tisdag 23 augusti 2011

Morron livet

Alltför tidig morgon, grus i ögonen, grus i skorna. Kom nu Sigge, jag pallar inte att vänta på dig medan du sniffar på varje grässtrå. Skynda till jobbet, på med namnskylten, på med leendet. Det finns ingenting i mig utöver stress. Jag har tappat bort min sambo, även om han inte har tappat bort mig. Jag har svårt att känna något utöver stress, jag är bara tom. Jag lovar honom att återkomma om några veckor, lovar att bli flickvän igen, men jag känner ingen tillförsikt. Jag känner inget förutom stress. Sätter på mig leendet och trycker gasen i botten.

Edit 18.26. Jävla livet. Jävla dag. Jävla patienter. Megakonflikt på jobbet. Jag som avskyr konflikter. Skakade i hela kroppen efteråt. Så många knöliga och krävande patienter just i dag. Sen började jag få ont i kroppen, bli illamående och frysa. Nu ligger jag nerbäddad i M:s stora mjuka kläder under tre filtar och fryser arslet av mig. Jävla livet.

4 kommentarer:

Linnéa sa...

Dags att sakta ner? Det är ok. Man behöver inte köra i 270km/tim hela tiden. Verkar som om din kropp vill säga det till dig. Och jag beklagar dödsfallet igår. Men det kan ju vara bra att veta att man har ett hjärta som bryr sig om sina patienter när det går åt skogen. Faktiskt. Du är bra.

Constantin: sa...

Fina ord, tack! Om några veckor kommer jag ta ditt råd också... :)

Linnéa sa...

Usch förlåt, det var inte meningen att låta som ett "såhär-ska-du-minsann-göra-råd". Du vet ju bäst själv vad du ska göra. Jag ville bara hålla en tumme för att du mår bättre snart. :)

Constantin: sa...

Not to worry, jag uppfattade det inte alls så, utan som ett mycket klokt råd skrivet i all välmening. Du har helt rätt. Men vad gör man när stressen beror på saker som inte är valbara?