Idag har jag skrapat upp mina knogar så de blödde floder. Jag är fortfarande väldigt stolt, även om blodet har både koagulerat och sköljts av. Kändes macho liksom, jag ville slänga in en prilla
och säga "då skulle du ha sett den andre, hö hö". Och så skulle flickorna flockas omkring mig och plåstra om mig och så skulle jag vara Den Modiga Slagskämpen. Precis så. Synd att jag i verkliga livet är pacifist och bara har slagits en gång i mitt liv och då vann av ren tur. Synd att det i verkliga livet bara var fumligt och klantigt och självförvållat, och inbegrep en ex-kombo, en trappa, en soffa och en betongvägg. Synd att ingen annan än min ex-kombo flockades omkring mig, och inte gjorde nåt annat än glo på blodet, göra en grimas och säga "aj fan, o-kul", för att sedan rikta uppmärksamheten mot sina nedglidande baggyjeans. Så stod jag där som ett blödande fån, utan snus och utan segergest à la Rocky Balboa.
It's not all bad though. Jag har blivit utfrågad på dejt. Av en vacker och intelligent tjej, som jag tyvärr inte är så intresserad av. Men det gör ändå under för en stukad självkänsla...
3 kommentarer:
HurgickdetHurgickdetHurgickdetHurgickdetHurgickdetHurgickdetHurgickdet??
Hahaha... Tillvaron blir inte alltid som man tänkt sig, men din beskrivning lät i alla fall sjukt macho! Dessutom verkar du få flickor ändå, trots avsaknaden av blod! ;-)
ajja: Tack. Du förstår mig, jag känner våran konnäcktjån.
stella: mmmm, mycket snack och lite verkstad på den fronten är jag rädd. Både vad gäller machoprylen och tjejerna. ;)
Skicka en kommentar