Ma maladie

Inne på tredje dygnet av feber och rännskita. Très chic, non? Känns märkligt att vara hemma utan snor och hosta, är inte det obligatoriskt? Jag hasar omkring som en stönande vålnad (att gå gör mig illamående, andfådd och yr) i lägenheten, har inte lyckats få i mig nåt annat än lite cola. Jag är ett vrak!

Det är häftigt med djur. Sigge verkar känna av att jag är sjuk. Han ligger mest och sover, eller leker stillsamt för sig själv. Låter mig vara. När jag är uppe och går, så går han långsamt bredvid mig och duttar mig lite försiktigt på benet med nosen. Som om han agerar moraliskt stöd. När vi är ute på promenader är han lugn och lyhörd, som om han fattar att det inte är läge att leva rövare. Jag flåsar och stönar och han går stillsamt vid min sida. Mitt fina lilla djur. Instruktören på valpkursen kallade honom förresten "bäst i klassen". Det är ju för att han är ett geni. Ett geni som äter fågelbajs visserligen, men ändock.