Försov mig en timme. Väcktes av en kissnödig Sigge, thank you dog! Sen var det tjurrusning genom lägenheten, pressa ner all skit som skulle med i en alldeles för liten ryggsäck men skit i det för det finns inte tid att leta fram en annan. Sigge var yrvaken och förvirrad och försökte förstå vad vi lekte för lek. Till slut la han sig på golvet, och så fort jag kom i närheten la han sig hoppfullt på rygg med den lilla magen i vädret, för morgon brukar betyda gos. Inte idag.
Slet fram cykeln ur det proppfulla cykelstället, på med ryggsäcken, ner med valpen i korgen, och så cykla som fan. Hade fullt sjå med att få kräket att sitta still, han ville hellre hoppa ur och jaga råkor. Vingel vingel, flås flås. Ät din korv och var nöjd ditt lilla as. Fan vad långt det var till Tatueraren helt plötsligt.
Framme, dumpade av en överlycklig valp, och cyklade tillbaka in mot stan så svetten sprutade. Kom fram till jobbet med fem minuter till godo innan det var dags för första patienten. Rödfläckig i hela nyllet.
Och sen? Jodå, en arbetsdag fullproppad med jobb, sedan hämta Sigge och cykla till valpkursen (första gången, hoppas vi sköter oss!) och sen snabbt tillbaka hem för mamma kommer på besök och ska passa djuret imorgon. Sigge kommer vara övertrött och galen och hon kommer undra vad hon har gett sig in på. Heh. Och ja just det, sen måste jag iväg och handla också eftersom det inte finns nån mat hemma!
Snälla rara Gud, låt mig aldrig bli ensamstående förälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar