan?) så var den precis så snygg som den var på bild. Och levererades på två dagar. Min kärleksrelation med Sandqvist fortsätter.

För det andra så stod alla mina målargrejer i vardagsrummet när jag kom hem från jobbet. Ateljén är med andra ord tömd, och nu ska allting pressas in i ett rum som redan är överbelamrat. Jag blev dock alldeles varm om hjärtat när jag gick omkring och pillade på alla tuber, penslar och halvfärdiga pannåer. I somras kom det in duvor i ateljén en helg, och några av pannåerna har fågelskit på sig. Funderar på om jag ska låta det vara kvar? Kalla det konst? Dofter har ju blivit ett trendigt inslag, som de där plattorna på Louisiana som var indränkta i testosteronsvett? Träck är det nya svarta.

För det tredje vaknade jag i morse med en väldigt speciell liten truddelutt på hjärnan. Jag visste inte ens om att den hade lagrats där. När jag var liten komponerade jag en gång en sång till min pappa på Fars dag (yes, I'm a daddy's girl). Tydligen kommer min hjärna ihåg både melodi och text, trots att jag knappast kan ha tänkt på den sen dess. För er kulturella bildning vill jag dela med mig av detta häpnadsväckande mästerverk:

God morgon pappa
du har väl inte glömt det idag?
God morgon pappa
du har väl inte glömt det idag?
Det är Fars dag i dag
Det är Fars dag i dag
presenten kommer snaaaart
presenten kommer snaaaart

En liten sång
som du kan
sjunga på
dagen lååååååång!

Och så börjar den om från början. Runt, runt, in absurdum.
Jag förstår att jag nu har trollbundit er med min talang.

Inga kommentarer: