Det är konstigt hur snabbt känslorna kan svänga när man väl bestämt sig för att lägga ner nåt. Jag har både träffat henne och pratat med henne sen sist, och ja hon är precis lika äckelsnygg som vanligt, men när vi sitter där mitt emot varandra på restaurangen och pratar om hennes förhållande (ett populärt ämne), så inser jag att jag inte längre känner att det är "vi mot flickvännen" som det har varit ett tag, utan det har gått tillbaka till det tidigare stadiet, där jag står utanför och skakar på huvudet åt min väns relation och säger saker som "det är du som väljer att vara i det här förhållandet", och inte för att jag vill påvisa mig själv som alternativ kandidat, utan för att jag helt enkelt är less på att höra gnäll om ett förhållande som har varit dödsdömt sen dag 1. Den rosaskimrande slöjan som jag har hängt över henne under en tid har ryckts bort, och jag kan åter igen se henne som det hon är i mitt liv: En lojal och rolig nära vän, men en totalt hopplös flickvän som det aldrig skulle funka med. Det är så jävla skönt att känna så.
För övrigt var jag idag i Eslöv (en spökstad) och intervjuade en kvinna i min blivande yrkeskår. Hon och jag klickade så man blev alldeles rörd i ögat och hon sa att jag gärna fick göra min praktik där. Nu är jag mer pepp än någonsin på att bli det jag ska bli, och även det är en jävligt skön känsla.
Ha en bra helg allihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar