onsdag 28 september 2011

Så kan man ju inte göra

Nä. Jag tog mig i kragen, gav mig en örfil och lärde mig veta hut. Kommunicerade med min sambo. I timmar. Om precis allt. Eller nej inte ALLT, vi pratade ju till exempel inte om varför så många säger "pogram" när det heter "program", eller varför så många tittar på Idol. Vi pratade om oss, så klart. Och om vår respektiva mentala hälsa. Och väldigt mycket om kommunikation. Vi fegade inte ur, utan tog upp allt det där osagda. Vi pratade på allvar om monogami, hur vi tänker och hur vi vill ha det. Och var förvånansvärt överens (sjuk lättnad).

Nu kommer det lite smöriga. Jag har insett, att så länge jag och M har en öppen dialog, så klarar jag allt det här. Då kan jag andas och vara stor och stark.

Blörk. Nu är jag trött på att tänka på allt det här med relationer, framtid och identitet. Nu går jag och hämtar min rygga som kommit på posten.Sen ska jag gnida mig mot den i vällust. Tänker mig att det tar resten av kvällen.

2 kommentarer:

pl sa...

"Aaah! Bete sig s.k. vuxet?! Aaah!"



(Well done! :-)

... och den där ryggan var ju inte helt ful, heller.)

Constantin: sa...

Tack. Tack. En förvånar sig själv!