Island

Okej, här är mitt något oorganiserade reserepportage. Jag har försökt plocka ut några godbitar, men det blev ändå rätt långt. Man kan hoppa till slutet där jag har skrivit lite generella intryck.

Resan inleddes med att mitt bagage försvann. Så de första fyra dagarna lufsade jag runt i M:s stora kalsonger, något jag först var väldigt förtjust i men sen tröttnade på ganska snabbt. Vi fick tag på vår hyrbil, vilket verkligen är bästa sättet att resa på Island, i alla fall om man har tänkt ta sig hela vägen runt. Det går bussar, men för att få åka med så tror jag egen rullator eller i alla fall käpp är obligatoriskt. Det finns även de som cyklar runt. Vi såg till och med en snubbe som gick. Men betänk att det är en ö med väldigt ostadigt väder, och även i bil kommer du att spendera X antal timmar med att köra långa spikraka vägar och inte se något annat än platt lava, lava och lava. Framför allt på den östra sidan.


Vi körde motsols och utgick från Keflavik. Vi tog ett överdrivet långt kvällsdopp i Blå Lagunen, som är kommersiellt men inte alls så turistigt som folk säger. I alla fall inte nio på kvällen. Det var hemskt... gött. Det sägs att man ska bli väldigt len, men vi blev som gummi. Jag tror vi var i för länge. I alla fall, åk dit. Dagen därpå såg vi Geysir, eller ja, Geysir är typ igenkloggad för att idiotturister kastade ner sten i den. Men Stokkur ger besökarna ett sprut sisådär var tioende minut. Det ser väldigt bisarrt ut när uppåt hundra människor står i tystnad, minut efter minut, med kamerorna riktade, i väntan på sprutet. Jag tyckte det kändes som en turistfälla, men det fanns fina små dammar runt omkring.


I Vik red vi islandshäst med Einar och hans son. Einar pratade inte engelska, men han satt som gjuten i sadeln trots träskor och hade snygg riddarfrilla. Vi fick följa med dem ut till en lavastrand, vilket kändes helt surrealistiskt och coolt på alla sätt och vis.


På väg österut passerade vi Jökulsàrlòn, en lagun fylld av isberg. Där var det, så klart, svinkallt. Men det kändes majestätiskt, och tystnaden där var nästan tryckande.


På östsidan finns det inte jättemycket. Men där finns Seydisfjördur, en liten by längst in i en fjord som är känd för att locka till sig konstnärer och musiker. Där var vi på en fotoutställning, men det var nästan roligare att bara traska runt och titta på byn, för den var söt.


I nordöstra delen ligger Mývatn, dit många åker för den vulkaniska aktiviteten, det rika fågellivet och de vackra vandringslederna. Vi campade nere vid den vackra sjön, och det var alldeles tyst och stilla tills det dundrade igång en metalkonsert i ladan intill. Den vackra utsikten i kombination med brölet blev faktiskt riktigt lyckad! Dagen efter vandrade vi uppför kratern Hverfell. Det var skitjobbigt, och väl uppe insåg vi att vi nog var lurade för det såg mest ut som ett stort grustag. Men utsikten var häftig så trots blåst och regn så vi var ändå tvungna att gå runt hela skiten.


I Husavik firade vi min födelsedag och tittade på valar och lunnefåglar (sötnosar!). Vi åkte ut med en stor fin segelbåt och vi fick se lite knölval, men tyvärr har jag inga bilder från den turen för sjögången var rätt rejäl trots fint väder och jag blev sjösjuk och satt mest i aktern och stirrade på horisonten. M tog en hel hög vackra bilder med sin paparazzikamera, men jag har inte fått dem än. Kanske slänger jag in några fler bilder när jag har fått dem. Det hade verkligen varit häftigt att få se mer val, men det var ändå en kul grej. I Husavik besökte vi även världens enda snoppmuseum, där man kunde titta på allt från valsnopp till hamstersnopp. Det var lite kväljande om jag ska vara ärlig, men ändå intressant att få se att en blåvalssnopp ser ut som en stor strut med en knorr i spetsen.

Strax innan Vestfjordarna hittade vi ett litet ställe som hette Orsa. Det var egentligen bara en gård, där en bonde hyrde ut några timmerstugor. Där stannade vi en natt, men hade kunnat stanna en vecka. Naturen var vacker, det kändes vilsamt långt från civilisationen, stugan var verkligen charmig, och precis nedanför slänten fanns det en stor sälkoloni, precis på andra sidan det smala sundet. Runt 400 stycken låg där och slöade, men några gled faktiskt ner i vattnet och kom och spanade på oss när vi satt på stranden och spanade och viskade. Det kändes stort. Jag tror Orsa var min favorit, det fanns en sån stillhet där att vi kom på oss själva med att viska till varandra hela tiden.

Jag fick en grottklättring i födelsedagspresent av M, han vet att jag är svag för det. Det var fruktansvärt kul och vi fick se lavatak som detta:


Det häftigaste med att åka runt Island var ändå landskapet. Att verkligen kunna se hur lavan har runnit utmed bergen, att se glaciärerna torna upp sig, så otroligt större än jag hade tänkt mig. Det var magiskt, och ibland kändes det verkligen som om man hade hamnat mitt i grådvärgarnas rike.


I Reykjavik trivdes jag som fisken. En småstad med storstadskänsla, med en "happening" kulturscen, med roliga små indiedesignbutiker och bohemiska caféer, med bra restauranger och vackra gator. Det är en salig blandning av färgglada trähus och morderna stenhus, och det är superhippt och superdyrt. Vi vandrade runt, förälskade oss, och åt god mat. Några bilder därifrån:


Generella intryck: Två veckor är precis lagom för att bila runt ön och hinna se det mesta man bör ha sett. Ön är faktiskt vackrast när det är molnigt, och då är den magisk. Det går får överallt, och när man kommer till de bördigare delarna så är det hästar hästar hästar. Island överlever på sin turism, men gör det faktiskt på ett smakfullt sätt. Det är inte förstört av exploatering. Islänningar är vänliga men reserverade, rätt lika svenskar. Fast blondare. Och de är moderna, trendiga, de har koll. Reykjavik är ju känt för sitt uteliv, men vi gick bara ut och tog några öl. Ska man klubba ska man se till att vara dressed for success, och vara beredd på att islänningarna dricker tills de stupar. Bokstavligen talat. Stora delar av Island har avbefolkats, särskilt Vestfjordarna, men ekonomin går uppåt just nu och det märks.

Jag rotade lite bland isländsk musik när jag var där, och det fanns en del kul (t ex Hafdis Huld), men nej, jag gillar Björk. Hennes musik passar dessutom väldigt bra in i landskapet, känslan jag fick av ön. Jag skulle egentligen kunna radera hela inlägget och istället bara lägga upp den här videon: