fredag 13 juli 2007
Framtiden, Livet, Karriären. Det där i periferin.
Har hamnat som reserv nummer 6. Varför ska det vara sån konkurens om just det programmet jag vill in på? Jag önskar att det gjorde valet baserat på intervjuer, för jag skulle kunna prata i timmar om varför jag vill läsa just det här, varför jag tror jag är lämplig. Men nej, allt är siffror, opersonliga siffror som blir statistik som blir deprimerande. 573 behöriga sökande. 28 platser. Jag försöker springa av mig frustrationen, och det funkar i korta stunder, när jag flämtande ligger som en svettig och rosafläckig pöl på köksgolvet. Nu måste jag vänta till andra antagningen. Skulle gärna vilja att framtiden var här NU, så man visste hur allt skulle bli. Jag ska precis fylla 25, och mitt liv är luddigare än någonsin. Samtidigt känner jag mig lugnare inför framtiden än jag har gjort på flera år. Personlig mognad? Knappast. Snarare en utvecklad förmåga att blockera stress. Hur många av er där ute känner att ni har fått grepp om era liv? Är det viktigt att få det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja. Men det är lite som en hal tvål. I ett fängelse a lá amerikansk film. Duschen, alltså. för när man tappar det så blir det jävligt obehagligt.
Men, livet är ju sånt. Det handlar ju änna om det. Upp och ner. Osv.
(Lät jag lagom positiv för att inte avskrivas som bitter-hagga nu?)
Finns i och för sig säkert de som gärna står i den där duschen och plockar upp tappade tvålar hela dagarna. Finns nog en charm i det med. ;)
Äsch, 6 platser är ju lugnt! Själv står jag på plats 825 i ena kvoten på programmet jag vill in om några år, haha. Tur att det finns fler kvoter där jag är närmare.
Du vet att jag skrattar åt det här med att få grepp. Släpp, släpp, släpp allting, vill jag säga...
Förresten säger Ozzy att det inte finns nån övre tidsgräns för att börja plugga och klura ut vad man vill göra... så det så!
(Hörs det att jag förösker övertyga mig själv också om att det faktiskt är sant?)
Skicka en kommentar