"och då e re som att det ropar kom"

Fikade nyligen med en vän som couchsurfat sig igenom delar av USA. För ni som inte är bekanta med fenomenet couchsurfing, så handlar det helt enkelt om att man genom ett nätverk får kontakt med människor som lånar ut sin soffa/extrasäng helt gratis. Det finns till exempel den här sajten: http://www.couchsurfing.com/. Genom att både gäst och värd lämnar utlåtanden på varandras sidor, och diverse andra finesser, så får man en slags garanti på att den andra människan är vettig. Mer inkastad i den lokala kulturen kan man knappast bli, man träffar en massa nya människor, och det är hur fiffigt som helst. Min vän berättade om otippade gruppmeditationer, engelsmän som trillade in genom ett fönster, en whiskeydrickande stor svart bög som skrämde livet ur en liten råttfärgad svensk, galna fester, vackra städer, och en sommarfling. Jag blev sjukt pepp. Vill också åka. Själv. Jag har aldrig semestrat själv, på samma sätt som jag aldrig har bott själv. Jag har flyttat till nya städer och länder på egen hand, men det är ju såklart inte samma sak. Bara tanken på att driva runt som en luffare, med en lätt ryggsäck, helt själv, obunden och fri att göra precis vad jag känner för i just den stunden, får mina tår att krulla sig. Det vill jag.