Retail therapy? Skulle inte tro det.

På lördag ska jag på premiär av en opera. Min syster jobbar där och har fixat in mig backstage, och efteråt blir det premiärfesten med alla dessa fryntliga män i lockigt hår och skägg (och dansöser, jag har hört att kommer finnas dansöser). Det finns värre sätt att fylla 25 på. Jag har tänkt att mjölka dandylooken så mycket jag bara orkar, men min gördel utgör ett problem. Hur knyter man egentligen en gördel? Och så behöver jag ett smycke. Usch, jag tycker verkligen inte om att shoppa. Inte själv. Nya kläder är underbart trevligt, men att införskaffa dem? Nej tack. Ju längre jag går, desto grinigare blir jag. Och ju grinigare jag blir, desto fulare blir jag, tills jag är så ful att bara tanken på en provhytt får mig att må illa. Jag behöver min Amason, som går med mig och pekar och bestämmer och ger mig komplimanger och som, framför allt, smittar av sig med sin shoppingglädje. Vad ska hon i utomlandet att göra när jag är mitt uppe i en modekris? Hur prioriterar hon egentligen? Jag förstår ingenting.