Amöba med flit

Jag har haft en riktig nej-sägarhelg. Jag har tackat nej till nästan allt. Istället har jag suttit på balkongen och tittat på regnet, eller legat i soffan och läst bok, eller diskat. Med undantag för en bögpicknick och en filmkväll har jag inte varit utanför lägenheten. Skönt. Att inte kunna dricka alkohol eller äta vanlig mat gör en till något av ett socialt missfoster, men det måste vara världens bästa detox. Jag har sen en vecka tillbaka levt på Proviva, yoghurt, frukt och kokta grönsaker. Och jag har hällt i mig stora mängder grönt te. Jag har antagligen bättrat på både formen och karman och min aura har antagligen bytt färg från jakaranda till åtminstone senapsgul.

Amasonens sladdissyrra är på besök. Hon är 17, storväxt, blond och tyst, och ser ut att vara gjord av sockervadd. Amasonen mobbar henne stenhårt, och menar att "det är så det är mellan syskon". Jaså det säger du. Sockervadden har med sig sin lilla pudel, ett obehagligt djur. Han luktar kloak ur munnen, en stank som dröjer sig kvar långt efter att han har lämnat rummet. Visserligen inte hans fel, men ändock. Han morrar och bits och skäller så fort han inte får som han vill. Igår skulle han attackera min mobil, så då röt jag till och daskade till honom på nosen. Sen dess pendlar han mellan att hata mig intensivt och fjäska för mig så jag blir illa till mods.

Att inte kunna dricka öl leder obevekligen till tristess. Och en partner i andra änden av landet leder till sexuell frustration. Tristess och sexuell frustration är nyttigt. Det leder till kreativitet, och plötsligt kommer jag på mig själv med skissblocket i handen för första gången på flera månader. Jag är mycket nöjd.