Igår gick jag ut från Åhléns med varor för 300 pix utan att passera plånboken. Men jag hade gått med i Åhléns klubb, fått en värdecheck på 50 spänn och jag gick alltså ut med alla grejerna i en alldeles ny och fräsch Åhlénspåse i äkta plast. Det var inte förräns jag satt på bussen på väg till Pleasantville, a.k.a. Förorten Där Vännen Temporärt Bor Hos Sin Mamma, som jag insåg att jag aldrig betalade. Jag har inte en tillstymmelse till dåligt samvete över att råna jätten Åhléns på några futtiga krämer, tvärtom fyllde insikten mig med en djup tillfredsställelse. Jag är Den Tankspridda Piraten, Den Omedvetna Rånerskan.
Jag gjorde en ny bekantskap härom kvällen. En energisk och snygg flata från Amerikat. Hon var utsvulten på gaysammanhang efter en sommar bland lundensiska heterosar, och var överlycklig över att få träffa "a Swedish queer". Ju senare kvällen blev, desto mer fixerade hon mig med sin blick, lutade sig fram emot mig, pillade i mitt hår, gav mig komplimanger. Det går inte att värja sig mot sådant, jag kan inte låta bli att smickras av sån rättfram uppmärksamhet, även om det antagligen har mer att göra med min sexuella läggning än med mig som person. Jag är väldigt lättsmickrad. Men jag kan inte gå och hångla upp varenda flata som jag tycker är attraktiv, så i kväll ska jag introducera henne till Malmös flatliv och där kommer hon träffa en hel hög Swedish queers som hon kan rulla runt med.
Londonweekend börjar diskuteras, londonvänner kontaktas, kalendrar konsulteras. Nu ska jag bara hitta mitt pass, som verkar ha gått upp i rök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar