fredag 23 september 2011

Dubbelgångare väcker minnen

Vi trodde, som man gör, att vi alltid skulle finnas i varandras liv. Även när det hade tagit slut. Om inte som älskare, så som vänner, jag skulle vara din "grand soeur". Avsexualiserade, men under huden. Närmaste nära, för något annat gick inte med dig. Jag satte dig i halsen, fick klaustrofobi. Sen flyttade du från Sverige, och det räckte med en nekan från min sida så försvann du. Jag var så lättad, vågade inte tro att det kunde vara så enkelt. Jag väntade på att du skulle dyka upp igen, tränga dig på, kräva allt igen. Det gjorde du aldrig. I dag har vi sporadisk kontakt. När vi väl pratar håller jag dig på armlängds avstånd, för du är som alltid distanslös. Vi hörs väldigt sällan, och jag tror inte att du tänker mer på mig än jag tänker på dig. Men just nu ser jag dig överallt. Långhåriga blonda pygméer med grabbig gång och glasögon. De är aldrig du förstås, men de får mig att tänka tillbaka, och jag minns faktiskt de bra perioderna också.

Inga kommentarer: