Horror horror

De heteroromantiska drömmarna fortsätter. Jag är oroad, mycket oroad. Vem vet var detta kommer sluta? Snart kommer jag sitta där i en bostadsrätt i Ljungsbro, med tavlor från IKEA, och vitrinskåp med glasdörrar och inbyggda spotlights. Min karl, för jag kommer kalla honom "min karl", jobbar nätter på ett åkeri och har för länge sen slutat motionerna. När han är hemma äter vi kött och potatis, precis så som hans mamma lagar det, och tittar på Idol. Själv är jag hemma med Wilma (som hon i Skärgårdsdoktorn ni vet, Samuel Fröler är så himla fin), jag brukar få henne tyst genom att hasa runt kvarteret med henne i barnvagnen, det är bra för då kan jag röka mina Blend samtidigt. Jag och min karl umgås bara med andra par, och helst såna med liknande liv. Då samlas männen i vardagsrummet och tittar på hockey, medans vi kvinnor samlas i köket och skvallrar, pratar om bantning, och diskuterar våra karlar som om de var småbarn. Så här ser det ut för ALLA heterosexuella. Det är faktiskt helt sant, jag har sett det. Jojo.